När vi var små fick vi höra talas om Cusenier orange. Pappa uttalade det närmast som kysinn åransch. Det var helt säkert riktigt, han for till Paris 1922 och stannade där i många år, lärde sig språket, byggde upp ett företag som importerade franska tyger, knappar, kläder, väskor m.m

I början på 1930-talet blev han anställd som försäljningschef för Sverige i gummidäcksfirman Michelin. Det var en blomstrande tid, men så kom andra världskriget och gjorde slut på alltsmmans. Inte ett enda bildäck fick längre importeras och pappa blev arbetslös. Till råga på allt hann man taxera honom en gigantisk s.k värnskatt.

Så började kriget för vår del, i djup fattigdom och förtvivlan.

Pappa bytte inriktning, klarade sig ändå väl och lär ha lyckats betala hela den stora skatteskulden.

I Paris hade han väl kommit i kontakt med denna läckra apelsinlikör och senare såg han till att alltid ha den hemma. Jag har en 70-centiliters flaska kvar, som förmodligen är inköpt på systemet på 1950-talet, det finns ännu ett lager gul, simmig likör i botten.

Det är en rätt påkostad flaska med långsmal åttakantig hals.

Denna likör höll 38% styrka och pappa ansåg att detta var den enda rätta likören till crèpes suzettes, också en av många spännande märkvärdigheter från pappas franska tid som vi hörde om när vi var små.

I nyare recept använder man Cointreau till crèpes suzettes.

För några år sedan fanns likören ännu som beställningssortiment på systemet, men nu endast 24-procentig.

År 1972 var jag på en geologexkursion i Europa och passerade bl.a Caen. I en bar beställde jag Cusenier orange, men dom hade inte ens hört talas om den, jag som väl hade trott att dom skulle hoppa högt i glädjen över att en utlänning beställde denna exklusivt förnäma franska produkt.

Jag vet inte vad Cusenier betyder, troligen är det helt enkelt ett namn. Det påminner dock om det franska ordet för kök, cuisine. I Facebook finns en person med namnet Paul-Emile Cusenier.