Så många har undrat över Filinken, så jag måste väl lägga ut en adress här då.

Det är svårt med denna gammalmodiga figur som har följt oss i så många år. Det finns en gammal Filinkentavla från 1959, där Filinken har landat på en främmande planet och omges av några små mystiska figurer som kommer långt bortifrån ett avlägset berg!

Kanske någon liten anspråkslös veckotidning i nägot avlägset hörn skule kunna tänka sig att publicera någon Filink i bland. Dialogerna kan ju göras som man vill, det finns tusentals möjligheter och varianter. En och annan kanske känner igen något och lockas få fram ett litet leende

Här har du en begynnande webb med Filinken i några få utvalda apparationer:

http://www.birkastaff.eu/doc/filinken/index.htm

Om du har den minsta kommentar så vore det kul tycker jag.

Om någon verkligen skulle vilja publicera en Filink så levereras bilderna förstås i högupplöst version i valfritt bildformat.

Idag är det mulet och lite regnartat. Det är en miljö jag gillar skarpt. Man slipper den migrängenererande skarpa solen som är så hemsk när träden ännu inte fått några löv och luften känns skärande syrefattig.

Men det kommer bättre tider, var så säker.

Den gråa känslan framkallar minnen från ställen för länge sen, på landet nånstans, kan inte säga var, man borde elda i spisen för att få fram den mysiga stämningen av liv och värme. 

I går fann jag på Kungsholmens stadsbibliotek ytterligare en bok av Lars Nygren Badet i Fredhäll, som jag läst med stor behållning.

Förutom själva badet därute bredvid Tranebergsbron, som är väl värt en pilgrimsfärd, får man en trevlig sammanfattning av badandets allmänna historia hos mänskligheten.

Det var de fantastiska romarnas termer som  i östrom existerade långt in i medeltiden, det slaviska rökbadet som ledde till vår bastu, och så var det några saker till som väckte mitt intresse:

Rosenbad känner väl alla till nuförtiden som tillhåll för regeringskansliet, men det var en gång ett bad där just tillsatsen av rosenblad bidrog till en uppskattad njutning.

Så var det Igeldammsgatan som jag gått så många gånger från Karlbergskanalen till Fleminggatan. Någonstans där fanns alltså en damm med tiotusentals blodiglar som apotekarsocieteten höll ända fram till mitten av 1800-talet. Exakt var den låg tänker jag ta reda på i Stadsarkivet.

Åderlåtning var ju en gång något man trodde på helt och fullt, det onda fanns naturligtvis i blodet, så en del av blodet måste bort.

Tidigare slog man hål med kopphorn vilket med fördel skedde i badinrättningarna, de badande blev förstås helt nerblodade, ganska läbbigt egentligen, blodiglarna var mindre spektakulära, men när igeln släpper slutar det inte att blöda på lång tid. Usch. 

Så får man förstås läsa utförligt om fredhällsbadets historia från dess tillblivelse 1922, och sedan får man illusionen om olympiaden 1912 en gång för alla bruten.

De olympiska simtävlingarna hölls nämligen i Djurgårdsbrunnsviken, och det så kallade, nu rivna, olympiatornet vid Fredhällsbadet hade fått sitt namn av att tornet i folkhumorn liknades vid den antika olympens höjder. Högsta hopphöjden var nämligen hela tio meter.

En sak som av någon anledning tilltalar mig oförklarligt mycket är bilden på omslagets baksida, på detta ex från stadsbiblioteket delvis täckt av något administrativt klistermärke från biblioteket.

Bilden är tagen av en Magnus Jönsson, men det finns ingen uppgift om när eller vilka personer som finns i bilden.

Det är ett lyckat snapshot på en person som svävar ut över vattnet i ett flygande hopp från klipporna. Man upplever det speciella med stranden vid detta bad, branta klippor och det småvågiga mälarvattnet nära broar och husanläggningar. Men det som drar blickarna till sig är flickan i förgrunden. Hon halvligger på den rätt branta klippan, med ansiktet mot solen, och hon skrattar. Vad skrattar hon åt? Det är något hon hör, kanske den utstörtande svanhopparen skriker något, eller kanske det är fotografen som har gjort sig lustig. Det verkar vara sent på eftermiddagen och flickan har uppenbarligen nyligen badat, då hon verkar blöt i håret. Som alltid undrar jag, vem är hon? Var finns hon nu?

Jag tillåter mig att förmedla bilden nedan,  när jag nu har angett upphovsmannen.

 Nygren, Lars, Badet i Fredhäll, Stockholm 2000, många trevliga bilder också!

Bra källförteckning. Matts  Bergmarks Bad och bot ska jag läsa, finns också på stadsbiblioteket.

Hela tiden hade vi lovat att en dag tillverka riktigt goda räckmackor, och idag blev det av. Sedan reser Ellinor bort på fyra månader via Edinburgh, Tokio, Perth, Malaysia mm.

Vi gjorde äkta majonnäs på äggula, matolja, vittvinsvinäger, cajennpeppar och lite salt.

Köpte färsk dill, sallad, tomat, citron, svenska färska räkor, bröd, gurka och satte igång tillverkningen.

Det blev helt lyckat vill jag lova!