Nu har det hänt mej också!

Låg och läste dagbok i går kväll från tiden när Iris föddes, då jag slant med högra handen, och fick tummen rätt in i höger öga. Det gjorde enormt ont,  och till en början kunde jag inte ens öppna ögonlocket.

Idag är det värre, hela ögat värker, och jag kan knappt se med höger öga.

Vad gör man nu?

Efter vad jag har lärt mig, gör man ingenting annat än väntar, men det är nog så besvärligt, då synen är klart reducerad  på höger öga, och det värker i hela området.

Straff för vad?

Jag har tvättstugan idag, det måste gå, jag får ta det försiktigt, stereoseendet blir ju klart reducerat, och det är lätt att ta fel, jag märkte det när jag skulle hälla varmvatten i kaffekoppen i morse, svårt att se nivån på vätskeytan.

Eländes elände, många har det värre, men det är denna tröst för ett tigerhjärta, som jag är föga road av.

Det kommer sannolikt att ta tid också, med ännu mer smärtstillande tabletter.

Ont, värk, smärta i ögat och reducerat seende, märkligt att det kan göra så ont av att göra illa sig själv.

Men Iris fyller sju år den andra januari år 2014, hon har varit och hälsat på mej flera gånger med mamma Kajsa. Första gången var när jag var evakuerad till Klubbacken 4 i Hägersten, då kom Kajsa och lilla Iris då sex månader.

Kajsa hade med så mycket trevligt, det är sådant man inte glömmer: Finn crisp, rostbiff, morötter, kycklingsoppa, tandpetare, timjan, vitlök, kakor, linfrön, leverpastej, melon. Det var den nittonde juni 2007.

Usch, nu gör det väldigt ont i ögat, värker, sticker, rinner, kanske jag borde åka och be någon titta på det, men vart åker man? Det har då verkligen tagit över trots att jag ätit en Panodil, som jag sannerligen inte märker någon effekt av.

Jag är justerad.