De börjar inse ett och annat. Och förvånas ständigt i sin beklämning.

Debatt.

Det hela manifesterades kristallklart i ett debattprogram i TV2 samma dag som Jimmy Åkesson tidigare hållit sitt partiledartal i Almedalen den 1 juli 2013.

Debattrubriken var den gamla genomklämda ”vem/vad är svensk”.

Som vanligt deltog en palett hoprafsat folk med varierande patos.

I centrum en utlänning som tydligen ansåg sig svensk, då han hela tiden talade om ”vi svenskar”, och redogjorde för olika utlänningar som år efter år vägrat betrakta sig som svenskar, därför att de år efter år ansett sig tvingas skjuta upp återvändandet hem.

Men varför återvänder de inte hem? Om det dröjer, borde de verkligen arbeta och planera för hemvändandet med övertygelsen om att kämpa emot det, som möjligen avhållit dem och fått dem att smita hemifrån.

Riktig svensk.

Så fanns en riktig svensk. Han hade inte så mycket att säga, förmodligen av så kallade korrekta skäl. Man pratar som bekant inte om hängd man i hängd mans hus.

Så den unga svenska kvinnan med animerat verbal rörlighet och mundiarré.  Hon visste precis allt, utan att på något sätt komma fram till något väsentligt, men lyckades knipsa fram en del strängt taget svårbegripliga situationsapplåder. Tanklöst accepterande allt flum i sin ignoranta oskuld.

Så den kroknäste utlänningen som avskydde Sverigedemokraterna. Precis som alla utlänningar förstås gör.

Så en svensk som hade skrivit en bok i saken. Han uttryckte sig balanserat, men vågade förstås inte säga den sanning till de tyckande utlänningarna som alla visste och tänkte: ”men du är ju inte svensk”.

Ja, vad är riktig svensk?

Att vara svensk är förstås att se ut som en svensk, att tala svenska, att betrakta sig som svensk, och att ha vistats i Sverige i många generationer.

Sådana finns det sju miljoner. Vi vet vilka de är utan minsta tvekan. Dessutom ett par miljoner till som alltså rimligtvis avvaktar sitt återvändande hem. Men det är klart, gränsfall dyker ständigt  upp, stor uppmärksamhet men litet inflytande.

Man kan blanda runt korten i många kombinationer, man pratar om rasism, om nazism, om främlingsfientlighet, om alienation, om understöd och om missbruk av bidrag.

Men så är det, en zebra blir aldrig häst, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.

Vända på steken.

Man hör sällan någon vända på steken genom att betrakta en svensk i japan som pratar om ”vi japaner” och kräver debatterad information ”vad är egentligen en japan”. Eller afrikan. Eller norrman. Eller fransman. Eller ryss. Eller vilken sort som helst.

USA

USA nämndes. Liksom Nya Zeeland och Australien. Länder som stulits från urinvånarna, i många fall numera i reservat och begåvade med samvetsdämpande understöd. Så länge sedan våldtagna att mången har glömt det.

Den inledande utlänningen ”vi svenskar” drog upp USA.

Berättade sin naiva story om att utländska taxichaufförer inte betraktade sig som svenskar i Sverige, men tveklöst betraktar sig som amerikaner i New York.

Är enfalden kopplad till alienationen?