Två dagars vistelse i mikrorummet på KB. Timme ut och timme in, bläddrande i filmrullarna, dag efter dag efter dag.

Jag hade en uppgift om att det skulle finnas en intervju med Jennys dotter i Svenska Dagbladet året 1929, men inget närmare.

Så här gällde det att bara bläddra och bläddra. Gå på toiletten med lagoma mellanrum. Ta en promenad med lagoma mellanrum. Gå upp och sätta sig i en av fåtöljerne uppe vid receptionen med jämnaste mellanrum. Några gånger gick jag in på Sumlien och tog en kopp kaffe, det var fantastiskt vederkvickande.

Det var två heldagar och man är nästan förvånad över att det gick så bra med allt flimrande och stirrande. Inte migrän en enda gång. I dag började jag före nio och slutade tio i fem e.m

Men jag hittade alltså inte intervjun. Kanske fanns den inte alls i denna årgång, källuppgiften kändes lite diffus. Jag missade några dagar som jag ska kolla vid ett annat tillfälle därför att filmrullarna var upptagna, men i stort sett så har jag upplevt året 1929 i närkontakt.

Alla väderväxlingar, alla katastrofer, alla olyckor, mord, köldknäppar och värmeböljor. De undersköna segelbåtarna i Sandhamn, kungafamiljernas lycka och kriser. Kollisioner med spårvagnar i Stockholm.

Två gånger hade jag dessutom lyckan att träffa Carl-Mikael som har en plats i forskarsalen. Carl-Mikael Edenborg som är ägare till café Sodom, Vertigo bokförlag, fil dr, författare och flitig medverkande i kulturprogrammen, samt inte minst far till några av mina barnbarn.

Första dagen gick jag till Sumlien efter kaffe men där var nästan tomt, en liten brunögd, svartmuskig främling från Turkland kom till slut fram och meddelade på usel svenska, ja, gud vet vad. Till kaffet fanns ingen grädde, inte ens mjölk, till sist fick jag nöja mig med den osannolika produkt som heter mellanmjölk.

Så nästa dag tog jag med mig en liten flaska kaffegrädde, det finns gränser för vilket obehag man vill utsätta sig för när man har de ärligaste avsikter att skänka mänskligheten en smula förkovran. Alla saker man tar med in i biblioteket granskas via den genomskinliga plastkasse man måste bära med sig. Jag nickade vänligt åt den rätt tilldragande blondinen vid disken, trädde in i foajen och gick med raska steg mot hissen ner till mikrorummet. Just när jag skulle trycka på knappen till hissen kände jag någon ta tag i min arm, jag vände mig om och blev så där ögonblickligt uppskrämd av det oväntade som om jag träffats av blixten. Där stod den vackra blondinen från receptionen och meddelade att jag inte fick ta med mig någon dricka in i biblioteket. Hon påstod sig ha ropat på mig och jag kommer väl aldrig upphöra att undra vad människan ropade och vad hon möjligen förväntade sig få för respons. Mitt namn  kände hon ju inte, så hon måste väl ha ropat "hallå" eller,"du där" eller, ja, vad ropar man så där i allmänhet för att hämta upp någons uppmärksamhet? Jag fick gå tillbaka och ställa gräddflaskan i mitt skåp och kände ett stort obehag av dåligt samvete i flera timmar där nere med mikrofilmsbläddrandet. Men grädden skulle jag alltså ha använt till kaffet nere i Sumlien och efter några timmars gruvande gick jag till sist dit och möttes av en svensk, vit, trevlig moster och hur mycket mjölk och grädde som helst till kaffet, så alla obehag falnade till en stillsam förnöjsamhet.

Hur var det nu året 1929?

Det var det året då inget nobelfredspris delades ut.  

Thomas Mann fick litteraturpriset och många tyska radiostationer radierade hela evenemanget.

Man försökte och försökte att flyga över Atlanten. Vecka efter vecka fick man följa Ahrenberg i sina försök att flyga Stockholm - New York under de väldigaste problem. Bland annat fick man införskaffa en ny motor från junkersverken i Tyskland.

Flygningar med zeppelinare förekom på många ställen, ännu hade väl inte den stora olyckan inträffat, men Charles Lindberg hade atlantflugit redan 1927, så många var kallade att göra om prestationen.

Dessa atlantflygningar och andra långturer slutade i åtskilliga fall med störtningar, försvinnanden och de modiga flygarnas död. Fullt klart att mänskligheten var riktigt flygorienterad.

Två engelska ubåtar kolliderade under en övning och en av dem gick under med man och allt.

I Tyskland var det en del gatuslagsmål mellan polis och kommunister, några nationalsocialister eller någon av dess ledare nämndes aldrig.

Ett dansk fullriggat skolfartyg försvann i Atlanten och påträffades så småningom helt obemannat och strandat, ett stort mysterium.

Fredrik Böök skrev många artiklar om tidigare furstar och prinsessor.

Albert Engström fyllde 60 år (tolfte maj). Man publicerade några utmärkta ungdomsskisser och i Köpenhamn anordnades senare en stor AE-utställning.

Storm P gjorde sig lustig över att Albert inte spottade i glaset och var sen på fester (den första november).

Bävern som varit utrotad i Sverige för sextio år sedan hade börjat trivas i svenska miljöer.

Själva tidningen Svenska Dagbladet ändrade layout under året, fram till juli ungefär, hade man alltid en liten innehållsförteckning med sidhänvisning på framsidan.

Vid denna tid fick tidningen det utseende som den sedan hade i säkert femtio år.

Flickorna i revyerna på reklambilderna visade välvilligt sina ben, det var mycket benvisande som säkert var väldigt eggande på den tiden. Kraftiga lår och smala vador var modellen, helt annat än dagens inattraktiva benrangel.

Bullen Berglund skrev roliga, pratiga och trevliga matkåserier i några söndagsbilagor, han hade ju faktiskt en gedigen utbildning som kock i Frankrike, det insåg men verkligen.

Söndagsbilagorna var många sidor utan innehållsförteckning med reportage, artiklar, kåserier, spökhistorier och sidor för barnen, men inget om Jenny Lind.

Det publicerades en vacker bild på bidevindseglande fullriggaren af Chapman i nästan hel rigg, endast några av de högsta råseglen var inte satta.

Man fick följa studentskrivningarna både vår och höst, och så småningom läsa om vilka som klarat sig och att några faktiskt blev underkända.

Tragiska olyckshändelser inträffade, mycket sorgligt var tre små barn i åldrarna elva, åtta och sex år, som vid en sparkstöttingsfärd gick igenom isen i Lännasjön vid Bergshamra, man fann några av gossarnas mössor fastfrusna i isen.

Flera ohyggliga mord gav stora rubriker, en officer hade skjutit en piga med två skott i bröstet och sedan sig själv.

I England  omkom fjorton unga pojkar vid en brandsläckningsövning, helt makabert, en stor publik skrattade för att man trodde att dödsvrålen och de förgäves av och an rusande pojkarna spelade ett uppgjort skådespel. Flera av gossarna hade masker och andra utklädningsobjekt, man hade byggt upp en provisorisk träkonstruktion som skulle föreställa ett hus, men tände på för tidigt, allt brann som fnöske och brandmanskapet hann aldrig sätta igång släckningsövningen. Många i publiken gick hem i tron att de sett en rolig övningsuppvisning. Man fann slutligen fjorton svårt förkolnade lik.

På hösten visades flera vackra fotografier av idylliska Stockholmsmiljöer som skulle rivas och försvinna för evigt.

Kräftpesten hade ännu inte tagit alla sjöar, men hade tyvärr påträffats i någon sjö i Västergötland.

Snart skulle Radiotjänst fylla fem år (1/1 1930) och det uppmärksammades redan detta år.

Men inget om Jenny Lind. Kanske det finns där någonstans i varje fall, det fanns ju som sagt var några få dagar som jag inte bläddrade igenom.

Från hissrummet ner till mikrorummet såg jag att det började skifta grönt bland grenarna på träden i Humlegården, kan du se det? Våren kommer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...