Argumentationernas vågor svallar.

Vad sägs om "den inavlade efterblivna degenererade flickan" eller " sin mammas nazikompisar..." i samband med bröllopet,

eller någons uttalande angående Sverigedemokraternas 60-miljardersfinansiering  från invandringen: "man har inte räknat med alla invandrare som betalar skatt..." ...

På youtube finns en, kanske flera, versioner av Studentsången där sångarna sjunger i stort sett helt som om inga toner fanns definierade alls.

Det värsta är att inslaget inte säkert avser att visa det bedrövliga, det kan tänkas att någon anser det bra bara att pojkarna och flickorna på studentfesten överhuvudtaget "sjunger".

Det enda bidraget sedan ättelinjen för första gången bröts när Carl XIV infördes, är prins Gustavs "Studentsången"; där hade han bara skrivit melodin och i originalet under noterna har han tydligt skrivit  Sjung om studentens... Naturligtvis, men många hortativuskännare envisas med "Sjungom", en slags inverterad särskrivning vars senaste blomma är den nyligen sprungna studentlöptävlingen Vår Ruset. Jag kastar släng kyssar och ger en smör blomma...

Gnäll, gnäll, gnäll, jamen det finns knappast några alternativ, ju?

En ny tid, en bra tid?

Nyligen sett den tio avsnitt långa TV3-serien "Sandhamn" som inte saknar intressanta inslag, men som är helt genomspäckad av diskomusik.

I samtliga fall där något rör sig, vare sig det är scenbyte, supersnabba 1000 hästkrafters racers eller kajaker, har man lagt in störande, högst andefattiga syntestrummor och gapiga mikrofonskrik som bakgrundsmusik.

Programmet är en levande åskådning av ett hån mot musiken, som, om det är en förlängning av all rytmmusik, utan tvekan till slut ger dem rätt som varnade för musikens undergång, när jazzen introducerades i världen på 1920-talet, "de vilda negerrytmerna".

Tillsammans med de ständiga onda reklaminslagen, kan man inte annat än finna det hela degenererat och bedrövligt.

Man kommer inte undan. Man blir så ledsen.

Två inslag i Sandhamn måste jag dock framhålla. Det ena är fyllgossarnas i pappas båt villrådighet angående GPS:en, som löstes när de stillastående ute på havet av en ren slump kom på att Sand hamn stavas Sandhamn och det andra är de två gulliga karaokebrudarnas 6-mila kajakpaddling från Sundbyberg till Sandhamn under fem dygn, onekligen en bedrift trots möjligen konstruerat stillastående framför rödljus i Strömma kanal...

// Thom