Jag var nio och ett halvt år.

Att meta var den stora drömmen, kunde sitta timmar och vänta, hoppas flötet skulle röra sig.

Någon lärde oss plocka mask. Riktiga daggmaskar. I mörkret sedan det regnat, ja, där fanns dom utsträckta ovanpå jorden, men man måste vara mycket snabb i ficklampans sken, annars slank dom ner i sina hål kvickt som attan.

De stora fiskarna fanns borta vid Vindö strömmar, det visste alla.

En kväll cyklade vi i väg. Morbror Olle på en stor, grå cykel, min var lite mindre. Han trampade så lugnt och stadigt, jag efter så gott jag orkade.

Småningom kom vi fram, maskade på och kastade ut. Flötena drog iväg lite med strömmen i det djupa vattnet alldeles intill stranden. Det var en pirrande känsla och det kändes farligt.

I flera timmar försökte vi. Jag minns morbror Olles trygga kommentarer på vänligt klingande västgötska.

Det var tydligt att även han var en aning besviken över att vi inte fick ett endaste lilla napp. Vi skulle ha fått dom där stora som man hade hört talas om, och han fick om och om berätta hur det varit vid andra mera lyckade tillfällen.

Det blev nästan mörkt och vi måste cykla hem. Det kändes spöklikt och var ganska jobbigt att hänga med morbror Olles stora, jämna tramplunk på den stora grå cykeln.

Så kom vi hem och det var inget annat att göra än att gå till sängs och hoppas på andra kommande och bättre dagar.

Till hösten började jag klass 4 hos fröken Johansson i Hedvig Eleonora folkskola vid Skeppargatan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...