Jag tror det är något i mitt eget datorsystem som gör att det strular med perl. Men å andra sidan har jag nog inte varit riktigt noggrann och ambitiös, jag får lov att gå till botten med det hela som så många gånger förr, när det ska bli något ordentligt.

Så nu bröt jag av och bestämde mig för att städa. Det ska jag väl klara i varje fall. Gick in i köket och granskade noga som med en främmandes ögon. Usch då, här behövs det åtgärder. Spisen, räcker inte att bara torka av, dra ut den, dammsuga, tvätta ordentligt, svinto tvålull dessutom, nej måste jag skruva av hela topplocket för att komma åt, fram med skruvdragaren, åtta skruvar, tvålull, köket börjar likna en verkstad, Wilhelm (bild nedan) skulle helt säkert kommentera att nu är det ju mycket värre än förut.

Nu efter två timmar är det klart och skinande rent, jag kokar en kopp kaffe på "nya" spisen.

Jag ska silkesmaska mig igenom det här, alles. Silkesmaska? Va fan är silkesmaska? Jag uppfann uttrycket en gång för många år sedan när jag fick veta hela silkesmaskens väldiga koncept. Den lilla masken spinner och spinner och spinner och i slutändan blir det kilometervis med finaste sidentråd, som blir sköna, vackra kläder. Men inte går det fort, det tar sin tid, men är man många så blir det ju. Jag tror det var mullbärsträd som är det enda dom äter och äter och äter.

Efter dessa inledande timmar  hittar jag nu inte dammsugarmunstycket. Jag har letat överallt och finner det inte. Alltså har någon tagit sig in i min lägenhet utan att jag märkt det och stulit dammsugarmunstycket. Märkligt att folk kan bete sig på det sättet. Troligen en granne dessutom, det är ju bara inte klokt. Folk är inte kloka. Jag får ta det med jämnmod, jag får silkesmaska mig vidare runt. När allt är klart, om det nu någonsin blir klart, får jag väl överväga om jag ska köpa ett nytt munstycke eller ge upp.

Men ge upp är inte bra, kanske man ska ta en liten paus helt enkelt, det är väldigt vackert väder ute i dag som det heter. Detta enda slags väder som meteorologerna uppriktigt vågar meddela TV-publiken utan att hymla om skumma lågtryck i environgerna och irra med blicken för att dom inte vågar se TV-tittarna i ansiktet. Bild nedan med utsikt från fönstret och årets första gröna löv på kastanjen.

Dammsugarmunstycket har kommit tillrätta, tack och lov!! Det låg under en stol som jag flyttade i samband med rengöringen nyss.

Typiskt.

Så brukar det vara, jag borde ha anat det från början.

Nu när jag tänker efter var det nog så jag tänkte redan från början, hur skulle någon ha kunnat ta sig in i lägenheten utan nyckel, tänkte jag och jag börjar nu inse att jag hade rätt som vanligt.

Om jag bara kunde lära mig att lyssna lite mera på mig själv så skulle mycket vara vunnet.

OK, jag ska göra det. Tack. Halleluja.

Wilhelm vink-i-win.

Så grönt och fint denna Valborg år 2009.

Jaha, så tog jag mig då dit. Jag har aldrig tidigare varit därute vad jag minns, mycket vackert, trevligt område synes det.

Tog blåbuss 1 till Västerbroplan och tänkte ta 62, men ingen kom, så jag promenerade, inte särskilt trevligt, för mycket trafik.

Passerade Café Russin med så många söndagssittare i solen, och kom fram till Frödingsvägen som jag tog söderut och hamnade så småningom på Snoilkskyvägen som ledde till badet längst ut på Fredhällsudden.

Badet var uppenbarligen öppet, jag såg någon komma ut.

Rundade sedan upp till Stockholms segelklubbs klubbhus Sigridsberg och gick sedan till T vid Kristineberg. For till Daglivs och köpte ostronsås.

Jag oroar mig för att allt blir så dyrt, man har snart knappt råd att äta längre. Det är tydligen en generell tendens, potatiskonsumtionen i England lär ha ökat lavinartat.

Man söker sig till mer kostnadseffektiva alternativ, havregrynsgröt och liknande.

Det känns inget kul, trots att våren nu verkar ha kommit.

Min dator börjar krångla mer och mer, nästan varje gång jag startar den från scratch uppstår problem, ibland måste man försöka tre-fyra gångar. Men datorn måste man ju ha, går inte att få kontakt med banken utan den, vilken föränderlig tillvaro.

I dag måste, ska, vill jag skriva till Håkan.

Jag har börjat leta rätt på material till min sida om hästar och hästvagnar, alltid lika fascinerande hur människan har lyckats hantera dessa stora djur, rent otroligt egentligen.

I Håkans gamla vagnslider uppe i Ragunda stod längst in en sliten gammal vagn som säkert inte varit använd sedan 1920-talet. Jag blev så himla intresserad av hela företeelsen, det finns ju massor av gamla vagnar och vagnstyper, jag tror att den här närmast var en cariole. Ska försöka samla material om detta. Bara hur man selar och allt vad det är, i Nataljas blogg dyker det då och då upp fackuttryck som inga vanliga människor längre känner till. Det är förmodligen lika inom alla ämnesområden, inte minst inom geologin som jag har ägnat några år åt.

Var nere på Clas i Sjön och köpte batterier till Speedmaster och pedometern. Hem via T-Sergel buss 53 t Vasaparken och promenad ner till tjejerna på ICA, fläsk och två liter standardmjölk.

Ja, värmen kom igår. Viktor ringde på vid halvtolvtiden, vi hämtade cykeln i källaren, framdäcket tomt, ventillgummit slut, fick tag i till slut i stora bike-affären nere vid Norra Stationsgatan. Massor med folk i alla cykelbutiker förstås, nu är det dags.

Ändrat gamla webben så att den automatiskt transporterar till den nya.

Här är den nya alltså http://www.birkastaff.eu/Thom/index.htm

I dag är det mulet, stilla och kallt vilket jag älskar, min udda typ. Men jag upplever en stor och tidslös skönhet i detta, vilket också gällde de många seglingarna i liten båt långt ute till havs och tältet på nätterna.

I går firade vi Wilhelm 15 år, trevligt. Han fick kinamat som han älskar, först CHIAO-TZU ("dumplins") att doppa i soja-risvinägersås och sedan kinabiff med bambuskott, fast jag glömde bambuskotten...

Det är rena explosionen här i Stockholm när det gäller kinamat som man lagar själv. Butikerna har lärt sig ta betalt också, för tio år sedan köpte jag helt påassligt en TAI-TOO för knappast över 20 kronor, i dag är allt mycket dyrare, för dyrt tycker jag nog, sojasås, jordnötsölja, ostronsås, risvinäger, bambuskott, vattenkastanjer, inte ens riset är billigare i kinabutikerna. Fast heter det Tai-Too? Den där rejäla, ytterst skarpa och mycket bredbladiga kniven som är helt suverän att skära grönsaker med? Men orientalen jag då köpte den av den gången påstod att det hette så, och jag skrev upp det på mitt idiomatiska vis.

Kolla som alltid i min webb, där kommer mer och mer och snart kommer en del om hästar också som jag faktiskt intresserade mig storligen åt en period. http://www.birkastaff.eu/Thom/index.htm

Jag fick för några dagar sedan veta att Kerstin Ö gått bort efter en lång tids sjukdom. Så sorgligt, jag fick aldrig veta vart vi for och hälsade på den där sommaren för så länge sedan Mary, Solan och jag.

Nånstans på norra Blidö var det, och jag har i alla år sparat några bilder som jag nu inte kan låta bli att lägga ut här.

Jag bedrev rätt intensiva efterforskningar en tid, men fick bara veta att hon nu bodde nånstans i Dalarna och att  hon mådde dåligt.

En hälsning till ditt minne, Kerstin du fanns alltid i mina tankar med en stor och glad värme. Om någon skulle känna igen något av husen på bilden med slåttermaskinen så vore det ju underbart. Det är väl i alla fall möjligt att något av husen med mansardtaken finns kvar.

- En bild på Solan på en slåttermaskin som på den tiden troligen ännu var i fullt bruk.

- En bild på Kerstin och hennes lillebror i syrenbersån.

- En bild på Mary och Solan vid ett sommardopp på väg till Blidö denna varma sommar.

Även i morse var det kallt - 3,2 grader plus. Så var det inte mer med det.

Annat än att den stora hibiscusen blommar, dessutom ett flertal blomknoppar.

Jag har kommit in rätt bra i webbsidan också, när det blir klart ska jag ägna mig åt viktigare saker igen, skriva, rita och komponera. Det var ju ett stort arr till Exdraget också, men jag måste först skaffa mej en större hårddisk, jag har knappt om plats i datorn och har ännu inte kunnat installera notskrivningsprogrammet som ligger oh väntar.

På grund av platsbristen tror den ideligen att något är fel och uppstartsproblem dyker hela tiden upp.

Webben finns här som tidigare

 http://www.birkastaff.eu/Thom/index.htm

Jag bara inte kan med dessa hemska japanska och amerikanska TV-program som går ut på att människor ska göra illa sig och bli förödmjukade och föremål för ondskans skrattsalvor. Det är sjukt, det är beklämmande.Kanske de inte gör illa sig, men det ser så ut, vad är det för roligt med det? Det värsta är att elakheten finns överallt om man inte passar sig. Den kan finnas i ens närhet och den poppar upp när man minst anar det, i människors egoistiska ondska, i otrohet och bedrägeri och alla slags lurendrejeri för att suga åt sig fördelar på andras bekostnad. Många märker det inte, många påstår att de inte bryr sig. Men jag vet att de har fel. Det beror på hur de är innerst inne. En del är helt enkelt sådana att de inte tycker att det som är fel är fel. Personligen har jag aldrig snattat eller varit otrogen. Jag har aldrig ens lyckats stjäla ett enda litet lösgodis, jag har helt enkelt inte lyckats komma över gränsen. Det finns inga religiösa vidskepliga motivationer, jag bara gör det inte. Jag känner och jag har alltid känt att det är fel, och jag vill inte göra något fel. I varje fall inte avsiktligt, så enkelt är det faktiskt. Många är snälla innerst inne, men alltför många är det inte. Det finns inget att skylla på, en del har den där ondskan helt enkelt. Det är sorgligt, det är tragiskt, jag blir så ledsen när jag kommer i kontakt med det elaka, det ondskefulla och det som plågar. Jag förstår det inte och jag accepterar det inte, jag försöker hålla mig undan, men det tränger in, det är svårt att skydda sig. Till slut dör man. Vår moderna tid underlättar för ondskan. Vi har lyssningsapparater, vi har anonyma resurser som Internet till exempel. En människa som sitter i sin kammare och stjäl programvara, filmer eller musik, vem är det om inte en tjuv eller en bedragare? Andra lämnar ut privata meddelanden i en uppenbarlig avsikt att skada eller hämnas, allt i tron att de i nattens anonyma mörker bara genom att trycka på några terminaltangenter kan leverera onda tankar i avsikt att döda och förstöra. Det mest beklämmande är kanske att tjuven försöker skylla i från sig i sin anonymitet. Man försöker lura sig till att brottet är legitimt. Men det är det inte. Förr eller senare kommer straffet, det är jag säker på, det har jag fått reda på från mycket tillförlitliga källor. Och att vara snäll.. vad är det? Att bli uppäten som en kanin, vad är det för bra med det? Vad hjälper att man tyngs av sin sorg över otrohet och oegentligheter? Men det finns faktiskt snälla människor, det kan man inte förneka. I morse var det noll grader, det tror jag är kallt för att vara i slutet på april. Andra synpunkter vågar jag inte ha, men för några timmar sedan var jag tvungen att gå ner till det jouröppna apoteket nere vid Centralen, föga hjälper det dock mot migränen, att Grav-Olle är död gör mig heller inte gladare. Det är för sorgligt, men tack Arne för att jag fick veta det, troligen hade jag inte fått veta något annars, förrän det så småningom hade stått att läsa i Tradjazznytt eller så. Det kommer nog att bli en del nekrologer om den legendariska Olle Grafström. Jag har aldrig träffat honom, men jag har hört honom spela på skiva, och det var inte dåligt. På denna webbsida kan du få lyssna på honom, det var han värd. Leta rätt på Jackass Blues!http://www.scales.se/jammaren/jamskoldixie.htm Hej då från mej, jag har värk i huvudet, men försöker vara snäll i varje fall.

Min blog är flyttad hit

http://www.birkastaff.eu/Thom/index.htm