Nu har vi snö igen!

Jag tycker det är trevligt med snö. Det är vackrare, och mycket ärligare, så att man sedan kan uppleva våren komma på ett naturligare sätt.

Frühlingsrauschen.

Andra vet inte vart de ska vända sig i sin förtrytelse över, att makterna har kastat sig över dem. Det gäller nog mest de stackare som tycker att det är OK att skära sönder fötterna på skarpkantade snäckor under en cancerframkallande sol vid Söderhavets  stränder. Folk e inte kloka.

Utsikt genom mitt fönster förmiddagen den 20 mars år 2013.

Men snön har legat länge många gånger tidigare. Det är väl den moderna enkelriktade televisionshetsen som målar upp allt så negativt, vare sig det gäller sex, demokrati, klimatförändringar, antirasismen eller extrema matprogram. Ganska märkligt egentligen. Över sextio år efter krigets slut har man börjat tjata om det som borde varit glömt och förlåtet för länge sedan.

Det kommer säkert att gå över. Vi kommer att skratta åt det i framtiden.

En sådan här snöhög kunde man se vid Karlbergs slott den 16 april år 2006, men det finns många exempel på betydligt längre kvarliggande snö. Gamla  minnen förtäljer om snö under granarna ända till midsommar.

Här står Ola på en rejäl snöhög vid Karlbergskanalen den 16 april för sju år sedan.

Nu känner vi livets historia, nu vet vi hur det har gått till. Men vi vet inte hur det började. De prekambirska avlagringarna har gömt allt liksom de igensnöade cykelspåren vid Villan den 20 december 1986.

Vi arbetar på bildvisningsprogram för Elsas fina akvareller. Många bilder har kommit in från många olika ställen. Var lugn, det är en djungel att bana sig igenom, och helst vill vi ju att det ska kosta så lite som möjligt.

Under tiden kan vi gå och titta på Wilhelm som arbetar i kassan så käckt på ICA Mathörnan vid Karlbergsvägen.

Eller gå och lyssna på Elli i Helene Stureborgs kammarkör i Norra Latins aula klockan 19:30 i kväll. Fri entré...

Hårt bröd med mycket smör är sannerligen en läckerhet.

Förr fick barnen under inga omständigheter bre smöret på sidan med de djupa hålen. Smöret var dyrt och fick endast skrapas på, lätt på baksidan som inte har några hål.

Här ser man skillnaden på ovansida och undersida av en skiva Wasa Husman. De flesta svenska hårdbrödskivor uppvisar liknande drag. Över hålen fick man inte bre smör, smöret skulle skrapas på baksidan.

Nu är smör billigt, och vi kan slösa med den nyttiga produkten.

Det fanns en tid när man trodde att man blev fet av fett. Nu har vi lärt oss att det är så tokigt. Ungefär som att bli grön av grönsaker. Om deras tvivelaktiga nyttighet kan man läsa här en bit ner.

Fett, mycket fett, måste vi ha för att hjärnan ska fungera, men många hjärnor tynar under oket av grönsaker och fettbrist. Hjärnan själv innehåller 70 % fett. Lite fett kan man få i sig genom mjölken, det är därför det är så viktigt, att de små barnen får i sig riktig mjölk i så stora mängder som möjligt. Oftast inget problem eftersom det är så gott.

När ett djur äter upp ett annat djur, smaskar det först i sig ögonen och de smarriga, feta könsdelarna, men hos människor finns det sådana som skär bort det nyttiga.

Se bara på julskinkan. Så här ska den se ut. Den godaste smaken sitter dessutom i fettet.

Det vattnas i munnen av längtan till denna perfekta julskinka, med Slottssenap.

Men jag tar en kopp kaffe och en liten smörgås av Husmansbröd och mycket smör. Det är en sann läckerhet att doppa i kaffet.

En bit hårt bröd med mycket smör duger för det mesta, om man inte råkar ha en kaka i burken.

Men så fånigt att förklara vad som är gott! Folk har sina egna idéer. De lever sina egna lyckliga liv i all sin okunnighet, styrda av TV och dess märkliga programutbud. Har ni sett alla dessa tokiga matprogram med tävlingar och skuttande kockar som hela tiden utbrister ”delicious”, ”beautiful”, samt skuttar lite till och viftar med armarna, för att publiken ska förstå hur läcker just deras läckra mat är.

Är då inte jag okunnig? Vet jag egentligen någonting? Nej, inte mycket. Jag är samma utslängda flarn i universums intighet som alla andra.

Men jag bryr mig föga. Äter god mat om jag har råd, vilket är alltför sällan, dricker 1,2 liter röd mjölk om dygnet, övar på trumpeten minst en kvart varje dag, för att få tillbaka den vackra tonen, men det verkar då inte vara lätt att få tillbaka den...

Jag har ingen migrän idag!

Saltlager i Perm. Mesosaurus.

Du måste klara att tänka, föreställa dig och förstå denna avlägsna tid för över tusen miljoner - en miljard år sedan.

Tänk dig ett hav så stort, att man inte kan se andra stranden, snörs av och börjar torka in.

Vartefter vattnet avdunstar fälls salterna ut i djupet, först sulfater, sedan klorider. I denna alltmer mättade lösning finns föga liv, men på övriga ställen på jorden trivs många växter och djur, vars mening med livet är att döda och äta upp varandra, det vill säga samma mening med livet som vi har idag, fast många av oss inte riktigt begriper det.

Vi kan idag finna flera hundra meter tjocka lager av salt efter havens indunstande. Tänk dig, det har tagit lång, lång tid.

Kontinenter bryts upp och skiljs långsamt åt under många miljoner år. Likväl existerar över andra delar av jorden stora istäcken som gigantiska istider.

Där fanns koraller, ödlor, ammoniter, fiskar, reptiler, maskar, svanödlor, Seymouria, Dimetrodon, Jonkeria, Eryops, Pleurcanthus, trilobiter som snart skulle dö ut, bakterier, kackerlackor, insekter, spindlar, rugosa koraller och mycket, mycket annat. I skogarna växte fröbräken Callipteris, nakenfröiga Ernestiodendron, Glossopteris, Gangamopteris, ganska lika de träd, vars fuktiga blad multnade ner i enorma lager under den föregående perioden Karbon.

Äta eller ätas.

Livet skötte sig alldeles själv, många dog ut som alltid, ingen har någon speciell rätt att leva, det är lätt att glömma.

Djuren hade rätten att döda, rätten att försvara sig, rätten att kämpa på liv och död.

Inga regler, ingen domare, inga lagar. Rätten att njuta, rätten att utvecklas och föröka sig på land, i hav, i sjöar, älvar och öknar.

De första säkra däggdjuren dök upp först i Jura, minst 50 miljoner år senare, långt innan något man skulle kunna kalla en människa drog in på scenen.

Vilken vidunderlig skönhet ligger inte i detta dödande, ätande, liv och utrotande, som långsamt sköter sig helt själv utan någon inblandning utifrån!

Dessa fantastiska saltlager i mäktighet på flera hundra meter bildade ur enorma indunstande sjöar! Solen må ha skinit, vindar fläktat, men indunstningar av denna storlek tar givetvis många millioner år.

Perm, mellan de geologiska systemen Karbon och Trias, varade i 55 miljoner år. Inte så att övergången från Karbontiden skedde särskilt snabbt, liksom inte heller den efterföljande övergången till Trias. Men mycket av den koldioxid vi släpper ut idag, avlagrades i enorma lager av bladen från de nerbrutna träd, växter och skogar, som vi idag lyckas peta ut ur de bergartslager vi kommer åt.

Trilobiterna dör ut i Perm, efter att ha existerat i 300 miljoner år på vår jord. Långsamt försvann den ena arten efter den andra, kanske den sista var Pseudophillipsia.

Jag undrar om det finns några rester av någon Mesosaurus på Riksmuseet i Stockholm? Jag har någonstans sett en vetenskaplig artikel från början av 1900-talet där en gåva av  Mesosaurus omnämns, så det är inte omöjligt.

Endas tre decimeter lång, med många vassa tänder i en näbbliknande mun, fyra ben med simhud och en lång avsmalnande svans. Närmast kan man väl jämföra med en slags nektonisk krokodil med sina fyra ben och smala käftar.

I sig själv visar denna lilla ödleliknande reptil på sanningen av landmassornas uppbrytande, genom att ha existerat både på den ena liksom den andra av de från varandra avskiljda kontinenterna; men ännu djupare blir bevisen när man finner samma sötvattensdjur på båda sidor. Det var djur som inte klarade att vistas i mellanliggande salt havsvatten.Mesosaurus levde i insjöar, floder och älvar, av tänderna ser man att den livnärde sig på fiskar eller andra fritt simmande (nektoniska) djur.

Djuret har rönt en viss popularitet. Det har avbildats på frimärken från flera olika nationer. Man har skapat T-tröjor med en något stiliserad Mesosaurus.

Vi människor har en latent, mycket start inneboende empatikänsla, som gör det svårt för många att ens acceptera den krassa evolutionsbilden, även om den är fullkomligt sann.

Vi vägrar acceptera att vi är sju miljoner för många på vår enda planet i universum. I stället lägger vi ner stora belopp på att rädda individer som annars obevekligen skulle ha gått under. Barnlösa lägger stora pengar på att skaffa sig barn på andra vägar, kvinnor upplåter sin livmoder till att odla fram individer som sedan skall överlämnas mot de lyckliga, barnlösa föräldrarna. Det finns människor som försöker slingra sig undan dödandet genom att bli vegetarianer, man förklarar växterna klart underlägsna, så vi kan behandla dem godtyckligt. Vi har stora kunskaper genom massmediala presentationer, men drömmer om ljumma sandstränder utan faror eller problem. Kanske skolan borde skärpa sin utbildning, för att styra mot en mer realistisk tillvaro?

Här är de geologiska tidsåldrarna, var och en med sina konstellationer av landskap, växter och djur.

Kambrium, Ordovicium, Silur,

Devon, Karbon, Perm,

Trias, Jura, Krita,

Tertiär, Kvartär.

Kvartär - där är vi idag. Här i Sverige kan vi njuta av landhöjningen efter den senaste istiden. Allt det grus, all sand, alla lösa stenar och flyttblock vi har omkring oss, tillhör Kvartär.

Memento mori!