Lyssnar till Mahlers 4:e symfoni, känner inte riktigt igen orkestern, 53 minuter ska det ta att höra igenom hela.

Igår med länge uppskjutet paketöverlämnade.

Inköpt för ett bra tag sedan, flera veckors förväntan.

Så blev det äntligen av. Hade köpt inslagspapper samtidigt, en rulle som låg här och väntade och väntade.

Så igår kom det igång, hur gör man paket av en så oregelbundet format sak?  Fyller med tidningspapper, men det fanns dåligt med tidningspapper kvar, fann dock till sist, sidor från lokaltidningar. Så tejp, mera  papper, hela tiden med förväntan, givarens förväntan, pratar nästan för sig själv, en liten pirrande känsla att komma med födelsedagspresent, onödig och försenad, men ändå. Mera tejp. Så papper, papper, tejp.

Tog till och med fram den onödiga lackstångspistolen som visade sig rätt värdelös. Trycka ut lack gick väl bra, en ringlande röd liten mask som flyter ut OK. Men när man sedan testar ett sigill i form av ett gammalt mynt gick det lite snett. Myntet fastnar i lacket, men det gör papperet därinunder också.

Så när man ska lossa myntet för att få det fina, önskade sigillavtrycket följer pappret med och lämnar en reva, så himla dumt, totalt knäpp.

Först och främst måste man införskaffa rejält och hållbart omslagspapper och inte detta tramsiga som så lätt rivs sönder. Alltså i framtiden, hur gör man egentligen med RIKTIGT gammaldags lack som går att sätta sigill på? Kanske man till och med ska överväga att skaffa en riktig sigillstämpel? Vad har detta riktiga lack för smältpunkt?  Är det över 100 grader?

Ungefär vid 15 minuter något jag kanske känner igen...

Så blev det paket till sist, jag tänkte fotografera men det blev inte riktigt av, kom dock ihåg att ta en bild när paketen redan låg i en transportkasse.

Så hur gick det? Poff, slita upp och "va bra" och så var besvikelsen ett faktum, va dum man känner sig, man konstaterar att det enda roliga är när man sitter och jobbar med inslagningen.

Nu har vi kommit till tre minuter in i andra satsen och det låter fortfarande som en helt annan orkester än den jag hörde en gång när jag blev så fantastiskt engagerad i denna symfoni för många år sedan.

Besvikelse. Så underligt det kan vara. Fast jo, nu i sista satsen, sopransången, där känner man ju igen melodin.

Vad ska jag göra? Den gamla inspelningen ligger väl på en gammal kassett, hur ska man spela den? Kassettepoken är ju i princip över. Otroligt med denna teknikförändring. Nu lyssnar jag på en streamer från NAXOS och Statens Musikbibliotek. Hur länge ska man orka?