Julen 2001 fick jag en underbar bok från Kajsa, jag läser ofta i den och tänker mig bort i samma vår tidsline, som går en dag i taget år ut och år in.

Det var Johan Fischerströms dagbok från 1773, den 8 maj, alltså 88.029 dagar sedan.

"På ved är ovanligt köp. Roslagsved av tall, gran och al, säljes till 10 och 12 daler famnen. Finved av björk ända till 18 daler."

Det kan vara träd som växte ute på Vik och trakterna däromkring vid denna tid för 241 år sedan.

Jag påminns nu om, att jag nog måste se över min sida om just Vik, Wettershaga, där vi cirkulerade i trakterna i runt femtio år.

Bilden till vänster är från 1955, det var året innan vi kom till Vik för allra första gången. Högra bilden tog jag första året 1957, jag anade väl att detta skulle försvinna inom överskådlig tid, nu finns inte en spik kvar av dessa vackra ålderdomliga gårdsbyggnader från 1800-talet, kanske ännu äldre.

Men sidan om Vik - det finns bara splittrade fragment kvar, det verkar som om sökmotorerna gått omkring och flyttat eller rentav raderat, åtminstone gäller det virusprogrammet Nortons, varning för det! Jag råkade nämligen finna ett protokoll över åtgärdade saker i min egen dator. Rena katastrofen. Att rekonstruera den en gång alldeles utmärkta sidan om vårt Vik, verkar näranog omöjligt.

Det hela känns ganska så deprimerande och jag tror jag ger upp. Om jag försöker bygga upp något mer, ska jag se till att skriva ut det. Alla element finns, men de flesta dokumentens länkar verkar åtgärdade. Särskilt gäller detta bilderna. Dom finns, men man får leta. Ett efter ett. Shit!

Suck.

Det har tagit lång tid för mig att inse den förskräckliga sanningen.

I det är fallet kan man verkligen tala om en normalt sett ganska så dold sanning.

Jag har inga betalningsanmärkningar, men väl en skuld som vållar mig ett väldigt bekymmer.

Men nu har jag kommit  på hur det förhåller sig!

Jag får en "kallelse" till ett läkarbesök. Man erbjuds ingen möjlighet att acceptera eller på annat sätt kommentera saken. I flera fall har jag dock försökt ringa och meddela, att jag faktiskt inte har möjlighet att infinna mig på den erbjudna tiden.

Så får jag ett meddelande, som jag i bästa fall får del av, men ofta ingen veriikation alls.

Då inträffar det fruktansvärda.

Jag pådyvlas en räkning på uteblivet läkarbesök! Jag får alltså en faktura på något jag inte åtnjutit, accepterat, eller på annat sätt erkänt mig deltagande i, ett enkelriktat konstaterande utan mitt godkännande.

Kan detta vara riktigt? Finns det något lagrum där detta kan accepteras? Jag tivlar starkt på det. Här föreligger ju absolut inte uppsåt från min sida, jag har inte begått någon handling av något slag.

Jag vägrar acceptera detta.

Men vart ska jag vända mig? Till sist blir det väl Europadomstolen eller liknande, då mitt eget land Sverige inte tycks ha några kontrollmekanismer för att stävja problemet.

Ett egendomligt håll i nacken neråt ryggen gör dagen besvärlig.

Vill helst inte käka för mycket smärtstillande i onödan, men kan väl inte låta bli till slut.

Häftat ihop innehållet i en gammal trasig pär från tonåren. Ska arkiveras, blir väl inte så mycket så det stör.

Sus, sus, utanför suset är det inte mycket som tränger igenom. Reklam, reklam, reklam, så trist, så förnedrande, så obehagligt, blinkar och rör sig för att väcka än mer uppmärksamhet. Minns alla förrädiska argument jag gått på, man häpnar men accepterar mitt i flygande fläng.

Den larviga, barnsliga översexualiteten, föraktar dem som inte klarar något bättre, och inte kan inse hur de ligger i gyttjehålet, oförmögna att ta sig ur.

Längtan efter en njutning gör det pirrande. Kanske en viss aktivering för att göra livet roligare. Men kommer aldrig fram, vi sitter alla i samm båt, samma löjliga båt. Lurade till något, lurade av någon. De som inte vågar inse det är tämligen sålda.