Flyttblock är något som på ett märkligt sätt sätter sin prägel på vårt svenska landskap.

De har transporterats med isen, och småningom ramlat ner på marken när isen smälte. Just detta med vår senaste istid är något underbart, som gett oss mängder av fantastiska naturupplevelser.

Flyttblock har hamnat på många konstiga ställen och kallas erratiska (felaktiga) med en korrekt, dock sällan använd, geologisk term.

Dels kan de ha legat inne i det kanske 2 km (2000 meter!) tjocka istäcket, och smält fram utan vidare konstigheter, men de kan också ha hamnat i ett kringflytande isberg, och transporterats avsevärda sträckor från sitt fasta klyft.

      
Ett stycke is med en stor sten i har lossnat, och flyter långsamt upp till havsytan, där det blir ett isberg, som kan flyta långt omkring, innan det slutligen smälter ut och sjunker ner  till havsbotten.

Eftersom vatten har högre densitet (täthet) än sin frysta fas, kommer ett löst isblock att kunna lyfta även en ganska stor sten som har hamnat inne i det.

Flyttblocket på den översta bilden finns någonstans i skogen nära Mariefred i Sörmland, och det är inte svårt att föreställa sig dess öden. Jag minns inte vilken bergart det bestod av, men det är väl inte otroligt att det är något av granit eller gnejs, som är så vanliga i trakten.

Flyttblocken har väl uppkommit i alla istider, inte bara vår senaste, som nu har avklingat med sin slutliga isostatiska landhöjning till följd. Ännu stiger dock den gamla havsbottnen upp med en väl mätbar hastighet på några centimeter om året, mer uppe i Norrland än i Skåne.

Vilka människor har under många tusen år betraktat det här blocket, klättrat upp på det, kanske byggt någon koja intill det? Länge har ju området varit en orörd urskog av tall, gran och björk. Ett sådant block bildar ju en naturlig vägg.

Längst ner syns ett ljust område som tycks vara en annan bergart, troligen en kvartsgång, som bör ha väckt en viss uppmärksamhet för de som har begrundat det under tidernas lopp.

En gång i tiden gick havsytan ända här uppe, och blocket har tittat fram som en  uppstickande sten. Sådana block, mycket större än det här, ligger ju nere i havsdjupen här och var, och då och då kolliderar de med fartyg som råkar köra rätt på, men annars passerar alldeles intill utan problem. Ordet flyttblock är inte ovanligt hos sjömätarna, när de träffar på en enstaka grundplätt i ett för övrigt väl uppmätt område.

Numera kartläggs dock havsbottnen med satelliter och GPS av olika slag och i hög noggrannhet. Man kan visualisera havsbotten som tredimensionella bilder, en gammal önskedröm för sjöfarare.