Jag ojade mig länge men beslöt till slut att åka iväg. Jag har ju kort, om än dyrbart, men jag behövde också lite smått.

Alltså 77 till 'Liljeholmen och 748 till ikea. Hemma igen inom två timmar. Hyfsat trevlig resa. Man sitter och funderar  på nästa bok och hur man ska skaffa mer pengar.

Såg det jag ville, tog några bilder, köpte inget utan stannade i livsmedelspåhänget utanför, där jag köpte tio garanterat läckra wienerkorvar för tjugo kronor. Sånt är priseffektivt.

Väl hemma finner jag mig ha vunnit auktion på Tradera, en efterlängtad soldatintruktion för nio kronor. Hurra! yippeeee!

Igår promenad förbi Solnadal. Underbart stilla och vackert. Se tidigare blogg. Här Caspars underbara målning jag nämnde i förra inlägget:

 Konstnären levde 1774 - 1840, så detta motiv kan väl ha tillkommit runt tiden för min farfars fars födelse 1816. En sedan länge vilande kyrkogård, kanske i Dresten, där varje monument en gång minde om en människas nu avslutade liv på jorden.

Idag studerat Kinas expansion och funnit en överblickande rapport om jordens existens. Mycket intressant. Det gäller att hålla sig alert om man kan.

Och det gäller att inte sticka ut varken haka eller tunga i denna explosition.

Såg ett program med glada Kalle Moraeus. Som alltid en märklig blandning av något tramsiga och gapiga popartistar och skickliga musiker. Man förnimmer en skugga av undergång i denna soppa. Där fanns en fantastiskt skicklig finsk violintjej och en internationell Chardasmusiker som hade tekniken fullständigt klar för sig.

Men Kalle är verkligen en duktig folkmusiker, han kan verkligen spela fiol på det rätta sättet också.

En gång kom han in på en fest i konserthuset och spelade en gånglåt. Jag frågade honom, om han hade lust att spela Rättvikarnas som jag vid den tiden var mycket förtjust i. Svar på bredaste dalmål: "Är du tokig, ja e ju från Mora". Men snart fyllde han vänligt på: "men visst spelar jag den om du vill". Det blev dock aldrig av den gången.

Han har alltid varit showig till sin natur, en gång hörde jag honom och Roland Johansson sjunga en duett ur pärlfiskarna till publikens synnerliga uppskattning. Båda herrarna har en stor förmåga att klämma ur sig operatoner fast deras huvudinstrument är violin respektive pukor.

När man kommer in på överblickar, ligger det nära till hands att erinra sig Kårsdragets epoker.

Deras första lilla epskiva från 1960 (!) innehåller en fräsig version av Stars And Stripes. Här hör man hur det lät om detta unga, duktiga gäng på den tiden. Idag är Kårsdraget en glad skugga av fornstora dar, men har en ganska fyndig balett. Visst kan de spela, men jamsolona låter mest som löst  hopfogade skalstumpar utan större inre sammanhang.

Här kan du höra Stars and Stripes, på plattan fyndigt döpt till Stjärnestrimlor. Lyssna inte minst på den högst skickliga tubaisten! Och förstås den suveräna flöjten!

Man ska inte tro att man e nåt...