Långsamt inträder förändringen.

Man hinner ändå inte riktigt med att registrera vad som händer.

Livet känns tungt och dött.

Man blir matt och tung, nej, nu går jag och lägger mig en stund.

Man somnar, orkar inte ens ligga och läsa.

Vaknar med stelhet i nacken, boken har ramlat ner  på sidan, måste på toaletten.

Kaffe, nä, det får vara, vatten? Nä, orkar inte.

Sätter mig tungt vid datorn, det är egentligen rätt mycket att göra, blir trött av bara tanken.

Lägger mig på sängen igen, känner en bitter hopplöshet, inget riktigt ljus åt något håll, ensamhet. Vädret? Stilla, halvmulet. Underbart.

Ligger och tänker så långsamt. Grunnar på hur jag ska göra med allt mitt material för att få en hanterbar överblick. Små korn av tankar passerar, kanske man  skulle börja från början liksom. Igen. Kanske. Det är för mycket att reparera.

Irriterar mig på  alla misslyckade smårevolutioner. Där någon satt igång och grävt, men inte kommit riktigt fram. Hål i marken. Får en känsla av grästuvornas egna tillfälliga skönhet. Minns små utsikter som skapade vackra känslor av nostalgi och trygghet.

Somnar igen, tittar på mobilen som är min enda klocka numera. Minns gamla klockor, som gått några år, som stannat, inte gått att reparera, blivit slängda.

Kontakten med cyberrymden. Sitter med datorn och försöker ha överblick. Finns många diffusa områden. Känner tröttheten bara av tanken på att reda ut något. Men jag vet ju att informationen sannolikt ligger där någonstans.

En avlägsen jämförelse med åskan. Det går att tänka sig hur man upplevde åskan för många tusen år sedan. Obeveklig, utom kontroll, farlig.

Kriget.

Under första världskriget dog 20 miljoner människor. Så många. Men dom lider inte, dom är döda, som bortfallna löv på träden.

Kriget slut, stor lycka och glädje! Det är lyckan med krigen, man kämpar för att göra slut på dem. Alla är med och slåss, och till slut uppstår freden, halleluja! Kriget är äventyr, hjältemod, feghet, mening med livet. Utan krig ingen fred, så enkelt, genialiskt.

Omedelbart efter kriget 1918 dog minst 50 miljoner i Spanska sjukan. En obehaglig influensa som särskilt drabbade unga friska vuxna personer.

Spanskan fick sitt namn av att den noggrant beskrevs i  Spanien, men började i Frankrike, Tyskland och andra Europeiska länder.

Alltså minst dubbelt så många dog i en förkylning, än de som dog i skyttegravarna.

Börjar bli lite bättre nu, tror jag.

Hoppas.