Sedan länge planerat. Klockan elva fm idag. Remiss från den underbart skickliga sköterskan som lyckats så bra de senare gångerna.
Upp i tid, duscha i lugn och ro, fixa rätt saker i fickorna. Kontokort, näsduk, nycklar, sjuttiokort, hearing aids...

Hann till och med göra rent bordet efter gårdagens bak.

Jag bakade de goda vetelevarna som Margit och alla mostrarna gjorde, såna man skär i skivor lämpliga att doppa i kaffe eller te.

Enormt goda. Jag skär levarna i decimeterstora bitar och lägger i frysen.

Här en skiva på snickarmästaren morbror Torstens med åren allt buktigare skärbräda, med en massa ovidkommande smulor dessutom. Dock tycker jag nog att den här är en aning för degig, i och för sig gott, men inte proffsigt. Smör, kanel och socker. Mmmm.

Hursomhelst. Grunnade på att jag under lång tid skissat på en sammanfattande bok "Min Kamp" om mina preferenser och iakttagelser i livet. Föga originell titel sedan Adolf Hitler kommit ut med sin bok med samma titel redan på 1920-talet. Men det var ett arbetsnamn, mera på skoj än slutgiltigt.

Så får jag i går kväll hos Kompisen se det suveräna programmet BABEL med den överlägset skicklige och trevlige Daniel Sjölin. Han presenterade Karl Ove Knausgård, som nyligen kommit ut med sitt enorma verk "Min Kamp". Morsning.

Så började det bli dags att bege sig till Karolinska sjukhuset, allt planerat o klart. Lite pirr känner man ju, det är precis på gränsen det där med att tappa blod, ibland gör det rejält ont när dom kör in den rätt grova kanylen, för det mesta rätt snabbt övergående, vid andra tillfällen en kraftig värk som sitter i ett bra tag.

Nej, usch, det är inget att se fram emot, hur trevliga, vana och proffsiga dom än är, all den där duktiga personalen på Hämatologen.   

Jag upplever det som att det blir mer och mer ont med åren, där finns ofta problem med att hitta ett lämpligt blodkärl.

Förra datortomografin var rent obehagligt förfärlig, sköterskan fick sticka tre gånger, det gjorde jävligt ont. Man måste ju få en kvarsittande infartskanyl för kontrastmedlet. Efter det enorma blåmärken dessutom. Trots att jag verkligen försökte förklara att jag nog måste anses svårstucken. Jag vill inte, vill inte, vill inte...

Som sagt, allt planerat. Den skära remissen tydligt placerad på anslagstavlan, jag hämtade ner den för att ha något att visa i kassan.   Ögnade genom texten:

Du är bokad:

Datum 16/11, Tid 1100, Orsak Venesectio.

Jaha...  

Sätter mig framför datorn och bloggar i stället.