Tog bussen 77 klockan 15:10 från Sankt Eriksplan.

Vid Liljeholmen hade södertäljebussen redan gått, 77:an var 4 minuter försenad.   

Tog tunnelbanan till Fruängen. En marknad som i Indien eller Afrika. Tackade nej till valsedel för moderaterna.

Tog bussen 173 till IKEA.

Köpte kaffe och mazarin på femkronorsfiket där allting kostar fem kronor.

Satte mig vid ett lätt vaggande bord och spillde ut kaffet så olyckligt, SATAN.

Den store negern vid kassan torkade snabbt upp det med en svabb, han verkade snäll och hjälpsam men såg så allvarsam ut.

Köpte nytt duschdraperi med namnet Bredgrund.   

Köpte något oerhört! För första gången i mitt liv köpte jag någonting som kallas duschcrème. Man ska ha det som en kombinationsersättning för tvål och hårschampoo.

IKEA svårt rasistiskt, det är skitjobbigt.

Köpte småbatterier i gula pappaskar.

Tog bussen 173 till Fruängen.

Tog tunnelbanan till Slussen. Ingen liten indian på vägen.   

Tog tunnelbanan till Sankt Eriksplan.

Gick in på Kajsa Warg och tittade på allt detta nya. Knappast något rasistiskt alls.

Skriver blogg för att jämna ut alla intryck, det kommer att ta sin tid.   

Konstaterar åter att jag inte vet någon som levt ett så lyckligt liv som jag.

SED QUO VADIMUS?   

Det har kommit ett nytt parti till Sverige som heter Sverigedemokraterna.

Vad är det för ett parti?

Jag har i dagarna fått röstsedlar från kommunisterna, moderaterna, centerpartiet, sverigedemokraterna, socialdemokraterna och folkpartiet.

Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på, tidigare år har det kännts betydligt lättare, men valdebatterna och folks reaktioner verkar i år helt annorlunda än jag någonsin minns.

Jag minns i min tidiga ungdom att pappa röstade på högerpartiet och då gjorde vi det alla syskon också så småningom. Vi hade ingen aning om varför. Vi hade en stor släkt som mest bestod av människor som antyddes rösta på socialdemokraterna eftersom de var arbetare.

Men politik diskuterades aldrig. Inte ett ord. Någonsin. Släkten träffades, åt och drack och sjöng och hade väldigt trevligt, tyckte i alla fall vi små barn.

På gården fanns två soptunnor, vi använde alltid den högra, vilket alltså var en slags feltolkning av begreppet höger/vänster i praktiken.

En dag var jag hemma hos en av mina allra bästa vänner. Det hade nyligen varit riksdagsval och jag fann en stor mängd valsedlar som alla hade beteckningen folkpartiet. Jag blev fruktansvärt chockerad. Kunde det vara så att min kamrat och hans familj verkligen röstade på folkpartiet? Tanken svindlade. Som alltid nämndes inte ett enda ord om någonting som hade med saken att göra och så förblev det i all tid framöver.

Såvitt jag förstår är sverigedemokraterna ett parti som vill framhålla det svenska, vilket för mig är skärgården, skogarna, sjöarna och minnesbilderna från alla ställen vi bott på under många år. Sammanfattningsvis således det vackra i det svenska bondesamhället som väl har utvecklats och samlats under många tusen år. Själv är jag svensk sedan många generationer, det är ingenting jag kan rå för eller göra något åt.

På senare år har det kommit in många utlänningar till landet och det har inte varit till det bättre. Meningen är väl att de flesta reser hem igen när det har lugnat ner sig i hemländerna som de kommer ifrån. I området där jag bor finns det minst fyrtio utlänningar från världens alla hörn. De finns i korvkiosker, i pressbyrån, i spärrarna till tunnelbanan, i pizzerior, i sucherior, i diverse tillfälliga småbutiker, frisersalonger, skomakare och mycket annat.

En del påstår att det kostar stora pengar, andra påstår att det är en tillgång.

Sverigedemokraterna borde väl alltså vara ett parti någonstans i mitten, alltså nära folkpartiet och centerpartiet.

Men det upprör tydligen en väldig massa känslor och deras yttringar.

Vid flera tillfällen har jag hört att sverigedemokraterna kopplas till yttringar som inte längre finns. Flera som man väl vanligen håller för sansade och kloka människor kopplar sverigedemokraterna till sådant som har med nazister att göra.

Vad är nazister?

 Letar man på internet finns det miljoner informativa sajter, de den överväldigande mängden är onyanserade, partiska och negativa och således knappast något att lita på.

När jag var liten minns jag ett enda fall där jag hörde talas om något sådant. Det var någonstans på landet där en person mystiskt pekade på ett avlägset hus med kommentaren (sänkt röst) "han som bor där är nasse". Vad detta innebar fick man ingen som helst förklaring på, annat än att nasse skulle vara ett slanguttryck för nazist.

Vad är en nazist?

I går visades en trist film om en ung tjej som påstod sig vara nazist. Hon målade hakkors på väggar och umgicks med personer som slog ner åldringar och marscherade i flock med händerna rakt upplyfta.

Men fiktion kan vara vad som helst, jag håller mig till dokumenterade sanningar vilket finns gott om för den som vill söka.

Och hur sverigedemokraterna kan kopplas till människor som går i flock och håller armarna uppåtsträckta känns tämligen gåtfullt, och varför blir känslorna så starka? Vad är det som händer?

Jag läste om en person som påstod att hans brevlåda blivit besudlad av sverigedemokraternas valsedlar. Jag föreställer mig att besudlingen rimligtvis måste gälla alla andra valsedlar också. Men att valsedlar överhuvudtaget skulle kunna vara besudlande tycker jag är höjden av barnslighet. Det är väl bara att slänga dom, slös med papper måhända, men nya valsedlar ska det väl finnas gott om i alla vallokaler.

Barnslighet, naivitet och onyanserade manifestationer är väl sådant som vi borde vara befriade från i ett civiliserat samhälle, och hur ett mittenparti som sverigedemokraterna kan uppröra någon känns också lätt märkligt.

Vad ska man rösta på?