Hur fungerar dessa sjuka människor, vars kättja dödar alla deras naturliga spärrar?

I sin lyckliga situation står de och väntar på sitt offer, och hetsar upp sig.

Jag har hört det berättas från flera kvinnliga bekanta, som tydligen då och då i sitt liv råkar ut för sådana händelser. I en förtjusande barnbok från en mindre fördomsfylld tid, menade huvudpersonen helt stillsamt att "dom kan inte rå för det".

Så hoppar de fram från någon vrå, och visar sitt fantastiska erigerade organ, världens åttonde underverk, men har väl förmodligen inga illusioner om något positivt utfall.

De drabbade damerna, eller barnen, reagerar vanligtvis med löje, och blottaren kanske skäms, men ingen skada skedd. Kanske hos blottaren senare en känsla av ånger och pinsamhet.

Precis på samma vis borde alla datorleverantörer reagera som börjar med ett vackert erbjudande, vars naturliga fortsättning avbryts av att användaren tvingas antingen köpa något dyrbart program, eller ägna en massa tid, som inte står tillbuds, för att lista ut hur man ska hantera situationen.

Däremot skapar det hos användaren frustration och ilska, och en känsla av vanmakt och otillräcklighet, en sådan som får människor överväga att slänga hela fanskapet ut genom fönstret, efter att ha dunkat knytnäven i tangentbordet ett lämpligt antal gånger.

Men datorleverantörerna har vältrat problemet vidare, och skuddat stoftet från sin aktivitet.

De borde skämmas, vilket sannolikt till och med blottaren gör, när hans känslor falnar som all mättad hunger.

Användaren, offret, däremot blir närmast galen, och kan mycket väl tvingas in på närmaste akutklinik på grund av slaganfall, orsakat av detta oväntade påhopp, som leverantören i sin torftiga aningslöshet har åstadkommit.

Damerna eller barnen som får se en manslem, tar ingen skada, det är ju bara en naturligt process i livet, som för eller senare kommer att genomlevas.

Men de som tillhandahåller data…

Detta hände mig nu för en kort stund sedan, när jag önskade titta på en bit av lantmäteriets topografiska karta över Sverige, mitt hemland på jorden.

Efter att ha tillbringat en rimlig tid med att ange önskad geografisk position, kom jag allt närmare lösningen, tills jag plötsligt ställdes inför en mer eller mindre svart skärm med information om att ”insticksmodul saknas”. Efter att ha ägnat tjugo minuter av lånad tid, måste jag avbryta i ett läge av ilska och vanmakt.

Jag bryter och lagar i stället en äppelpaj, som jag ska ha till middag med vaniljsås. Lugnt och tryggt utan insticksmoduler.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...