Midsommarafton 1

Ja, det var en trist midsommarafton, men det fanns knappast några realistiska alternativ. Ingen snaps, ingen sill, ingen öl, ingen majstång, inga jordgubbar, ingen färskpotatis, ingen TV, inga vackra eller fula, glada midsommarfirare, bara total ensamhet, skickade en del SMS men får sällan några svar, det är trist. I TV bara ovanligt trist fotboll och larviga midsommarprogram med knäppa matlagare med ett undantag som jag råkade på av en slump: i TV8 gick ett avsnitt av de helt underbara "Two Fat Ladies", dem kan man alltid lita på om man råkar på dem. Jag har funderat på att inköpa dessa program på DVD men då är det otextat och en del av deras rikhaltiga språk kan bli svårt att helt förstå.

Några brasklappar kan  man väl leverera: visst kan det vara gott med nyplockade, skedskurna jordgubbshalvor med tjockgrädde och mycket strösocker, men hur ofta får man sådana jordgubbar nuförtiden?

Pinfärska nyupptagna färskpotatisar som inte behöver skrapas, med mycket smör kan vara läckert, men hur ofta får man sådan färskpotatis nuförtiden?

Ryggskott

Dagen innan lyckades jag i ett anfall av entropikorrigering lyfta skrivaren med sin på grund av en del papper i de två lådorna ganska höga vikt, så illa, att jag fick någon mindre muskelbristning i ryggen. Ryggen svarade omedelbart med att gå in i det krampartade tillstånd som brukar kallas ryggskott. Avsevärda smärtor, inte riktigt kunna ligga, sitta eller stå. Linkade, eller rättare sagt gick mycket långsamt, ner till ICA o köpte ett paket gravad lax och en burk Abbas fiskbullar i hummersås.

Strömavbrott natten före

Till saken hör att jag var ovanligt trött på grund av den sömnbrist jag ådragit mig natten innan när jag envisades med att ligga uppe och skriva i levande ljus i väntan på att det tillfälliga strömavbrottet skulle få sin upplösning. Av en slump märkte jag detta avbrott vid ettiden på natten vid ett toilettbesök. Jag trevade mig runt i mörkret efter ljus och ljuständare som jag tack gode gud hade på hyfsat bestämda ställen. Utanför på gatan med högsta ljuskänslighet i kameran  syntes ett enda fönster som tydligen hade stearinljus eller motsvarande:     Jag fann också min stora reservficklampa och kokade en kopp kaffe. Med ficklampans rätt kraftiga belysning kändes natten besegrad, men efter någon minut gick glödlampan sönder, den har fungerat i många år utan anmärkning, och jag fick nu mödosamt leta efter en reservlampa som jag fann efter en stunds famlande. Alltså måste man se till att alltid ha sådana saker i beredskap: stearinljus, tändare med låga, ficklampa, batterier och glödlampa, allt som man normalt har när man är ute och seglar. Dessutom behöver man en fungerande batteriradio för att fånga upp eventuell information. Avbrottet varade till fem på morgonen, sedan på med datamaskinen och googlade på strömavbrott, men fanns inget annat en en liten notis i SvD utan vidare förklaring.

Midsommarafton 2, migrän

Så min midsommarafton blev ett personligt rekord i tristess. Jag var bjuden till landet men skulle knappast haft någon tillräcklig glädje av det, jag hade för ont och var för trött. Framåt eftermiddagen började det dessutom flimra och blixtra framför ögonen i ett ovanligt anfall av en annan sorts kramp, nämligen migrän med efterföljande huvudvärk av det där djupa, tunga, trista och mörka slaget som bäddar in tillvaron i en totalt förtvivlad dysterhet. Det händer mig ett par tre gånger i veckan och det går alltid över på något dygn, bara man får sova ordentligt. Jag försöker ta så lite paracetamol som möjligt, i mitt fall som mest en halv 500 g tablett Panodil åt gången.

I dånande öronbrus, huvud- och ryggvärk lagade jag en potatisstuvning med mycket nyklippt dill att ha till laxen, men den senare visade sig helt omöjlig. Den var stel och torr och hade föga likheter men den gudomliga gravlaxen man hade väntat sig och vanligtvis får i butiken, den här gången hade jag blivit lurad, jävla ICA.

En positiv glimt

När värken släppt en aning satte jag trumpeten till munnen och blåste, blåste, blåste, försökte få fram så vacker ton som möjligt. Det kommer att ta sin tid när man inte spelat på flera år.

Det förra pölsarmötet blev ju en besvikelse eftersom vi inte kunde spela något vettigt, dels för att jag inte hade någon trumpet, till och med munstycket var borta, men också dels för att pianot var så lågt ostämt att vanliga Bb-tonarten klingade i A, och det är alltför jobbigt att spela i H som man då måste göra, det är helt enkelt opraktiskt. Nåja, i Kårsdragets inspelning av "In The Mood" spelade jag faktiskt den dissonanta intron till mellanspelet i H-dur, samtidigt med Anders som spelade i Bb, resultatet blev nog dock inte så bejublat som avsett, det var lite för extremt för den vanliga publiken, mången trodde nog snarare att vi spelade fel.

I dag känner jag i läpparna att jag har börjat öva. Meningen kan man ju undra över, men OM det skulle inträffa att jag hamnade i en spelsituation, ska jag innan dess försöka komma så långt som möjligt fram till en mjuk och vacker ton, en som jag i någon mån hade en gång i tiden.

Jag tänker också på mina vänner filharmonitrumpetarnas sommaruppehåll, efter vilket de sedan under en uppspelningsvecka systematiskt och yrkesmässigt bygger upp sin ton med klockan i hand i en rent vetenskaplig intervallträning.

Konstig dröm

[I en märklig dröm var jag i ett apotek, där man hade massor av folk engagerade för en reklamfotografering och även delade ut gratismediciner av alla slag.

Jag bad att få en burk magnecyltabletter vilket jag genast fick, men bad att få byta till  brustabletter, vilket retade den beskäftiga apotekstanten så att hon ilsknade till och fick ett utbrott, där jag fick veta att jag inte längre var välkommen, och att hon skulle registrera mej, så att jag aldrig skulle få tag i någon medicin någonsans i hela världen...] dagsupplevelse?

Midsommar i mitt hjärta

Midsommaren har alltid skänkt en liten glädjeglimt vid tanken. Det var då något skulle ske, kärlek, fest, glädje, men hur blev det egentligen? Fordom i mitt underbara liv var det trevna tillställningar med massor av glada människor, förväntan, blommor, majstång, gott att äta och dricka, kyssar och smek i buskagen.

Midsommar firades i Sverige sedan långliga tider med stor sannolikhet dagen för sommarsolståndet, den ljusaste natten för året, något man kände till och kunde räkna ut minst sedan bronsåldern, min älskade, varma bronsålder. Egtvedpigen dog 19-årig vid midsommartiden 1370 f.kr., hon kan ha dött just vid midsommartiden, det kanske rent av är troligt.

Från och med 1953 bestämde någon idiot till politiker i Sverige att midsommaren skulle infalla så att den inföll med en veckohelg, så nu blir det mellan 19 och 25 juni.

Låt oss återgå till att fira midsommardagen på dagen för sommarsolståndet!

Under den kristna tiden försökte man få midsommardagen till Johannes Döparens dag (Så är det i flera nordiska stater och i  Baltikum), och den gamla midsommarafton, det vill säga kvällen före midsommardagen den 24 juni. Johannes Döparens dag bestämdes enligt sådana floskler som att denne fiktiva person skulle vara född sex månader före den likaledes fiktiva Jesus (som bekant den 24 december). OK, någon Jesus har funnits, det känner man från romerska dokument från tiden, också att han skulle varit roten till det onda, men bevare oss för ytterligare trams i den vägen.

I praktiken blev midsommar en förväntan som sällan infriades som man hoppats. Jag minns midsomrar från Svartsjölandet, Dalarö, Blidö, Roslagen, Lahtis i Finland, Västervik, Röstånga i Skåne, några ställen i Stockholm, Flera underbart trevliga spelningar med ett antal orkestrar, sammantaget blev det mången fest och mycket tältande, många glada minnen har man förvisso kvar, tack för dem!

Jag har dock en godsak kvar  som jag ska njuta idag, fiskbullarna i hummersås! Man bara värmer dem med lite extra smör, salt och peppar, och äter som de är med Wasa Sportbröd med mycket smör, helt suveränt! Tack gode gudde! Det finns en hel  underbart i livet i varje fall.

Har jag träffat Siri Sandqvist i verkligheten?

// Thom