Fann ett gammalt vykort , nittio år gammalt, från vem till vem? Från Totte o Svea till min mamma när hon var 23 år gammal. Av någon anledning har hon sparat kortet.Bilden är utsikt från Alholma båk, och här smyger sig omedelbart in en bit av dessa datorutvecklingens gissel. Arholma är en sak, men sedan en tid finns det minst en produkt med samma namn. Så vill man kolla bilder av Arholma båk idag får man en himla massa trams av olika slag. Jag seglade till Arholma en gång. Med Chike och hans Martin 6 år. Det var ett tilltalande ställe, men det jag minns är framförallt vår ovanligt klantiga och övermåttan avspända avfärd. Det blåste måttligt, och vi orkade inte göra det vi borde ha gjort, så vi dejsade omkring lite hittan och dittan under fnitter och trams innan vi slutligen kom iväg med vidare destination till Marholmen, efter en rejäl omväg i Ålands jäsande hav i suverän vind. Nu kommer dagens migränflimmer, morsning och goodbye, lika bra att ge upp för idag, fan...Kopplade om så att jag kan bryta från nätet med omkopplare. Kan då i lugn och ro sitta o redigera text, att senare klistra in i lämpligt blogginlägg

Finns det någon människa i världen som läser det här?Det började med att jag upplevde mig tvungen att åberopa något virusprogram.Den ena märkliga rutan efter den andra hade dykt upp.Bland annat med den tveksamt bestickande texten "vi har funnit 2 fel i din dator", liksom bilder med den högst återhållsamt skisserade texten "klicka är".Hur man än klickade hamnade man någon annanstans.Det är enkelt att skapa en sida med en länk, som i själva verket skickar ett mailto till någon annanstans i hottahejti.Nu verkar det möjligen ha rättat till sig, jag är på användare thom med lösen tjo 11, men enda sättet att kolla, om jag har någon vettig kontakt med omvärlden, är att jag får ett trovärdigt meddelande här i denna lokalitet. Så gör det snälla, whoever you are..Nu vet jag förvisso att folk, dvs ni whoever, långt ifrån alltid svarar på önskad information, är jag bättre själv? Ja, det är jag. Absolut!Svara vare sig ni har något vettigt att säga eller inte, lämpliga svar är alltsa till exempel JA, jag läste din blogg NYSS!Sedan undrar jag givetvis hur ni hittade mig i cyberrymden.//Thom

I kompisens TV en andra klassens gitarrtrubadur, med namet Ledin. Vem kan vara intresserad av sådant trams?

Det är så synd om mänskorna och inte minst om mej, med denna vanvettiga huvudvärk som aldrig tar slut.

När det tar slut får jag ta det med jämnmod.

Kollade lite uppe hos kompisen på en hockeymatch i TV 4, där man skruvat upp det hysteriska bakgrundsljudet så att det dränker kommentatorerna, vad är det för vits med det? Enbart beklämmande, gnäll, gnäll.

Tänk dig ett elektriskt högspänningsljud som näranog övergår i ett tjutande, jag äter så mycket tabletter jag vågar, men mår väldigt dåligt av det.  Om någon frågar, säger man att det är bara bra, ingen hör av sig eller ens svarar på brev, men so what, vad skulle man säga?

Fan i helvete! Blääää!

Klockan elva på natten fann jag slutligen den enorma fakturan från Telia.

Jag betalade en del av den, samt en del av en annan faktura från Stockholms läns landsting för något jag inte vet vad det kan vara. Finner ingen notation eller överensstämmelse med vårdkontakt eller annat.

Nu har jag i alla fall betalat över tusen kronor, och det är tveksamt om återtående pengar kommer att räcka till nästa gång.

Jag har även kontaktat en annan internetleverantör i den vaga förhoppningen om att det kan vara början till en bättre situatiun i detta haltande tillstånd.

  att sådana skogar ännu finns...

Julen 2001 fick jag en underbar bok från Kajsa, jag läser ofta i den och tänker mig bort i samma vår tidsline, som går en dag i taget år ut och år in.

Det var Johan Fischerströms dagbok från 1773, den 8 maj, alltså 88.029 dagar sedan.

"På ved är ovanligt köp. Roslagsved av tall, gran och al, säljes till 10 och 12 daler famnen. Finved av björk ända till 18 daler."

Det kan vara träd som växte ute på Vik och trakterna däromkring vid denna tid för 241 år sedan.

Jag påminns nu om, att jag nog måste se över min sida om just Vik, Wettershaga, där vi cirkulerade i trakterna i runt femtio år.

Bilden till vänster är från 1955, det var året innan vi kom till Vik för allra första gången. Högra bilden tog jag första året 1957, jag anade väl att detta skulle försvinna inom överskådlig tid, nu finns inte en spik kvar av dessa vackra ålderdomliga gårdsbyggnader från 1800-talet, kanske ännu äldre.

Men sidan om Vik - det finns bara splittrade fragment kvar, det verkar som om sökmotorerna gått omkring och flyttat eller rentav raderat, åtminstone gäller det virusprogrammet Nortons, varning för det! Jag råkade nämligen finna ett protokoll över åtgärdade saker i min egen dator. Rena katastrofen. Att rekonstruera den en gång alldeles utmärkta sidan om vårt Vik, verkar näranog omöjligt.

Det hela känns ganska så deprimerande och jag tror jag ger upp. Om jag försöker bygga upp något mer, ska jag se till att skriva ut det. Alla element finns, men de flesta dokumentens länkar verkar åtgärdade. Särskilt gäller detta bilderna. Dom finns, men man får leta. Ett efter ett. Shit!

Suck.

Det har tagit lång tid för mig att inse den förskräckliga sanningen.

I det är fallet kan man verkligen tala om en normalt sett ganska så dold sanning.

Jag har inga betalningsanmärkningar, men väl en skuld som vållar mig ett väldigt bekymmer.

Men nu har jag kommit  på hur det förhåller sig!

Jag får en "kallelse" till ett läkarbesök. Man erbjuds ingen möjlighet att acceptera eller på annat sätt kommentera saken. I flera fall har jag dock försökt ringa och meddela, att jag faktiskt inte har möjlighet att infinna mig på den erbjudna tiden.

Så får jag ett meddelande, som jag i bästa fall får del av, men ofta ingen veriikation alls.

Då inträffar det fruktansvärda.

Jag pådyvlas en räkning på uteblivet läkarbesök! Jag får alltså en faktura på något jag inte åtnjutit, accepterat, eller på annat sätt erkänt mig deltagande i, ett enkelriktat konstaterande utan mitt godkännande.

Kan detta vara riktigt? Finns det något lagrum där detta kan accepteras? Jag tivlar starkt på det. Här föreligger ju absolut inte uppsåt från min sida, jag har inte begått någon handling av något slag.

Jag vägrar acceptera detta.

Men vart ska jag vända mig? Till sist blir det väl Europadomstolen eller liknande, då mitt eget land Sverige inte tycks ha några kontrollmekanismer för att stävja problemet.

Ett egendomligt håll i nacken neråt ryggen gör dagen besvärlig.

Vill helst inte käka för mycket smärtstillande i onödan, men kan väl inte låta bli till slut.

Häftat ihop innehållet i en gammal trasig pär från tonåren. Ska arkiveras, blir väl inte så mycket så det stör.

Sus, sus, utanför suset är det inte mycket som tränger igenom. Reklam, reklam, reklam, så trist, så förnedrande, så obehagligt, blinkar och rör sig för att väcka än mer uppmärksamhet. Minns alla förrädiska argument jag gått på, man häpnar men accepterar mitt i flygande fläng.

Den larviga, barnsliga översexualiteten, föraktar dem som inte klarar något bättre, och inte kan inse hur de ligger i gyttjehålet, oförmögna att ta sig ur.

Längtan efter en njutning gör det pirrande. Kanske en viss aktivering för att göra livet roligare. Men kommer aldrig fram, vi sitter alla i samm båt, samma löjliga båt. Lurade till något, lurade av någon. De som inte vågar inse det är tämligen sålda.

Min trötthet är total. Buntarna av osorterat sväller.

Dammet

Bytt dammpåse i damsugaren, och sedan...

Ätit en banan med ett glas mjölk.

Solans flytt sker i morgon. Furuhöjden.

Alltså, jag är bara matt och orkar inte ta mig ur eländet, vill bara lägga mig hela tiden.

Varit nere i tvättstugn och bokat tid 14 - 18

Ska försöka en kopp kaffe till. Med skorpa.