Stolen vid datorn har gått sönder, så jag får laga den.

Så tar jag en bit ur kylskåpet.

Sätter mig att skriva några briljanta bloggsidor.

Går på toaletten.

Står och funderar en stund.

Tar upp gitarren och komponerar några fina stycken till ett TV-progam.

Går till mikrougnen och värmer några köttbullar som jag tagit ur frysen.

Går in i badrummet och duschar.

Sätter mig vid datorn igen och skriver lite.

Tar gitarren och börjar komponera en etyd, men gitarren går sönder, så jag måste laga den.

Går och lägger mig.

Sover.

Går upp.

Sätter mig vid datorn och skriver en bit på en novell.

Tar en bit ur kylskåpet och värmer i mikron.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Märker att toaletten gått sönder, så jag går in i badrummet och lagar den.

Går in i köket och äter något.

Lagar datorstolen som gått snder igen.

Står och funderar en stund.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Känner mig ensam.

Går och lägger mig.

Sover en stund.

Stiger upp och sätter mig vid datorn och skriver ett stycke.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Lagar toalettstolen som gått sönder.

Går på toaöetten.

Tvättar händerna.

Komponerar ett stycke för gitarr.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Går in i badrummet och gör rent i duschen.

Går ut till datorn och tänker skriva en bit på min roman, men stolen har gått sönder, så jag måste laga den.

Går och lägger mig.

Sover.

Tar upp gitarren och börjar komponera, men gitarren går sönder, varför jag blir tvungen att laga den.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Går på toaletten.

Går ut i köket och äter en bit.

Blir trött och måste vänta en lång stund.

Står och funderar.

Och inte får jag särskilt mycket poäng för allt mitt arbete.

Berättade jag att jag vid ett flertal tillfällen också svabbat golvet i badrummet?

Efter att av och till ha utsatts för ett tungt krångel från Bregottfabriken och Stockholms livsmedelsaffärer, lärde jag mig göra smöret själv, för att få en garanterat färsk och läcker produkt.

Jag använder en 600g ask extrasaltat Bregott i veckan, och har sedan länge konstaterat, att om tillverkningsdatum ligger längre bort i tiden än två veckor, börjar det smaka illa, det oxiderar tydligen  på något vis.

Anledningen till att jag använder Bregott, är naturligtvis samma som när det lancerades, man kan bre det direkt, när det kommer ut kylen.
Äkta smör blir alldeles för hårt, det är föga lämpligt att ha i kylskåpet, om man vill ha det färdigt för användning, när man tar ut det.

Det smör vi gör själva har förvisso inte Bregottets kylskåpskalla lättbredbarhet, men smakar så fantastiskt gott, att det lönar sig att göra då och då.

I den här omgången använde jag en deciliter färsk vispgrädde.

  
Börja med att vispa grädden till hårt skum. Inget salt från början.

  
Fortsätt vispa tills det börjar komma skummjölk i bunken.

  
Fös ihop smöret till en klick med en slickepott, häll bort vätskan.

   Knåda och arbeta smörklicken så att mera vätska kläms fram. Häll bort vartefter.

  Tillsätt ett knappt kryddmått (mindre än en milliliter) salt.

  
Lägg smöret i rent tyg och vrid åt, för att dra ut mer vätska.

Klart! Läckert! En deciliter grädde räcker till flera smörgåsar med rikligt med smör.   

Till eventuella användare av Farmville: Jag har från mycket välunderrättad källa fått erfara att när man uppnår maxnivån 100 HÄNDER INGENTING!

Hela veckan har jag suttit på KB och letat i dagstidningar från 1941.

Från Arla fick jag på förfrågan ett epostmeddelande om att mjölken standardiserades år 1941, mitt under brinnande krig alltså.

Men ingen visste NÄR.

Bläddrade i mikrofilmsarkivet från och med januari 1941, till att börja med i Stockholms-Tidningen, sedan Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Mycket spännande saker hände detta vinterkalla år, krigsberedskapen i full gång och husmödrarna överträffade varandra i att klura ut fiffiga, men goda, maträtter och ersättningar för ransonerade varor: bröd, matfett, kött, fläsk, socker med mera.

  
Stämningen och moralen var hög och glad, ingen som helst tendens till att välja sida, Sverige var neutralt, och neutraliteten accepterades och uppskattades av de krigförande makterna. Tyskland ännu totalt överlägset på alla fronter. Det skönjdes en tydlig tveksamhet om den egendomliga judehanteringen.

Jag satt alltså på Kungliga Biblioteket vecka 38 år 2011, och gick understundom ner till kaféet Sumlen, ett högst rekommendabelt ställe. Jag brukade beställa ett glas mjölk och en bulle. Två gånger begärde jag en s.k stor leverpastejsmörgås som med kaffet kostade exakt 50 kronor. Vilken lyckträff!

Smörgåsen tillverkades när jag beställde den, och den blev helt magnifik, kallskänkan som gjorde den verkade oftast lite butter, men vilken skicklighet! 
Jag tog några bilder:

 
under det översta lagret även denna läckra smörgåsgurka:

Jag var alltså ute efter närmare besked om den egendomliga mjölkstandardiseringen.

Så småningom fann jag vad jag sökte:

  I Dagens Nyheter av den 9 november kunde man läsa, att standardiseringen skulle införas den 21 november. Anledningen var att basvaran mjölk, som aldrig undergick någon ransonering, skulle räcka bättre för allmänhetens konsumtion. Genom att ta bort någon procent fett kunde man tillverka mera smör, vilket däremot var ransonerat.

Detta var den tid när DEN STORA FETMAN så småningom började smyga sig in bland människorna. I stället för smör började man tillverka margarin, och sedan var det kört.

Den stora FETTSKRÄMSELN började.

Trots att inga undersökningar har visat att man skulle bli fet av fett, har fetthysterin i stället skruvats upp mot det absurda.

Inte nog med att vi har denna, till en början för Sverige unika, politiskt konstruerade standardmjölk, har vi nu sådana sekunda, maskinellt snedvridna produkter som mellanmjölk och lättmjölk.

Hjärnan innehåller som bekant 70% fett, och det ska vi vara glada för.

Själv konsumerar jag 1,2 liter mjölk per dygn och 600 gram Bregott i veckan, jag behöver det för att bli rimligt mätt av maten jag stoppar i mig.

Grönsaker äter jag aldrig (utom någon gång på en leverpastejsmörgås på Sumlen  )

och samma är det med cancerframkallande fiberbröd  . Att få tag i gott, vitt, fiberfritt franskbröd är nu för tiden inte lätt. Bröd bakat på mjöl, jäst, salt och vatten utan några som helst tillsatser, alltså

Här ett angenämt mellanmål av tunnbröd, smör och Gudbrandsdalens läckra och äkta mesost. Bäst att strimla den som här, man behöver inte mer, tänk om fler insåg att vi är en produkt sedan tiotusentals år av ett väl fungerande jordbrukssamhälle.

Men tiderna förändras hela tiden, och man kan väl inte annat än tro att något slags förnuft segrar i slutändan.

Förresten hur gick det med de dyrbara spikmattorna? En galenskap i samma vansinnesklass som standardmjölken. Tystnaden brer ut sig och priserna sjunker. Förmodligen finns ännu en och annan som gått på, och kanske till och med tror på det.