Gårdagen, onsdagen den 4 juni 2014, var en fasansfull dag, då jag började få smärtor i huvudet och nacken redan på förmiddagen. Värre o värre, mer och fler tabletter, till slut var jag alldeles bedövad och kunde varken sitta eller ligga. Det var den värsta upplevelsen av alla i mina smärtor jag upplevt i livet. Jag var inte utanför dörren, men hade lite mjölk och piskpinnar i frysen, vad jag än gjorde var en larvigt konstant plåga, som jag aldrig kom undan. Smärtorna vid minsta rörelse var så jävla starka att jag knappt kunde andas, och minsta hostreflex utlöste en mardröm av ont, ont, ont. Jag känner av det i dag också, men hoppas det ska bli bättre.Ekonomin faller, jag tror jag får bluffakturor, det finns inte en bit text i kravbreven som inte kunde vara fejkad, jag har förtvivlat ringt och ringt och ringt, men blir till slut bortkopplad. telefonbolagen kan gotta sig åt debiterad samtalstid, som inte är några samtal, bara väntan. Allt är förstås mitt eget fel, men hur det skulle vara mitt eget fel kan jag inte själv lista ut. Det är som den värsta mardröm i vansinniga smärtor.Jag tror jag förlorar greppet om verkligheten, vem är jag, var är jag, vad driver mig ändå framåt att inte bara ta mer tabletter för att komma undan det värsta?Jag vet nu vilka mina lyckligaste år var, men vad hjälper att söka sig till dem i drömmar och minnen?Det värsta är utvecklingen inom datortekniken, jag kan verkligen programmera, har lärt mig vetenskapligt från grunden, jag har goda referenser och intyg över flera uppskattade, dokumenterade och fungerande programsystem, men det har dykt upp nya metodiker som delvis tvingas på mig, utan att det finns tillgång till någon begriplig vetenskaplig litteratur att studera i som jag är van. Att sitta på nätet och söka virriga kommentarer i olika trådar ger ingen sammanfattande bild alls, de enda svar man får är sådant som någon lycklig besserwisser kan redogöra för i hans eget speciella lilla fall.Vad ska jag göra?