Senaste veckan har inneburit en aktivitet av länge sedan upplevd omfattning i mitt liv. Jag har städat och sorterat och slängt papper så det är inte klokt. Kilo efter kilo efter kilo. En del borde man destruera, jag hoppas det räcker med att förpassa till soprummet.

Jag har knappt startat datorn utom några enstaka larviga meningslösheter med Farmville, skapat gruppen Pölsarna, som alltså är våran privata grupp med jammarbandet The Pearls, och skrivit detta inlägg i min gratisblogg.

I samband med denna entropisänkning har jag funnit mitt trumpetmunstycke som pinsamt nog varit gömt en tid. Dessutom har jag en passent fått igång Jammer pro 5, så nu är det fritt fram att börja öva.

Ska jag verkligen göra det?

Kanske jag fått tillbaka lite ambis till nästa pölsarmöte, vad tycker du? Om nu någon i sammanhanget tycker något alls.

SQUVALP 2010

I lördags var jag nere vid Smedsudden och lyssnade på varm korv och polka med Siv Malmqvist. Det var årets bygglåt non-stop i så där sex timmar.

"Min kille gillar korv me brö och dansar gärna polka,

Lasse han är inte slö, Han bräcker er allihop.
Jag kan laga korv me' brö' och å ja kan dansa polka

Det är så kul så man kan dö vi passar så bra ihop",

undras var dom har fått den i från, kan det vara Sunkit?

Jag åkte dit i kalla regnet och plus åtta grader för att kolla Elli och hennes skolkamrater i kemistsektionen som byggde sin farkost nummer åtta "Pungabröllopet".

Där fanns hela tiden en risk för ekipagen att hamna i kalla vattnet, vilket en stor flotte faktiskt gjorde. Det var nästan skrämmande att se flotten välta och alla passagerare dråsa i vattnet under publikens jubel.

Där förekom en tapper liten jamorkester också, flera gånger snuddade man vid tanken på hur dom skulle göra om instrumenten (trumpet, trombon, tuba, banjo och virveltrumma) ramlade i vattnet, fanns draggen beredd..., men allt tycktes gå vägen.

Förra året var bygglåten "Jolly Bob" men den mest pregnanta bygglåten jag upplevt var "Det finns ingen väg tillbaka" som gick en hel vecka under Quarnevalbygget ett år. Jag arrade en bit av den och la in i Kårspexets ouvertyr, vilket väckte vederbörligt jubel hos stockholmspubliken.

Efter squvalpet destrueras och slängs allt, så jag for ner i går också och tog några bilder från den ödsliga och tomma Smedsudden, vilken fantastisk kontrast mot den enorma aktiviteten dagen innan!

Nästa år är det quarneval, så det tar två år till nästa Squvalp, nästan lite vemodigt.

// hej hej från mej