Ja, vi befinner oss just nu i mänsklighetens på jorden första befolkningsexplosion. Det är så rörande att den dagen vi blev nio miljarder höra TV-hallåan med glädje utbrista "och det blev ingen explosion!". Men om man spelar upp det i tiodubbel hastighet skulle väl vilken idiot som helst höra den skarpa skrällen. När jag föddes var vi knappt fyra miljarder människor, redan det fyra miljarder för mycket jämfört med normalpopulationen.

Jag har nog fått leva det lyckligaste av liv. Jag känner i varje fall ingen som har fått leva ett så underbart liv som jag.

Men där finns ingen rikedom, ingen frihet från sjukdomar, ingen frihet från vänner och anförvanters död. En hel mängd svek, ljug och skumt smygande.

Ett del av ett skolår utsattes jag för en ständig mobbning, vilket jag efter stor press löste utan inblandning utifrån. Den dagen glömmer jag aldrig, det var verkligen en  explosion som mynnade i en lysande befrielse.

Nej, lyckan ligger i det underbara jag har fått uppleva i form av förkovran, av kunskap, kärlek, skapande och gedigen vänskap.

Jag har fått uppleva musiken, har gedigna utbildningar inom både musik, humaniora och naturvetenskap, utan detta hade jag förblivit en dillettant, en som tror sig veta allt. Den största trösten är kanske, att jag fick en gedigen tidsuppfattning genom geologin, mineralogin, petrologin och paleontologin.

Hästskon

Den främsta symbolen för lyckan är hästskon. Men denna lycka kan man inte skaffa sig med aktiva medel. Den lyckosymbolen går inte att köpa för pengar. Hästskon måste hittas, ute i markerna, vara ett minne från ett passerande ekipage.

Hästskon är en portal genom vilken lyckan kommer och går. För så är det med lyckan, ibland uppfylls man av den, ibland verkar allt bara trist, grått och fyllt av smärta. Jag har hela mitt liv lidit av en ohygglig huvudvärk som med åren visade sig vara migrän. Det kommer som anfall inlett av flimmer för ögonen och synbortfall, senare även dysfasi och känselbortfall i händerna och på andra ställen. Det är en kramp, och liksom alla kramper ligger plågorna utanför all kontroll. När jag var åtta år låg jag i flera veckor på observation på ett barnsjukhus i Stockholm. Man fann ingenting. Det sannolika var väl överansträngning. Jag hade fruktansvärt svårt att klara mig i skolan, tidiga, mörka morgnar, sena, mörka hemkomster och föga kraft för nödvändiga läxor. En stress som slog ut mig gång på gång.

Min största lycka ligger i mitt medfödda gehör och min i de tidiga åren barnsliga kristallklara röst, jag kände lycka när jag hörde musik, men det tog många år innan jag verkligen förstod det där med Mozart, Liszt, Wagner, Beethoven, Mendelssohn och kanske framför allt Sibelius.

  
Här en hittad hästsko från en häst som någon gång tappat den vid en åker ute på mitt älskade Vik.
Symbolen är som sagt var en portal, en port, en dörr, genom vilken lyckan kan passera fram och åter utan hinder. Lyckan kommer, lyckan går.

Därför skall den sitta som på bilden, med eventuella sömmar kvar.

Det är en styggelse att se hästskon sitta upp och ner, med portalvalvet neråt, där lyckan snart förtvinar och dunstar bort, eftersom den ingenstans har att ta vägen.

Fyrklövern

Nästa symbol för lyckan är väl fyrklövern. Antagligen blott för dess sällsynthet. Men fyrklövern har ju en stor skönhet i sig själv, liksom alla klöverblad, jag brukar strö ut rödklöverfrön på gräsmattor, för att så småningom se de söta små bladen komma upp. Klöver kan aldriv vara ogräs, när det finns i en gräsmatta.

När jag föddes fick jag en gyllene lyckoslant:

På framsidan står ordet LYCKA, och på baksidan finns en fyrklöver. Jag vet inte vem som gav mig lyckoslanten, kanske var det någon nära släkting, en morbror eller moster. Jag föddes i en av mänsklighetens lyckligaste perioder, så det ligger väl inte långt ifrån att man bringade familjen denna lyckosymbol till den förstfödde sonen.

Lyckoslanten har hela livet legat i botten på en liten förtjusande silverskål, som jag fick vid samma tid

 
På baksidan är mitt förnamn och födelsedatum ingraverat.

Kärleken

Detta är privat, och borde så vara för alla. Men vi som möttes, ni älskade kvinnor som ännu är i livet, vet vilken överlägsen lycka som ligger däri. Det är nog ingen överdrift att hålla med om värderingen i den pekoralistiska ramsan att "störst av allt är kärleken".

Det lönar sig att titta i min röriga webb, där finns massor av det som bidragit till min lycka under livet, jag tackar er alla för det! Skicka gärna en kontaktmeddelande, det är alltid kul. Eller fråga nåt...

Odi profanum vulgus, et arceo.