Så egendomligt.

Av alla de få återstående medmänniskorna man känner, minskar kontakten allt mer, trots att många nya instrument för kommunikation ser dagens ljus.

Man sitter vid sin dator och skriver.

Till vem? Det är ju ingen som läser, och vem skulle bry sig?

Inga kommentarer. Den senaste kommentaren var från en liten japanorienterad tjej i bloggarsajten som sysslar med Mangateckningar. Det var säkert ett år sedan, och hon klickade väl på de slumpvis förbiglidande länkarna, varav någon tydligen var jag.

För första gången i mitt fina Kårsdragsliv, som hederskårsdragare och förr uppskattad arrskrivare,  passerade en Kårsdragskonsert utan att man blivit inbjuden som alltid tidigare. Vilken oändlig sorg detta är! Någonstans läste jag ju om den kommande begivenheten, man kunde köpa en biljett för 150 kronor, men sådant har jag inte råd med, de sista dagarna innan nästa pensionsutbetalning har jag ungefär så mycket kvar. Det går ju inte. Man måste köpa mat också. I studentorkestern finns två prislägen: studenter (lågt) och arbetande (högt). Vi andra finns inte. Man gråter, och det känns som om någon hånskrattar, "det är ditt eget fel". Men på vad sätt får man inte veta.

EX-draget är likadant, jag får ingen information därifrån sedan dom svek mig inför den senaste konserten jag skulle vara med i, det är så sorgligt. Vi skulle göra Säkijärven i den sannolikt bästa versionen någonsin. Staffan skulle vara med på altsaxen (vilket i och för sig genererade en glädjeförstörande anmärkning från någon med regissörsfunktion)Jag fick ett envägs meddelande om att låten flyttats, vilket jag vägrade acceptera, det är en alltför överväldigande insats, med övermänsklig prykologisk ansträngning, jag gladde mig före konserten så inför att få göra den före konsertens mittenpaus. Så jag besvarade omedelbart epostbrevet, brevet finns kvar. Epost visserligen, men inget svar kom. Tvärtom, all epost från EX-draget upphörde tvärt.

Det är så väldigt sorgligt. Tragiskt, elakt, obehagligt. Det känns som om jag gjort något hemskt fel, stöld, mord. Jag som aldrig ens har förmått mig till att snatta en femöres kola.

Jag har inte fått någon post, inget telefonsamtal.

Det är en ny tid.

Jag har en mobil, men ingen använder den.

Vem behöver en ipod? Vad är meningen, när kontakterna bara upphör?

Jag får en massa epost, som jag sällan läser, eftersom det inte berör mig. Förutom interna meddelanden, ofta tämligen kryptiska, är det reklam, reklam, reklam, reklam. I reklamen döljer sig emellanåt diverse obehagliga s.k spammeddelanden. Hur man skaffar Viagra, hur man aktiverar sitt sexliv, hur man vinner två miljoner US dollar enkelt, genom att bara besvara ett meddelande.

Det är en nedgång som känns så plågsam, det är nästan så man upplever det som en ren hämnd. För vaddå? Ja, Man undrar.

Frågan är nu, om man skulle försöka vara rationell, hur ska man då hantera denna situation? Går det längre att göra?

Tydligen gör man fel på något sätt, medan metastaserna griper omkring sig

I brevlådan har de gamla kårsdragskallelserna ersatts av en mängd färgglada erbjudanden att deltaga i något som kallas miljonlotteriet, Ett inkasseringsbolag skickar en mängd post som försöker inkassera en skuld som jag inte känner till från 2005. Den bara ökar och ökar, man lägger på ränta och inkassokostnader, vad ska man ta sig till? Man blir förtvivlad, och känner sorg och oro för detta man upplever som en utifrån påträngande ondska. Ska dödsboet tvingas överta en orättfärdig skuld?

Finns det något man kan göra?

Tyvärr blir man sämre och sämre, läkarvetenskapen hittar konstiga fel genom de obehagliga blodproverna. Utan att man själv upplever någon egentlig sjukdom, tvingas man gå och tappa en  halvliter blod en gång i veckan.

Jag frågar varje gång "är jag sjuk på något vis", men får inte något svar.

Någon gång tittar man på larviga meddelanden i Facebook, men alla verkliga vänner, om det nu finns några kvar, anser att de inte vågar använda Facebook, för man utlämnar sig. På vad sätt då?

Detta måste tyvärr uppfattas som rätt deprimerande, vad ska jag göra?

Telefonen står tyst, den har en indikator som blinkar när någon har ringt, men det är ytterst sällan någon ringer, en mängd samtal är ren reklam, bara det. Avsändare OKÄND, typisk reklam, man kommer inte undan. Ibland svara man ändå, en obekant person frågar efter typ den som har hand om räkningarna, reklam alltså, att krossa reklamuppringarna är ingen konst, man meddelar bara att man inte är hemma och lägger på. Suck.

Det finns uppfattningar om att reklamringarna bara gör sitt jobb, ja, det är sorgligt men sant. Men av alla argument dörrförsäljaren med foten innanför den gläntande dörren än har, är väl det att han bara gör sitt jobb det torftigaste.

Hemmafrun som får del av den informationen lär inte plötsligt ändra inställning, åh, gör du bara ditt jobb, jamen stig in då, vad kostar dammsugaren, du kanske vill ligga med mig som tröst, det vore väl trevligt?

Någon säger, jag har sökt dej, jag har försökt ringa dej, det  är väldigt svårt att få tag på dej.

Hur då? Jag har telefon, mobiltelefon och en brevlåda som släpper igenom kilovis med ointressanta papper i veckan.

Vart tar ni vägen mina kära vänner, om ni alls finns kvar?

HJÄLP! Jag är så ledsen, Rechtshaberei, rättshaverist, gå och lägg mej...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...