Det var sommar i juli och vädret var vackert. Jag var ensam i det kamuflerade 10-mannatältet några mil ute i skogen utanför Linköping, och mitt  uppdrag var att göra smärre justeringar. Minns inte var de andra var.

Jag hade trumpeten med i sitt fodral, och ibland kunde jag plocka fram den och blåsa några jamtoner i skogen. Det var en angenäm tid denna första sommar som signalist på andra kompaniet på det numera nerlagda T1 i Linköping.

Nu var vi ute på någon sommarövning.

Aldrig glömmer jag vakttjänsten i de ljusa sommarnätterna, man skulle stå osynlig med sin kpist i några buskage och bara ge sig till känna om någon passerade.

En gång hörde jag på avstånd någon annan av vaktposterna hejda en passerande cyklist, och resultatet blev mycket bullrigt.

Personen blev tydligen skräckslagen och vrålade hysteriskt, uppenbarligen cyklade han omkull i natten, det blev ett stort skrammel och han skrek något med svordomar om att fan fick man inte cykla genom sin egen skog.

Jag satt i tältet och hade kanske lite dåligt samvete, när jag helt plötsligt hörde det tjutande ljudet från ett snabbt annalkande fordon. Den stannade alldeles i närheten och någon ropade på signalist Bergh. Det var en furir som kommit i jeep på de smala skogsstigarna, tydligen hade han noggranna instruktioner om var jag fanns.

Order gavs, ta med trumpeten och kom med mig. Ja, furir, kom det rappt från mig, och jag tog plats i jeepen med trumpeten i sitt fodral.

I väldig fart sladdade vi ner ur skogen, och jag fick en antydan om uppdraget, jag skulle blåsa en signal i anledning av att regementschefen skulle komma på snabbvisitation.

Nere på en öppen plats fanns flaggstång och vakten samlad, totalt kanske 25 personer. Jag fick order om att placera mig längst fram bredvid vaktchefen och ha trumpeten beredd.

Regementschefen med hustru skulle alltså komma på ett sent meddelat, hastigt påkommet besök. Han hette då Bjarne Natt och Dag. Operationsbefälen hade tänkt ut att översten nog skulle imponeras av en levande trumpetsingal, han var känd för att vara rätt hård och noga med disciplinen.

För mig var det särskilt pirrigt, eftersom jag sannerligen inte kunde några militära signaler alls, men jag hade väl en aning om hur jag skulle smattra på med något signalliknande, jag hade spelat trumpet i två och ett halvt år, helt autodidakt, men visste att jag hade en bra ton, och hade lätt för att spela med en uppskattad timing i mitt eget dixielandband The Pearls i Stockholm.

Efter en kort stund dök en bil upp och order gavs om givakt och rättning, det gick fort, och jag hade instruktionen att börja på vaktchefens order. Bilen stannade och översten med fru klev ut.

Nu, spela nu! Jag valde en hemmagjorde signal i ess dur som varade ett vad jag tyckte lämpligt antal sekunder. Jag tror att det upplevdes som klart lyckat.

Ungefär så här högg jag till med. Dock hade jag inte helt lärt mig dubbeltunga, men jag gjorde som jag tyckte lät effektivt. 

Reaktionen från översten blev stark och omedelbar.

Den storväxte översten mumlade något till sin hustru, och klev med raska steg fram till mig, som förstås gjorde honnör, och hälsade helt reglementsenligt, som vi hade lärt oss i grundutbildningen.

Han uttryckte sin stora glädje och förtjusning, sade rappt och militäriskt "det är inte ofta man får höra en signal nuförtiden", och frågade vilken signal det var, jag kunde bara säga att jag improviserat, han var nöjd med det, och menade att det här skulle han inte glömma.

Sedan fortskred vaktavlösning och visitation, jag fick en vänlig nick och blev så småningom skjutsad tillbaka genom skogen och lingonriset till vårt stora sommartält.

Disciplinen var god, som den skulle, och någon lättnad uppstod knappast för min del, men jag anmodades att samla de musikkunniga på regementet för att bilda en orkester, som senare skulle spela på en regementsafton för Linköpingspubliken, speciellt för inbjudna damer. Orkestern benämndes på reklamaffischerna T1 band (14 man). Bandet hade bas, trummor, gitarr och ett antal blåsare, men byggde nästan helt på en improviserad musikstil, jag minns särskilt en barytonsaxofonist, som ideligen uttryckte längtan behov av bra arr. Jag för min del som bara spelat improviserad jam-musik i The Pearls, hade knappast någon uppfattning om vad han menade. Många år senare lärde jag mig vad arr var, och skrev också några själv.

Jag tror knappast, att detta T1 band från 1956 gick till historien som något minnesvärt, men under en period beviljades vi permissioner från utbildningen för att repetera med orkestern, och många officerare och specialister på T1 hjälpte till med att sätta upp förstärkare och högtalare inför det stora evenemanget.

Detta hände under en tid när den svenska armén var som bäst efter krigsåren. Nu är till och med värnplikten avskaffad, trots att hotbilden utifrån är större än den någonsin har varit i hela vår historia, och att Sverige med sitt geografiska läge nog är det mest lättförsvarade på hela jorden, som det ligger, naturskönast av alla länder,  mellan hav och fjäll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...