Idag när solen skiner på morgonen, och jag inte har migrän kommer lyckokänslan och glädjen över att inse sammanhangen.

Jag tar en bild ur Störmer, ett axplock bilder av varelser som levde här på jorden i karbontiden för 300 miljoner år sedan.

Längst upp några av den tidens ammoniter, alla är sedan länge utdöda.

I mitten några brakeopoder "armfoting" (266-67), några enstaka arter lever kvar än idag.

Den sågtandade Prioniodella (268) är en Conodont. Då visste man inte alls vad det var för ett slags djur, endast de svårlösliga kitintänderna var bevarade som fossil, ibland till och med som ledfossil, dvs under en relativt kort tid fanns de och sparades i avlagringar över hela jorden. Numera vet man att det var en liten ålliknande fisk.  

Europhrynus (271) är en liten utdöd arachnid dvs ett slags spindeldjur.

Man inser att detta kommit till under tidernas långa förlopp. Det finns inga makter som skapat detta, endast omständigheterna.

Gudarna, inte minst vår kära gud i kristendomen, är liksom hans släktingar och andar endast ett uttryck för vår mänskliga vidskepelse.

Vi befinner oss i ett mellanstadium, där vidskepelsen ännu på sina ställen griper tag i nya människor.

Vi som kommit till insikt har ett stort ansvar här, den som döper sitt barn är faktiskt mänsklighetens fiende, i varje fall den som gör det i hela den vidskepliga ritualen med präster, kyrkor och välsignelsers rabblande, därför att så länge du uppmuntrar vidskepelsen håller du den vid liv.

Omständigheterna har inga avsikter, ingen ondska, ingen tur eller otur, ingen makt av något slag. Du kan roa dig med att be till gudar för att samla dina tankar, men ingen lyssnar förstås. Omständigheterna skiter fullständigt i om mängder soldater i skyttegravarna ber om fördelar, vare sig det är på den ena eller den andra sidan.

Omständigheterna garvar inte ens åt det löjliga, omständigheterna står över sådant, omständigheterna finns där vad du en gör, acceptera omständigheterna, lev med dem och fröjdas över det underbara. Försök inte gå på vattnet, lär dig bara hur det fungerar.

Ja, man kan förkovra sig och därmed förnuftigt anpassa sig - klara sig.

Om man ska lägga något värde i begreppet livets mening, så är det skönheten och glädjen i förkovran.

Accepterna omständigheterna så blir du vän med allt du behöver i tillvaron och känner en största värme i ritualer och handlingar vare sig du vill kalla dem goda eller onda!

Det är inte enkelt, men mycket, mycket vackert.

Förkortas i dagböckerna falu. o mak.

Denna rituellt skapade maträtt är en traditionell exklusivitet som jag här ska försöka beskriva i detalj.

Det är ett av de mest förekommande middagsalternativen och barnen älskar det, även om vi emellanåt kommer överens om att göra något annat som omväxling.

Mise en place:
falukorv,
smör,
Kungsörnen snabbmakaroner,
Felix tomatketchup,
salt,
vitpepparkvarn,
kastrull för makaronerna,
stekpanna för falukorven,
liten skål för smakbitar,
tandpetare,
duschlag,
måttglas,
timglas 3 min för tidtagning av makaronernas koktid.

Makaronerna kallar vi för ädelmakaroner, de har tunt och fint skal av durumvete och ska kokas i exakt tre minuter, varken mer eller mindre.

Tallrikar,
kniv och gaffel,
serveringssked,
hushållspapper,
uppläggskål,
värmeunderlägg,
stearinljus.

Vi har gjor det i minst tio år i stort sett en gång i veckan under skolterminerna, senare ska jag leta upp hur och när det började.

Så här gör jag

- Tar fram stora kastrullen och förser med 1,5 liter vatten och mycket salt.

Sätter detta på spisen och tänder gaslågan.

- Mäter upp makaronerna i måttglaset som är ett enkelt dricksglas som rymmer två deciliter. Ställer glaset i duschlaget och mäter upp antal portioner, ett glas motsvarar i genomsnitt portion för en person, barn eller vuxen. På detta sätt hamnar alla torra makaronbitar i det torra duschlaget och kan därifrån snabbt hällas i det kokande vattnet.

- Jag skär upp falukorvskivor, 3 - 4 stycken per person.

- Skär upp en extra skiva som jag skär i småbitar och lägger i den lilla smakbitskålen tillsammans med några tandpetare.

- Går in till barnen som nu får äta smakbitarna på tandpetare under stor förtjusning.

- Börjar bräcka falukorvskivorna strax innan vattnet kokar upp under lock.

- Dukar med tallrikar, knivar, gaffel, värmeunderlägg, glas, mjölk, ketchup, hushållspapper som servietter.

- Tänder ljusen.

När vattnet kokar upp häller jag snabbt i makaronerna och startar tidtagningen antingen genom att något barn får vända och hålla koll med timglaset, eller följa sekundvisaren på vardagsrumklockan

Tar fram uppläggsfatet.

När tiden är klar, exakt tre minuter i kokande vatten, häller jag av vattnet genom duschlaget och lägger i en stor klick smör. Drar 10 varv med vitpepparkvarnen över makaronerna och rör om.

- Häller makaronerna i uppläggfatet och de fint bräckta falukorvskivorna ovanpå. Lägger serveringsskeden på maten.

- Bär in fatet och ställer på värmeunderlägget.

- Vi tar alla för oss. Jag bjuder varsågod och ät, men ingen rör maten förrän jag börjar med att stoppa en gaffel med mat i munnen. Denna ritual är mycket gammal, vi har fått den från en gammal svensk spelfilmkomedi med Gösta Ekman som handlade om Karl XII. Alla officerare satt spänt och väntade och ingen fick äta om inte kungen åt. Kungen babblade och pratade och alla satt väntande med gaffeln i högsta hugg.

- Så äter vi, ingen får helst spilla en endaste makaronibit på bordet.

- Stor glädje, suck och oj över att det är så läckert och delikat.   

Nu hade jag en passent gnällt en smula över att det gjorde ont i händerna när jag övade trumpet, någon beklagade mej för detta, så jag måste utveckla saken.

En trumpet med sordin och munstycke väger 1200 gram. Det är en knölig metallbit som man måste hålla alldeles exakt precis på ett visst sätt framför läpparna.

Efter ett tag känns det i handen, med åren får man till och med smärre valkar  i den hand man håller trumpeten med.

Det är alltså en fullständigt normal reaktion av kroppen, man växer liksom fast med instrumentet och problemet är helt övergående, snarare är det väl lite av en trevlig pina, som närmast kan jämföras med träningsvärk av olika slag.

Jag skulle tro att dessa små problem kan dyka upp vid allt hanterande av verktyg. Skräddarna måste vänja sig vid nålen, de använde uttrycket nåltam, i varje fall på den tiden när de satt på ett bord och sydde för hand i många timmar, det tog flera månader för en skräddarlärling att bli nåltam.

Kanske till och med ett flitigt golfspelande kan åstadkomma någon sådan slags träningsvärk när man övar mycket, är det nån som vet, blir man klubbtam?

Om du känner till några flera liknande trevliga småproblem, meddela mej!

Skrämselhicka och SD

 Demokrati finns inte i naturen, inte ett gnuttans grand.
Demokrati har mänskan uppfunnit alldeles själv, det praktiseras i många länder på jorden, dock långt ifrån alla. Man kanske kan säga att människan ingår i naturen, javisst, så då finns det i naturen då? Jovisst, som pölsa eller makaroner eller bilar eller plastik eller vattenkraft.

Tidigare var det något förfärligt motbjudande och kallades mångvälde.
Alla vet att det inte fungerar, det måste finnas en duktig kapellmästare, annars går det helt snett, ja det vet ju alla.

Men har någon anammat mångstyre, så måste man dela med sig, man måste tvinga alla andra till detta förnämliga styrelseskick. Det ligger tydligen i människans natur att bedriva denna mission, om du inte går med slår vi ihjäl dig!

Det blir som en religion.

Men vi tar inte till vapen, moderna människor ska inte göra det, åh nej.

Men vi kan regrediera ner till tjuriga barnungar och vägra ställa upp.

Vi kan fräsa och spotta och tala med onda röster i patos och patetiska ord.

Demokratin går ut på att alla ska vara med och rösta, rösta i hemlighet, det är den lille demokratens  rätt.

Men alla är ju inte lika, en del är dumma och ska väl inte få vara med att leka.
Fy på er alla dumma!

sat sapienti

Sveriges Riksdag

En fläkt av ungdom strömmar friskt igenom vrårna,
En klarhet vi ej känt på mången dag.
Må gubbar skjuta med två tusen skott
i avund och förtrytsamhet
från sin schavott!

Men kraften av dess bygge mäktar vida tag
Det är nåt stort som görs – ett slott!
Vi visste inte att det fanns
En sådan produktivitet.
Vi bygger upp det enligt givna drag
I älsklig solidaritet!

sat sapienti   

Man klagar och gnäller.

Ja, jag vet, vad hjälper det. Man måste klara sig, vara positiv, jag försöker.

Men för min egen skull ska jag spara det här till andra tider.

Jag var nere på Daglivs för att köpa kaffe.

Passade på att samtidigt göra lite impulsköp. Bara små, billiga saker, ingenting över tjugo kronor.

När jag betalade i kassan blev jag debiterad 181 kronor, ETTHUNDRAÅTTIOEN KRONOR ALLTSÅ.   

Jag låtsades som ingenting, stoppade ner varorna i ryggsäcken.

När jag kom hem tog jag fram kvittot. Kaffet var väl det dyraste, 37.90 för en vacuumpåse Nescafé lyx. Men det räcker länge.

Övriga varor kostade under tjugo kronor, typ 17.90, 17.98, 19,92, ack dessa gränspriser. Det var länge sedan jag automatiskt förkortate uppåt till närmaste jämna heltal, jag har lärt mina barn det också, i varje fall hoppas jag det.

Men så var det en post som avvek, 68.25! ALLTSÅ NÄRA SJUTTIO KRONOR!

Jag hade stoppat ner en liten bit lagrad västerbottenost, som är mycket ätbar, en favorit, bitarna låg så frestande i en särskild korg.

Inga priser på förpackninarna, det är dålig stil, dom sparar väl in pengar på det.

Nåja, den räcker ju ett tag om man är rädd om den.

Så nu ska jag ta en Kajsakopp kaffe med Wasa sport, mycket smör och lagrad Västerbotten. Angenämt!

Tog bussen 77 klockan 15:10 från Sankt Eriksplan.

Vid Liljeholmen hade södertäljebussen redan gått, 77:an var 4 minuter försenad.   

Tog tunnelbanan till Fruängen. En marknad som i Indien eller Afrika. Tackade nej till valsedel för moderaterna.

Tog bussen 173 till IKEA.

Köpte kaffe och mazarin på femkronorsfiket där allting kostar fem kronor.

Satte mig vid ett lätt vaggande bord och spillde ut kaffet så olyckligt, SATAN.

Den store negern vid kassan torkade snabbt upp det med en svabb, han verkade snäll och hjälpsam men såg så allvarsam ut.

Köpte nytt duschdraperi med namnet Bredgrund.   

Köpte något oerhört! För första gången i mitt liv köpte jag någonting som kallas duschcrème. Man ska ha det som en kombinationsersättning för tvål och hårschampoo.

IKEA svårt rasistiskt, det är skitjobbigt.

Köpte småbatterier i gula pappaskar.

Tog bussen 173 till Fruängen.

Tog tunnelbanan till Slussen. Ingen liten indian på vägen.   

Tog tunnelbanan till Sankt Eriksplan.

Gick in på Kajsa Warg och tittade på allt detta nya. Knappast något rasistiskt alls.

Skriver blogg för att jämna ut alla intryck, det kommer att ta sin tid.   

Konstaterar åter att jag inte vet någon som levt ett så lyckligt liv som jag.

SED QUO VADIMUS?   

Det har kommit ett nytt parti till Sverige som heter Sverigedemokraterna.

Vad är det för ett parti?

Jag har i dagarna fått röstsedlar från kommunisterna, moderaterna, centerpartiet, sverigedemokraterna, socialdemokraterna och folkpartiet.

Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på, tidigare år har det kännts betydligt lättare, men valdebatterna och folks reaktioner verkar i år helt annorlunda än jag någonsin minns.

Jag minns i min tidiga ungdom att pappa röstade på högerpartiet och då gjorde vi det alla syskon också så småningom. Vi hade ingen aning om varför. Vi hade en stor släkt som mest bestod av människor som antyddes rösta på socialdemokraterna eftersom de var arbetare.

Men politik diskuterades aldrig. Inte ett ord. Någonsin. Släkten träffades, åt och drack och sjöng och hade väldigt trevligt, tyckte i alla fall vi små barn.

På gården fanns två soptunnor, vi använde alltid den högra, vilket alltså var en slags feltolkning av begreppet höger/vänster i praktiken.

En dag var jag hemma hos en av mina allra bästa vänner. Det hade nyligen varit riksdagsval och jag fann en stor mängd valsedlar som alla hade beteckningen folkpartiet. Jag blev fruktansvärt chockerad. Kunde det vara så att min kamrat och hans familj verkligen röstade på folkpartiet? Tanken svindlade. Som alltid nämndes inte ett enda ord om någonting som hade med saken att göra och så förblev det i all tid framöver.

Såvitt jag förstår är sverigedemokraterna ett parti som vill framhålla det svenska, vilket för mig är skärgården, skogarna, sjöarna och minnesbilderna från alla ställen vi bott på under många år. Sammanfattningsvis således det vackra i det svenska bondesamhället som väl har utvecklats och samlats under många tusen år. Själv är jag svensk sedan många generationer, det är ingenting jag kan rå för eller göra något åt.

På senare år har det kommit in många utlänningar till landet och det har inte varit till det bättre. Meningen är väl att de flesta reser hem igen när det har lugnat ner sig i hemländerna som de kommer ifrån. I området där jag bor finns det minst fyrtio utlänningar från världens alla hörn. De finns i korvkiosker, i pressbyrån, i spärrarna till tunnelbanan, i pizzerior, i sucherior, i diverse tillfälliga småbutiker, frisersalonger, skomakare och mycket annat.

En del påstår att det kostar stora pengar, andra påstår att det är en tillgång.

Sverigedemokraterna borde väl alltså vara ett parti någonstans i mitten, alltså nära folkpartiet och centerpartiet.

Men det upprör tydligen en väldig massa känslor och deras yttringar.

Vid flera tillfällen har jag hört att sverigedemokraterna kopplas till yttringar som inte längre finns. Flera som man väl vanligen håller för sansade och kloka människor kopplar sverigedemokraterna till sådant som har med nazister att göra.

Vad är nazister?

 Letar man på internet finns det miljoner informativa sajter, de den överväldigande mängden är onyanserade, partiska och negativa och således knappast något att lita på.

När jag var liten minns jag ett enda fall där jag hörde talas om något sådant. Det var någonstans på landet där en person mystiskt pekade på ett avlägset hus med kommentaren (sänkt röst) "han som bor där är nasse". Vad detta innebar fick man ingen som helst förklaring på, annat än att nasse skulle vara ett slanguttryck för nazist.

Vad är en nazist?

I går visades en trist film om en ung tjej som påstod sig vara nazist. Hon målade hakkors på väggar och umgicks med personer som slog ner åldringar och marscherade i flock med händerna rakt upplyfta.

Men fiktion kan vara vad som helst, jag håller mig till dokumenterade sanningar vilket finns gott om för den som vill söka.

Och hur sverigedemokraterna kan kopplas till människor som går i flock och håller armarna uppåtsträckta känns tämligen gåtfullt, och varför blir känslorna så starka? Vad är det som händer?

Jag läste om en person som påstod att hans brevlåda blivit besudlad av sverigedemokraternas valsedlar. Jag föreställer mig att besudlingen rimligtvis måste gälla alla andra valsedlar också. Men att valsedlar överhuvudtaget skulle kunna vara besudlande tycker jag är höjden av barnslighet. Det är väl bara att slänga dom, slös med papper måhända, men nya valsedlar ska det väl finnas gott om i alla vallokaler.

Barnslighet, naivitet och onyanserade manifestationer är väl sådant som vi borde vara befriade från i ett civiliserat samhälle, och hur ett mittenparti som sverigedemokraterna kan uppröra någon känns också lätt märkligt.

Vad ska man rösta på?