Tack alla gulliga gurkor med gurksandwichen i spetsen.

Läcker!

Ja, jag älskar verkligen cucumbersandwich.

Goda tårtor, kakor, gjorda dammsugare i mycket grön nyans.

Nu en välsaltad o vitpepprad, hel kyckling i Schlemmertopfen, fylld med hackad persilja, lök och flera matskedar smör.

Jag åkte till Odenplan, tog nästa till Fridhemsplan, handlade på Daglivs, men glömde lik förbannat nescaféet...

Vilken är den vanligaste frågan en bibliotekarie får i sitt dagliga arbete?

Den näst vanligaste?

Den näst, näst vanligaste?

Den fjärde vanligaste?

Sedan frågar man efter P.G Pettersson.

I min källare inträffade en dramatisk förändring för några veckor sedan.

Stora, gröna rullar med plastikkabel släpades in och kopplades omkring i källarregionerna.

Här stod förr mer eller mindre användbara cyklar. Detta är slang som innehåller ett antal finare optikkablar.

Det är Stockholms Stad som installerar transportmedium för Internet.

Samtidigt monterar man upp små ljusgråa låsbara skåp, från vilka sedermera ska göras anslutningar till husets internetkunder.

Det är Stokab som installerar. På stadens bekostnad ska alla stockholmare ha kontakt med cyberrymden.

Man undrar över meningen. Ingenting blir  bättre för det, och Internet kan man lika gärna vara utan, eller hur?

Det är beklämmande att se treåringar fösa bilder på bildskärmar. Att fösa bilder är lika svårt som att kröka avtryckarfingret, vare sig man vill döda pöbeln eller dess härskare. Att livets mening är att döda andra varelser och äta upp dem, betyder inte att vi måste ge upp tron på framtiden. SKÅL!   

Vore det inte bättre att dra in på de TRETTIO MILLIARDER (30.000.000.000 SEK) som det meningslösa medlemskapet i EU kostar till ingen nytta alls!

Jag vet vad pengarna hellre skulle användas till, men det säger jag inte ännu!

Däremot har jag komponerat ett och annat och det fortssätter jag med.   

Det är roligt, vackert,  och det är till glädje för jordens människor i denna BFX, som nu rätt snabbt närmar sig toppen, innan den liksom alla populationskurvor kommer att plana ut och återvända neråt till vårt outsägliga gny.

Människan är duktig, och duktigare blir hon för var dag.

Men detta gäller bara dem som inte tillhör profanum vulgus, vilket de allra flesta gör.

Människan är duktig och kommer att hålla kurvan hyfsat plan ett tag, innan konflikten med verkligheten slutligen får det hela att svikta.

Livet är underbart och sommarregnen är ljuvliga, hurra för kärleken och alla dansande små regnälvor!

03.40 toaletten

03.42

03.43 AK:s raggsockor på

03.44 strömfördelaren till modem på

03.44 tar 1/4 tablett ur skafferiet med ½ mugg vatten

03.44 startar datorn

03.45 hämtar kan. koppen vid pianot.

03.45 fyller på bitsockerskålen

03.46 fyller på mellanlagringskaffeburken med nescafé lyx

03.46 startar vattenkokaren

03.47 fyller varmvatten i kaffekoppen

03.47 hämtar rödmjölk ur kylskåpet och häller i kaffet

03.48 går in i bloggservern

03.49 letar lösenordskod i Entredata. Finner att lösenordet ändrades den 26/10 till tjiopit 11
03.53 loggar in på bloggplatsen

03.14 bloggar m rubriken Morgon Mira 18

Detta var bara en liten, liten del av alla de moment man måste göra för att stiga upp och arbeta med datorn.

Målet är förstås att man ska kunna somna om om en stund

Luffarkonst.

Mira fyllde 18 år i torsdags och hon ska få en liten värmeljushållare som jag köpe av Elli. Elli o jag var på Skansen för någon månad sedan och ramlade rätt på några trevliga stånd vid Bollnäsparken, där man bland annat demonstrerade luffarteknik, något som intresserade henne alldeles oerhört. Hon gick och köpte allehanda sorters metalltråd i olika dimensioner på Grönmarks Järn, och började öva sig mellan DNA- och virusstudierna.

Min käre trummis salig Pea

Man tänker förstås på Pea S. som avled häromdagen. Fick budet via eposten från Kjelle, skrev till honom en liten kommentar.

Ja, Pea var en pregnant figur i mitt liv. Emedan han var en dem som ägde trummor kom han att börja i mitt tradjazzband The Pearls redan på ett mycket tidigt stadium.

En gång gjorde vi en tågresa till och från Gävle och samtalade mycket. Vi hade spelat på något läroverk, men bara Pea och jag reste med tåg. Jag tror att flickan som arrangerade händelsen var vår goda vän Kerstin Eliasson.

Familjen S. hade något gods på andra sidan fjärden och var uppenbarligen både högkultiverad och välbesutten. De kom hit under andra världskriget och vid ett telefonsamtal många år senare berättade Pea:

- Och kan du gissa vem som hjälpte oss hit?

- Nej, ingen aning.

- Herman Göring.

- Högst imponerande! Berätta mer!

Så kom en kortare redogörelse. Familjen hade tydligen egendomar norr om Berlin, och flyttade till Sverige med etablering på någon gård på fastlandet nordväst om Hässelby.

- Det finns en bild. Jag minns att han  var väldigt stor, snäll och glad. Pea måste själv då ha varit bara några år gammal.

Det finns en parallell med salig Allan von R. som vid åtta års ålder i krigets slutskede i Berlin bevittnade ett otal mer eller mindre dramatiska våldtäkter. Det säges att han av detta kom att få en speciell attityd till sex, han blev tokig i kvinnor. Men jag minns honon då inte som någon Quagmire. Tjejer intresserade oss alla, giggedi, giggedi...

Några händelser minns jag från tågresan ner till Stockholm med Pea.

Peo gick under behandling för något ryggproblem. En långvarig kontakt med sjukgymnast och sånt.

Han körde gårdens fordon redan i tonåren. En gång inträffade ett  allvarligt tillbud, och för att blixtsnabbt kunna stanna tvingades Pea att lägga in backväxeln i full fart på jeepen har körde. Detta stoppade fordonet, men växellåtan spolierades. Han fick inget klander för detta, då det betraktades som en korrekt reaktion i den uppkomna situationen.

Man hade jaktmarker och jag fick veta att jägaren på jakter kunde föräras en liten grankvist i mössan när man gjorde sin första doublé. Detta att skjuta två harar vid samma tillfälle med samma bössa (samma anläggning), hände den unge Peo en gång, varvid han fick sin lilla gröna kvist, och hans mamma grät av rörelse när jaktlaget anlände godset.

Vi lyckades få ihop en Pölsarträff hos Kjelle den 2/2 2006 då Peo kom med sinna trummor, sin rulator och sin högst goda vilja. Det blev en mycket trevlig kväll, då vi lagade ärtsoppa med varm punch och spelade några låtar.

Vid det tillfället togs också bilder:

 
Från vänster Knutte trombon, Kjelle banjo, Pea trummor, Hasse klarinett, Anders bas, Lasse keyboard och jag själv längst bak till höger trumpet. En vänlig granne kom in och tog bilden. Vilka underbart trevliga killar! Under åren har det blivit många glada sammankomster, spelningar och samtal.

Sommarregn   
I går blev jag klar med Sommarregn. Jag lägger  in en länk direkt till sidan på Thom Bergh musik där den finns. Text o musik av mej. Självklart går det att göra en version med nyare rytmdunk också, var och en kan köpa klaverutdraget och göra egna arr: Sommarregn, underbara sommarregn.