Länge hade jag gått och längtat after blodpudding med lingonsylt.

Min barndoms läckra, goda blodpudding med välsmakande späcktärningar och världens godaste sylt.

(Högst av allt är kärleken.)

Men den puddingen finns inte mer. I stället översvämmas marknaden av en läskig halvmånformig oöppningsbar gjutmassa av fabrikatet Gaer, ett ord som för tanken till förruttnelse, som i plomberade lättöppnade förpackningar trängs i ICA-hyllorna, så att en del obevekligen ramlar ner på golvet.

Nu stod jag länge med en burk lingonsylt i handen, det var något svårdefinierat med förpackningen, men jag kollade lite extra och läste tydligt ”ICA lingonsylt”, nåja en lågprisvariant får man förmoda, i varje fall det där allra dyraste som brukar skryta med äkta och rårörda, och beting skyhöga priser.

Så i kväll skulle det ätas. Bänken ännu inte riktigt helt torr efter slipning och behandling med linolja  och balsamterpentin.

Var i fridens namn har jag gömt min stekpanna? Hittade inte, fick använda woken i stället, inget bra verktyg för blodpuddingstekning, redan denna inledning irriterande, då woken är svår att ställa in för moderat temperatur, den är väl för övrigt endast avsedd för nära nog fritering av kinesisk mat och annat mystiskt.

Alltså ont om plats, lite stress i tiden, men sjönk ner vid matbordet med blodpuddingstallriken i varje fall.

Fick slita med den oöppnade syltburken, och lyckades efter några rejäla krafttag. På med sylt och började äta. En total besvikelse, rent av det jävligaste jag konsumerat på länge, torrt, grynigt, det var som torra hopklämda lingon utan smak.

Jag tog en närmare titt på burken och läser en litania om syntetiska sötningsmedel och slutligen meningen ”innehåller inget socker”. Så fruktansvärt vidrigt! Däremot rikligt med syntetiska kemikalier som av obekant anledning tillsatts produkten i avsikt att härma naturligt socker i sylten.

Men varför? Varför? VARFÖR?

Jag fick slänga hela skiten och plockade fram fyra Mums-mums i stället, som jag åt med tre stora glas mjölk.

Lurad, lurad. Jag har inte tid att låta lura mig själv på det här sättet. Nu är jag trött och arg, och har gudskelov en liten marsipanlimpa kvar som jag väl tar med ännu ät stort glas mjölk.

Ja, folk e inte kloka. Det accentueras särskilt när jag uppe hos Bengt hamnar i ett TV-program om Wasaloppet. Vad är det för dårar som begår sådana naturvidriga handlingar? Mer och mer börjar jag tvivla på verkligheten av det här landets tillstånd, är det ett stort kollektivt dårhus? Är det den totala degenereringen efter hundrafemtio års tillstånd av galopperande fred? Rijkvaks teori om kriget som mänsklighetens enda vettiga mening och mål, börjar mer och mer bli en sanning för mig. http://www.geohive.com/earth/his_history1.aspx