På väg till butiken stannade jag plikttroget för rött ljus. Fastän vår måste jag dra upp blixtlåset en bit till. Låset fastnade. Jag lyckades dra det ner en decimeter, men sedan var det stopp åt det andra hållet.

Det blev grönt, och jag gick över gatan samtidigt som jag slet med blixtlåset. Sedan många år är manöverblecket trasigt, så jag får dra genom att knipa med tumme och pekfinger, vilket gör rätt ont när man måste ta i.

Gnolade på något ur Valkyrian.

 
Av någon anledning visades detta frimärke i beskrivningen av  Valkyrian på Wikipedia. Tyskt, javisst, men komponerat sådär runt 1850.

I butiken handlade jag sodavatten och riven ost. Det kostade över tvåhundra kronor. Jag granskade kvittot och fann att flickan i kassan slagit  in en stor post för mycket. Det var två småflickor just nära sin ljuva könsmognad, som hade handlat en jättepåse godis från Godiskungen, deras transaktion hade blivit avbruten och posten hamnade i mitt köp. Det hela reglerades hyfsat smidigt av kassaflickan, och tankarna återgick till det defekta blixtlåset.

På hemvägen trixade jag, men måste ge upp. Gick i blåsten med kapuschongen uppfälld för att skydda mot den kalla vårvinden.

Gnolade på detta tema ur Valkyrian som jag njutit av hela dagen. Dock inte den berömda, missbrukade inledningen till tredje akten - Valkyriaritten. Tack Wagner,  du har alltid varit en fantastisk tröst här i livet!
 
Richard Wagner (1813 - 1883), som skapade jordens mest magnifika musik.

Hemma lyckades jag efter ett enormt jämkande och slitande, få av mig den tunga vinterjackan, genom att mödosamt vicka den över huvudet. Satt mej på sängen beväpnad med en polygriptång, drog och jämkade, utan att lyckas rubba blixtlåset en millimeter.

Jag skiftade över till en annan känsla, nämligen den där jag gled in på någon rationell lösning inför framtiden. Allt tyder ju på att det blir vår nu inom några dagar, varför jag borde kunna slippa den tjocka vinterjackan åtminstone ett halvår till i höst. Fick en sorgsen tanke av uppgivenhet och resignation. Snabba kalkyler rusade igenom skallen. Vad kostar en likvärdig vinterjacka? Säkert flera tusen, många tusen. Obehaget att tvingas skjuta problemet på framtiden la sig som en tjock dyklump i medvetandet.

Som tröst skickade jag senare ett antal SMS med texten ”Glad Valborg” till alla jag kände, men fick inte ett enda svar.

Glad Valborg!