Jag hade ännu inte hunnit dra för gardinerna, så solen trängde sig in med full kraft i ett par strålkastarliknande ljusknippen, som förstärkte effekten av den stora insekt som hade lyckats ta sig in genom det gläntande fönstret i vardagsrummet.

En stark, egendomlig effekt i en obehaglig situation. Yttertemperaturen var  tjugosju grader, vilket jag upplever som så avskyvärt olidligt.

Jag sitter med endast en uppknäppt skjorta i det maximala lidandet, som jag vet går över, men det kan ta dagar, det är hemskt.

Den flygande varelsen surrade ganska starkt och flög snabbt i stora cirklar genom hela rummet, några gånger kom den helt nära, så att jag hann observera att det var en flyga, en  stor fluga, en spyfluga av släktet Calliphorida, som jag lärde mig i skolan av magister Linell i Wasa real.

Magistern var en duktig och engagerande lärare, som hävdade sin nödvändiga disciplin, och alltid gjorde biologilektionerna till efterlängtade stunder. Jag minns faktiskt inte om det verkligen var biologi ämnet hette, i varje fall var det inte naturkunskap, utan något mer gammaldags.

En avlägsen bekant från några sommarlov var dessutom släkt med honom, något som skapade ytterligare känsla av glädje och respekt. Enstaka gånger förmedlades nyheter via familjebanden, något som gjorde att man nästan tyckte sig känna honom, som om det vore en släkting.

En spyfluga i vardagsrummet! Det var inte bra, vad skulle jag göra? Jag hade ingen håv i lämpligt format, och kände en viss oro över hur i jösse namn man nu skulle göra. Vissa större insekter kunde man fånga under ett glas eller en glaskupa och låsa fast med hjälp av ett papper, men den här surrande flugan lät sig nog knappast fångas så lätt.

När den passerade solljusstrålarna såg den stor ut som en kolibri, men kolibrier, som vi hade i trädgårdarna i Lima, är tysta, diskreta varelser, som ljudlöst stannar vid blomma efter blomma och suger nektar med sin långa näbb. Den här gav intryck av en hysterisk buse.

Så kom jag att tänka på att jag ägde en flugsmälla, den kanske man kunde använda som flugfösare.

Nu hade flugan satt sig i fönstersmygen innanför de stora delvis fördragna gardinerna. Varje gång den surrade runt missade den det gläntade fönstret. Naturligtvis. Det verkar fungera lika enkelt och effektivt som en ryssja.

Jag försökte försiktigt rikta dess flygriktning med flugfösaren, och öppnade fönstret ännu lite mer.

Så plötsligt flög den ut. Problemet löst!