För mig är det lite annorlunda.

Visst sysslar alla KD:are med musik eller dans. Många är med en kort tid, typ fyra år, sedan hej då.

För några månader sedan tog jag fram trumpeten i en föresats att börja spela igen.

Jag fick knappt fram en ton. Det var hemskt, kändes som att vara total nybörjare.

Det måste vara något särskilt som får folk att börja spela ett riktigt musikinstrument.

Just en föresats, dvs en bestämd personoig övertygelse att nu jädrar ska jag göra det. Ungeför som folk beslutar sig när dom ska sluta röka.

Jag hade hållit upp i nära två år, vilket räckte för att läpparna skulle övergå till normala, mjuka, icke blåsande läppar.

Varför nu?

Jo, jag hade bläddrat i gamla dagböcker och blev påmind om så många, många  trevliga spelningar under så många olika kapellmästare under så många år. Jag insåg att detta är något värdefullt, som man inte kan lägga på hyllan hur som helst. Jag uppmuntrar alla som har chansen till samma beteende.

Och jag kämpade. Spelade varje dag trots motståndet, i början var det helt gräsligt. ingen ton, bara ett jävla skorrande läte. Förfärligt helt enkelt.

Nu fick jag chansen, då Sven lockade med mig till min gamla studentorkester, jag skulle få chansen att se om jag klarade av något litet jammande. Dom hade en rephelg i en scoutlokal en bit norr om stan, jag fick skjuts dit och hem.

Jag tänker fortssätta!

Varje dag en 15 - 30 minuter, långa toner mest, med sordin går det bra samtidigt som man sitter och tittar på någon meningslös TV.

Så är det musikskapandet också.

Jag har komponerat en del och arrat en del.

Just i Kårsdraget var det högst lärorikt.

En mellanperiod genomgick jag improvisationspedagogutbildning på musikhögskolan i Stockholm. Svårast var det att komma in, men man lärde sig dock en hel del om hur man lär ut jazz, och hur man arrangerar och komponerar. Jag är alltså jazzpedagog som det så vackert heter.

Sådant med att skapa musik kan aldrig ta slut, om man har den minsta inspiration.

Den här gången räckte det för att dra igång ett nytt arr till Kårsdraget vare sig dom vill eller inte.

Men det brukar funka. Jag håller mig till det jag själv tycker är vackert eller roligt eller på annat sätt värt att lyssna på. Det är mycket känslor också. Vill dom ta det blir jag förstås glad, annars kan det väl läggas till annalerna.

Jag bläddrar i gamla medlemslistor.

Idel välbekanta namn. Många perioder med medlemmar som sedan länge slutat i orkestern, det känns rätt vemodigt ibland.

Nu på Holken kände jag knappt någon, det är som geologiska system, alla djur och växter som fanns för länge sedan är utdöda, det är livets gång.

Jag läste geologi, i min fil. kand. är berggrundsgeologi huvudämnet förutom matte och kemi. Jag får en särskild känsla för livets mening när jag läser mina gamla läroböcker eller skummar igenom nya. I den sista omgången geovetare på universitetet, som jag hade som assistent på mineralogen blev nio doktorer och tre professorer, det är inget dåligt utfall!

Det är inte studentorkestermusiken som sådan jag bryr mig om, utan just konstellationerna av medlemmar under åren och deras kapaciteter. En imponerande samling, periodvis rätt slätsruken, i andra perioder fantastiskt inspirerande.

Just nu verkar allt vara på uppåtgående, jag ser fram emot en höstkonsert när den nu kan bli av.

En gång  för länge sedan gjorde jag ett arr på Säkkijärven polka. Komplett indifferens i början, som det ofta är när man säger sig komma med ett nytt stycke. En sommar lånade jag läroböcker i finska, omgivningen blev stundtals förbannad, men jag gav mig fan på att lära mig åtminstone så mycket att det räckte som inslag i ett arrangemang. Det blev det. Ett av de mest spelade och inspelade i Kårsdragets historia, jag blir alltid lika rörd och glad när dom använder det.

Det spred sig.

I det nuvarande Kårsdraget på holkenfesten var vi tre stycken som unisont och a capella på festen fick stå upp och sjung den svåra texten, som vi inte helt ens själva begriper.

Vilken grej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...