Hemma sjöngs det mycket a capella, väldigt mycket Taube. Sjösala vals lärde jag mig långt innan jag förstod orden.

Mamma sjöng ett potpurri som handlade om Evert Taubes 50-årsfest.

"Nu för er jag vill berätta hur en tidig morgonstund, jag gick hemifrån med blombukett i handen, tjugotvå Norrbackagatan fyra trappor skulle jag, till Evert Taube som hade jubileumsdag". Potpurrit finns insjunget med Margareta Kjellberg.

Nu bebor jag en lägenhet där detta hus ligger mitt emot. Där på fjärde våningen bodde alltså Sven-Bertil, han har skrivit en hel del i sin nya memoarbok som kom ut för några år sedan (2007). En högst rekommendabel bok!

I boken berättar han om Hedvig Eleonora folkskola där även jag gick mina första skolår.

Sven-Bertil hade en nära vän och barndomskamrat som blev duktig orkesterledare och en tid gjorde arren till inspelningarna. Han hette Ulf Björlin.

En sommar när jag jobbade extra som notskrivare på Sveriges Radio fick jag ett extrajobb av av honom, och skrev på några dagar ut hans noter som man gjorde på den tiden med notpapper och tusch. Det var bråttom och Ulf skulle hämta noterna i musikhögskolans reception vid ett bestämt klockslag.

Just vid detta tillfälle hade Bengt-Arne Wallin helt oväntat engagerat en världsberömd amerikansk jazzmusiker, och vi jazzpedagoger satt ju andlöst häpna och koncentrerade över vad den världsberömde arrangören och orkesterledaren hade att säga. Men jag satt som på nålar för att våga smita ut och leverera mina noter. Vi var väl en fem sex elever, så att bara bryta av var något fruktansvärt pinsamt. Jag kom förstås lite för sent till Ulf och han var rätt sur. Om jag anat vad som skulle ske på Bengt-Arne Wallins lektion hade jag väl kunnat meddela i receptionen.

Jag gjorde några uppskattade arr för Kårsdraget med tonvikt på Taube, ett av de mest lyckade var Havsörnsvals.

Efter en spelning i Haga med förtäring begav sig dragonerna Perre och för dagen nyblivne filosofie kandidaten och trumpetaren Tom Werner neråt stan och hamnade mitt i en av Sven-Bertil förrättad prisutdelning i samband med någon kappsegling i Sjövärnskåren på Riddarfjärden.

Perre och Tom ställde sig i recipientledet och fick av Sven-Bertil medaljer av bara farten med kommentaren "klart ni ska ha medalj".

Kårsdragsuniformerna har som bekant åtskilliga medaljer som är minnen från spelningar, jubiléer och festivaler, så de inblandade tyckte det var synnerligen lämpligt med detta tillskott.

Dock hördes märkliga protester från några damer i publiken som uppbragda ropade "lämna tillbaka medaljerna".

När sedan man spelade in mitt arr på den "superförkortade Södermanlands paradmarsch" hörs detta stycke avslutas med talkören "Lämna tillbaka medaljen", som nu alltså för evigt finns inspelad på denna trevliga CD med Kårsdraget.

Vi är båda vänsterhänta, men tvingades rätt burdust byta till höger i samband med skolstarten.

När jag gjorde min värnplikt hamnade jag under en repmånad i samma logement som Sven-Bertils kusin Odd-Björn Bergman som var en mästare i att berätta om Ewert Taube och underbart underhållande familjefester. Odd-Björn hade en storebror som hette Tom och var lekkamrat till "brevet från lillan" Ellinor Taube.

Finns det flera sammanträffanden? Skulle inte förvåna mig, jag får se när jag har läst färdigt boken av Sven-Bertil Taube "Ord och många visor", Bonniers 2007.

http://www.birkastaff.eu/Thom/index.htm