Tja, bedrägeri eller ej, något konstigt och opåtagbart är det.

Under min utdragna förkylningsperiod har jag tvingat i mig minst två pressade apelsiner varje dag.

Allt är frid och fröjd till en början. Apelsinerna billiga - kostnadseffektiva, drygt tio kronor kilot, tror jag.

De första enligt ICA från Spanien, söta, saftiga, 1,5 apelsiner fyllde ett glas.

Det var så gott att jag snart köpte fler och inbillade mig att det på något sätt var nyttigt. Kanske.

Flera deciliter apelsinsaft, till största delen innehållande vatten från Spanien.

Så köpte jag fler. Varje dag.

Snart fann jag att nästa omgång hade jättetjocka skal och levererade blott ett halvt glas saft från tre halva apelseiner.

En tredje omgång blev ytterligare något annat. Ibland ändrades skyltningen, nu påstods de komma från Portugal. Jaha, vatten från Portugal då.

I går var jag ända till Daglivs, där påstods apelsinerna åter igen vara från Spanien. Cirkeln sluten, kanske...

Men dess spanska apelsiner måste ha kommit från något helt annat distrikt, de var klart syrliga, knappast söta alls, fastän stora och till synes fina.

Jag tror att jag har tröttnat nu, men minns med kärlek de första söta, saftiga, delikata lyckofrukterna från Spanien.

Kanske möter man dom aldrig mer.

Fast apelsiner kommer jag väl att pressa ett tag till, hostan och rosslet i bröstet finns kvar, och jag är jävligt trött och uttråkad.

Jag är besviken och skakar på huvudet åt duktiga civila med maskingevär i händerna, ibland trycker dom på avtryckarna och skickar upp en och annan skramlande salva och gör V-tecken. Så duttiga, duttiga män.

Ett lagligt krig påstår somliga. Det är närgången murvel-TV som kastas in i vardagsrummet, jag känner att ordet pöbelupplopp inte är långt borta

Pang, pang, pang, pang, pressa, pressa apelsin.

Men att hålla på endera sidan går ju inte.

Det är en gammal värld i möte med nya stridsflygplan och kameror. Lånade, stulna vapen, vapen, vapen. Vapen till civila som det är så synd om.

Vapen i länder där dom inte själva ens kan tillverka en patronhylsa en gång.

Men att kröka lätt på pekfingret gör en karl stor och stark och duttig.

Pang, pang, pang, pang, pang, pang, pang, pang, pang, kul!

Folk e inte kloka.