Amerikas president och Putin. 

Ett tag gick jag och oroade mig mycket för, att den amerikanska presidenten skulle sätta igång attacker mot Syrien, men nu är jag lugn.

Min allra första tanke var, att gasatackerna naturligtvis på något sätt initierats av rebellerna, och det tror jag fortfarande, om det nu inte var av våda. Möjligheten av våda finns fortfarande, men jag tror sannolikheten för det är obetydlig. Däremot är det inte uteslutet att någon på rebellsidan lyckats dra igång någon självmordsliknande aktion, kanske något sådant en vacker dag kommer att visa sig. En sådan aktion kan komma igen, men risken är ju enorm för ett diskvalificerande avslöjande.

Men vad som ofta glöms bort, är just detta, att de som angriper den Syriska regimen är just rebeller och inte tvärtom.

President Putin, som ger intryck av att vara en mycket sansad och intelligent man, går också ut med den tanken. Har ni bevis, så lägg fram dem då! Men är det så enkelt? För mig är och förblir hela utvecklingen helt saboterad av den onda lusten att lägga sig i andras angelägenheter.

Kemiska vapen.

Jag anser att vilken sorts vapen man använder väger tämligen lätt mot själva krigsåtgärden. Jag har alltid ställt mig tveksam till begreppet krigsförbrytelser. Det gamla grundtanken ”i krig och kärlek är allt tillåtet” är väl ett något lättsamt raljerande begrepp, men i grund och botten är det ju utan större tvekan så. Har man en gång satt in kärnvapen, är ju alla gränser överskridna för länge sedan.

Vem lider mest
När nu ett antal människoliv släcks, vill man gärna framhålla att det också gäller barn, vilket för det mesta är fallet, och man manifesterar gärna en uppfattning att barn skulle vara någon annan slags varelse, Obama gör det lätt för sig, och frågar retoriskt om den syrianska regimen saklöst ska få avliva så och så många hundra barn. Om det gäller att väcka känslor, har det väl mindre betydelse vilken ålder som är aktuell. En svensk politiker anser att det värsta brott som kan begås är att ta livet av någon, men jag tycker inte det är riktigt. Inte heller kan man enkelt uttrycka brottets nivå i antal eller graden av smärta, det gäller ju alltid att en död varelse inte lider.

Adolf Hitler tilldelades som bekant järnkorset två gånger under första världskriget. Anledningen var tapperhet, en dygd som tycks ha kommit undan i dagens språkbruk. Sedan blev han hemkallad på grund av en krigsskada han fått efter att ha utsatts för engelsmännens gasattacker. Därmed inte sagt att tyskarna inte använde gas, men de insåg snart svårigheten till selektivt insättande. Tankegångarna under mellankrigstiden rörde sig sedan om möjligheten av begränsning, nästan alla människor tilldelades gasmasker, men i praktiken var man överens om att kemiska vapen borde begränsas, och ingen behövde sätta på sig gasmasken.

Bombning av civila och ubåtar.

Samma gällde flygbombning av civila mål, något som engelsmännen genom sina provocerande bombningar av Berlin sommaren 1940 ignorerade, tills Hitler gav upp, och i raseri började bomba London en begränsad period. Hitler var aldrig intresserad av England, utvidgningen av det tyska riket skulle ske åt öster. Men England förklarade krig efter sitt ultimatum, och fick med sig Frankrike, något som ingendera var laddad för. Hitler underskattade helt ryssarnas möjligheter, vilket han inte borde ha gjort, med tanke på den historiska utvecklingen. När sedan ryssarna lyckades med en oväntad motattack utanför Moskva redan den 6 december 1941, insåg Hitler innerst inne att spelet var förlorat, och han förklarade överilat Amerika krig någon vecka senare. En och en halv månad senare följde Wannseekonferensen vars utfall blev katastrofalt för judarna och hela regionen.

Varför det gick som det gick.

Därmed var det kört, men på det hela taget är det knappast någon som tror att den tyska katastrofen skulle ha blivit av, om inte USA dragits med. De amerikanska och engelska flygarmadorna jämnade Europas vackraste städer med marken. USA:s inblandning gäller både det första och det andra världskriget. Nu är vi där igen. USA lägger sig i andras angelägenheter, och hur det kommer att sluta är knappast möjligt att förutspå. Endast i frågan om enskilda detaljer kan man ha möjlighet att fundera, men det slutliga utfallet vet vi inte idag. En annan sak som alltid tycks glömmas bort är att England omedelbart förklarade Tyskland i blockad, och tyskarnas enda svar var ubåtskriget,  liksom under första världskriget

Irak och Hussein.

Jag glömmer aldrig den amerikanska presidenten och utrikesministern sitta och ljuga öppet om Iraks tillgångar till "otillåtna" vapen, men kanske det värsta och mest obehagliga jag minns, är mordet på den skicklige politikern Saddam Hussein. Han hade visserligen själv, kanske tio år tidigare, sänkt sig till att använda kemiska vapen, och inte går sådant att enkelt förlåta, men i det stora sammanhanget ingår han, liksom så många andra, i ett mångfacetterat spel, som ingen kan överblicka. Bilbomberna i Bagdad är väl värre än någonsin, hela regionen är en ohygglig röra med obehagligheter, om vilka många tycker och uttrycker sig med högst blandat resultat.

För många människor.

Dagens utveckling måste hela tiden ses till bakgrund av att vi är sex miljarder människor för många på planeten. På Hitlers tid var vi två miljarder.

Begrunda dessa fakta och väg in det i utvecklingen, inte mist vad det gäller samtliga av dagens miljöproblem! Om vi inte klarar att åtgärda det, är framtiden mycket dyster. Ofta försöker man likna problemet med att vi är för många på detta klot, men man borde snarare tänka sig en bild, där man hela tiden ökar antal passagerare på ett fartyg. Blir det kanske du, som skänker pengarna, som blir droppen att få skeppet att gå under?