Jag var nio och ett halvt år.

Att meta var den stora drömmen, kunde sitta timmar och vänta, hoppas flötet skulle röra sig.

Någon lärde oss plocka mask. Riktiga daggmaskar. I mörkret sedan det regnat, ja, där fanns dom utsträckta ovanpå jorden, men man måste vara mycket snabb i ficklampans sken, annars slank dom ner i sina hål kvickt som attan.

De stora fiskarna fanns borta vid Vindö strömmar, det visste alla.

En kväll cyklade vi i väg. Morbror Olle på en stor, grå cykel, min var lite mindre. Han trampade så lugnt och stadigt, jag efter så gott jag orkade.

Småningom kom vi fram, maskade på och kastade ut. Flötena drog iväg lite med strömmen i det djupa vattnet alldeles intill stranden. Det var en pirrande känsla och det kändes farligt.

I flera timmar försökte vi. Jag minns morbror Olles trygga kommentarer på vänligt klingande västgötska.

Det var tydligt att även han var en aning besviken över att vi inte fick ett endaste lilla napp. Vi skulle ha fått dom där stora som man hade hört talas om, och han fick om och om berätta hur det varit vid andra mera lyckade tillfällen.

Det blev nästan mörkt och vi måste cykla hem. Det kändes spöklikt och var ganska jobbigt att hänga med morbror Olles stora, jämna tramplunk på den stora grå cykeln.

Så kom vi hem och det var inget annat att göra än att gå till sängs och hoppas på andra kommande och bättre dagar.

Till hösten började jag klass 4 hos fröken Johansson i Hedvig Eleonora folkskola vid Skeppargatan.

I går gick jag runt kanalen och idag också. Det blir 6,5 km varje gång. Hur vet jag det? Min stegräknare Silva Professional visar antalet steg och steglängden i genomsnitt är väl känd.

Mälarens vattenstånd är högt, pegelns ribbor är doppade ner till 12:e ribban, för en månad sedan låg alla ribborna ovan vattenytan.

Vid båtvarvet har sjön svämmat över hela vägen så att man måste runda ända intill varvsgrindarna. Sjösättning den 2 maj kan man läsa på båtklubbens skylt.

Under Ekelundsbron har någon hängt en träfolka, märkligt att ingen brytt sig. Den hänger således skyddad för allt som kommer uppifrån, men kölen sticker idag ner någon decimeter i Karlbergskanalens vatten.

  Jag är kanske inte helt säker på att det verkligen är en Folkbåt, men ungefär så, tycker ´jag nog.

Det blåste dock lite för kallt om öronen, jag borde haft något på huvudet.

Gick idag till Bridgeklubben vid Kronobergsgatan där jag blev levererad två smarriga 750 grams burkar svensk honung från Hussens i Ragunda.

Sedan blev det Nescafé, rimmat fläsk, falukorv, Parmigiano-Reggiano, mjölk, 2 barnmatsburkar och fransk salladsdressing på Daglivs som är den billigaste mataffären med full sortering.

Det där med dressing är en eftergift till inköpet av ett salladsbestick på Tradera, i vanliga fall äter jag ingen sallad, det är nog världshistoriens mest övervärderade föda, det mesta från växtriket är ju dessutom giftigt.

Parmesan? Ja, det är den bästa osten vid all gratinering eftersom de överlägsna ostarna av typ Västerbotten är alldeles för dyra.

Hej hopp

// Thom

Märkliga saker inträffar.

 Som grundare och överstesvin i den illustra svinorden i Kårsdraget vid Stockholms universitet  får jag av en händelse vid en enkel familjemiddag veta att det möjligen förekommer någon falsk verksamhet under namnet svinorden.

Vem kan ha intresse för något sådant? Vad är avsikten?

Jag kollar i Google och finner flera länkar som tycks utge sig för att gå ordenssällskapets i fråga ärenden.

 Kolla själv!

 Skriv in ordet svinorden och du får flera träffar på svenska Googles. Vem hanterar dessa sidor?

Som grundare och ledare för sällskapet i fråga kan jag intet annan säga än:

Sluta larva er, vad är meningen med detta tjafsande?

Som något litet bevis på att detta är ett seriöst och legalt inlägg har jag  fotograferat min original förgyllda svinregalie med den ingraverade inskriptionen Thom Bergh -61 året då jag grundade ordenssällskapet ifråga.

// Thom Bergh, grundare av Svinorden.