För några år sedan vågade jag mig in i en fin fotoaffär.

Jag stod och granskade en liten kamera, försäljaren svarade kortfattat, när jag jämförde med min fina Canon IXUS 970IS, kommenterade han utan att blygas, jamen det är ju en rätt gammal kamera.

Fantastiskt, det väl inte länge sedan den var ny, men tvåtusen kronor, nej en ny igen var det inte tal om.

Konstruktörerna och programmerarna måste haft mycket jobb, men det skapar ilska hos mig, som var van vid min gamla Silette. Där kunde man ställa in och sedan fotografera, det kan man inte nu, kameran ställer skärpan själv, det blir fel när det är något speciellt i motivet man vill skärpa.

Som det här med Obama, skärpa på slottet flera hundra meter i bakgrunden går bra, om man hinner vänta, men nu var det rutan i en bil med pansarglas.

Första gången jag hörde talas om Obama var i ett radioprogram jag låg och lyssnade på långt borta i en liten gäststuga i Västergötland. Det var söndagen den 8 juli 2007, i min dagbok antecknade jag något om en amerikansk sångerska som fått en hit med sången ”I Got A Crush On O´Bama”. Det skramlar ännu en blogg om saken på nätet. Jag kunde inte tänka mig att det stavades på något annat vis.

Så gick det några år, Obama blev som  bekant president i Amerika, och sedan president en omgång igen, och så fick han för sig att komma hit till Stockholm i Sverige.

I dag åter han vidare till ett toppmöte i Moskva, vilket flängande, jag tänkte jag tar tunnelbanan ner och kollar. Gick nerför Drottninggatan, avspärrning, mycket folk, men ändå inte så farligt, gick förbi Operan, ner mot slottet, såg den sedan 1946  provisoriska Strömbron där neråt Skeppsholmen.

Där kom blåljus, motorcykelpoliser, så hela karavanen, tog några bilder, i luften minst två hovrande helikoptrar, massor av poliser med uppvikta pistolhölster, många utlämnade vapen den här uppdraget. Många vackra flickor på väg till jobbet i den varma sensommarsolen.

 
Den amerikanska bilkaravanen passerar Strömbron på väg från ett besök hos kungen och drottningen på slottet. I bakgrunden till vänster Grand hotell där hela det amerikanska sällskapet bodde en  natt.

Nästan folktomt, bilarna svängde upp från Strömbron, och skulle passera mej på fem meters avstånd, utan något emellan. En klart märklig upplevelse.

 
Här kommer "The Beasts". I någon av dem finns den Amerikanske presidenten Obama.

Så i den andra av de två stora pansarglasskyddade bilarna, ”The Beasts”, satt han i baksätet, den amerikanska presidenten, mördaren, cirkeln är sluten. Nu får vi se om han lyckas övertala Putin till att angripa Syrien med fega mordvapen, på långt avstånd, det är så motbjudande. Förresten tror jag inte att han ens kommer att träffa Putin den här gången. Inte väcker man upp döda genom hämnd av något slag, och förresten är det nästan självklart att den Syriska regimen naturligtvis inte har ”angripit den egna befolkningen” med några kemiska, eller andra av världssamfundet otillåtnaförklarade vapen, annat än om det skett i misstag. Och tänk om det är ryska vapen, som ligisterna fått tag på?

 
Kameran ville naturligtvis lägga skärpan på det vackra UD-palatset i bakgrunden, i sista stund fungerade i varje fall en exponering, just som "The Beast" försvann ur motivet. Jag har stor anledning tro att den motbjudande människan ifråga, är han som skymtar till vänster i bilglasrutan.

//Sic, suck, jaggum.