Jaha, nu har det alltså hänt.

Det var länge sedan sist.

Började för några dagar sedan med ovanligt mycket nys och snyt.

Nu sitter det i strupen, världens rossliga baslöst.

Känner mig febrig. Brusande sus i öronen. Lite värk här och där.

Så här måste varelser ha känt i alla tider.

Att man blir så eländig!

Är mitt inne i det och vet resignerat att det kan ta evigheter att komma ur.

För så där en tio år sedan tog det flera veckor en vårvinterperiod, flera av mina läkarvänner hade teorier om elakartade mikroorganismer.

Först när våren kom på allvar började man glömma bort det.

Dricka varmt te, c-vitamin, alla vitaminer, tar två vitamintabletter i stället för en. Alvedon. Dricka mycket mjölk, man behöver vätska.

Äta blodiga biffar är alltid bra. Orkar jag ens gå ut? I så fall går jag ner till butiken och köper grillade revbensspjäll, dyrt men välgörande.

Fryser.

Sedan bara att hålla sig lugn och vänta, vänta, vänta.

Sitter vid datorn och programmerar perl som ren terapi

Stötte ihop med bekanta skådespelaren häromdagen och fick en vink om fribiljett till en show.

Men det får nog vänta ett bra tag.

Usch.