jag är positiv. Men klockan 17:23 började det flimra, synen försvann. Migrän. Det sitter i ett dygn mer eller mindre. Jag tog på mig och gick ut för att om möjligt andas in lite frisk luft. Börjar skymma långsamt. Gick i mitt dånande öronsus och tänkte på ingenting. Gick till Sankt Eriksplan. Någon petade på mig tyckte jag, och en gång till. Tre småtjejer frågade klart och tydligt vet du var Fridhemsplan ligger? Ja, det vet jag, Ska ni gå? Ja. Jag visade riktningen, först en bro, sedan två kvarter, stort ställe. De tittade allvarligt på mej, tackade och försvann. Hade jag visat rätt? Fridhemsplan, ja, det stämmer. Undrar hur gamla, kanske tretton-fjorton, jag jämför med mina egna barn. Så kommer huvudvärken, långsamt. Promenerade en bit uppåt Odengatan för att titta i antikaffärerna. Så många sköna föremål. Ett par lampetter med tjocka gråa skärmar och gyllene socklar. Undrar vad dom har suttit, undrar vad dom kostar. Vände hemåt, nu nästan mörkt, vilken trist tid detta ändå är, lite för kallt, men inget regn idag tack och lov. Utanför Filadelfia en väldig transportbuss och massor av människor, troligen sångkörer som ska besjunga något väsentligt. Hemma möts jag av ett rätt irriterande matos. Det borde man få hyresreduktion för.

Doktor från Island

Första gången hade jag fått feber av ett otäckt sår på ena smalbenet. Jag hade övermodigt hoppat upp på en kajmur nära Rolands båt på Kastellholmen, men inte riktigt orkat med det.

En tid senare var jag i Stora Sundby, det var en söndag och vi måste fara in till Eskilstuna vårdcentral där jag efter rätt lång väntan fick träffa doktor Gudmundur Karl Snaebjörnsson som skrev ut  Dalacin 300 mg. Febern gick ner efter någon dag. Elva dagar senare fick jag till råga på allt elände en toxisk allergisk penicillinreaktion med vansinnigt kliande nässelutslag vilken tvingade mej till akuten på KS igen.

Förutom Eskilstuna, Kungsör och Torshälla blev Vinön i Hjälmaren, Vingåker och Kjesäter stora upplevelser vid detta besök hos systerns sommarställe.

Vingåker initierade ett bra arr på Vingåkersdans, det var i juli 2003. En självständig basstämma som är mycket vacker i inledningschoruset.

Nästa år blev det också en kortare vistelse på Stora Sundby, vi for till Örebro och fann Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson) grav på Almby kyrkogård.

  Den suveräna spisen hos Solan i Stora Sundby som användes till all matlagning och förstås uppvärmning.

Nu var det en egendomlig svullnad och rodnad som föranledde systers inkallande av doktorn. Jag hade trott att han var från Åbo, eller möjligen Baltikum, men det visade sig snart att jag fick gissa på Island. ”Stämmer precis”.

Idag blir det kontrastmedel och röntgentomografi (spiral CT verkar specifikt för lungemboli, tror jag) på fyslab, också Karolinska, Men sedan blir det väl full fart igen.

Hur känner man sig i allt detta? Omhändertagen, men utsatt för omständigheternas famlande mellan hereditära situationer och teknikens utveckling.

Pratade i går med Bitte, trevligt. Återupptog kommentarer om spenatsoppa med Sorunda prinskorv och hårdkokta ägghalvor. Läcker husmanskost. 

Ola jobbar för fullt, heja Ola!

Ont? Inte så mycket. Oro? Tja, en del får man väl säga.