Hästar och hästvagnar

Det är så otroligt fascinerande detta med hästarna, när jag såg den där karriolen eller schäsen uppe i Ragunda för två år sedan blev jag så vansinnigt nyfiken. Här och var i bygderna finns det läckra vagnmuseum och tacka för det, alla många tusentals mer eller mindre vackra hästvagnar måste ju ha blivit kvar när bilen kom och tog över, och många är tillräckligt vackra eller spektakulära men ändå kanske inte alltför skrymmande för inte bli stående kvar i gamla lador och bodar.

Nu har jag till och med gjort en sida: http://www.birkastaff.eu/Thom/th_HORSE.htm

Jag tänker bara ha med sådana begrepp som är tydliga, vanliga och mer allmänna. Det är i varje fall grundinställningen. Men det är mycket nog. Det där med betsel och bett har jag inte greppat riktigt, men var viss om att jag stirrar och granskar så snart jag ser något ekipage. Till och med vaktparaden har fått en ny dimension

Båtar och segling

Det är som med seglingen, fast där känner jag mig trygg, tack snälla ni som gjorde att jag fick segla som sjöscout på en 14 dagars tripp till Västervik i en gammaldags båt hanterad enligt Svenska Flottans urgamla regler. Jag fick lära mig orden, knoparna, tacklingen och framförallt uppfyllas av den enorma, storartade känslan av att den stora båten så tyst och fint gick att betvinga i vinden.

Böcker om hästväsen

Med hästarna vet jag ju att en sådan storartad känsla finns, men jag kommer aldrig att rida, möjligen åka med som passagerare i någon vagn, det vore gott nog för mej.

 Jag läser den ena boken efter den andra, de finns på stadsbiblioteket i Stockholm under signum qdfd i facksal 3.

Nu måste jag fråga, hur är det med ljuden?

När vi var små hörde vi körfolket säga klick-klick i ena mungipan (för att börja gå), ptroo (för att stanna), sss (för att springa) kanske något mer.

Min fråga är: använder man sådana ljud ännu idag? Finns det flera vanliga ord som används? Hästen har ju en fantastisk hörsel och kan dessutom röra ytteröronen runt i nära 180 grader för att få en tydlig riktningsverkan, och jag har läst att man nuförtiden tenderar att låta bli dessa ljud av någon anledning. Hur är det med det?