Bli inte rädd nu!

Jag tänker steka en god oxstek, dvs just den goda fransyskan jag köpte i går förmiddag, men vände och stoppade i kylskåpet, då en annan middagsvariant dök upp denna första advent.

Uppfylld av Kårsdragets  lyckade höstkonsert i lördags, som gick mig förbi, måste jag nu göra slag i saken .

När man vågar skriva ett arrangemang för vilken orkester det vara månde, kommer till slut den nervpirrande dagen när man vågar sig dit med noterna under armen och den stora visionen i anden.

Även de käraste orkestermedlemmarna är grymt stenhårda i sina inledande kommentarer. Förmodligen tänker dom inte alls. Har man skrivit många lyckade arr, börjar man sakta men säkert räknas som kompositör, men det är en utdragen process.

Samma är det med att späcka en oxstek.

Att steken måste späckas är ställt utom alla tvivel. Det tar tid att inse dessa urgamla lärdomars berättigade sanning.

Men hur gör man då`?

SPÄCK?

Hu, ve och fasa, rena fettet, FETT, FETT, FETT, fy satan, nä, blä.

Till att börja med ligger man halvsovande i flera nätter, och föreställer sig hårda vandringar i saluhallarna efter denna urmodiga exklusiva och säkert svåråtkomliga, urgamla produkt. FINNS sånt fortfarande?

Men det är faktiskt sant, både det ena, det andra och det tredje.

För det första: fettet.

Nej, man blir inte fet av fett. Det ska vi inte älta här, det finns massor av undersökningar som visar detta.

Politiker oroade sig för den tilltagande fetman hos medborgarna och inledde restriktioner.

När politiker lägger sig i hur människorna ska leva, blir det mycket fel.

Att den livgivande basfödan MJÖLK fettreducerades till 3 % i december 1942, berodde inte på någon fettskräck på den tiden, tvärtom, man behövde mer grädde till smör och ost, och snodde lite från den viktigaste födan av alla mitt under krigets värsta ransonerade restriktionsår.

Sedan gick det av bara farten, det hela övergick till avsiktlig fettreducering för att minska den tilltagande övervikten hos folk.

Jag tycker så synd om de förlorade generationer som tvingats dricka mellanmjölk till skolmaten.

Och resultatet uteblev inte, folk blev ÄNNU fetare.

Nog om detta, debatten har äntligen börjat komma igång, och skräcken kanske släpper så småningom.

Särskilt när man får veta, att hjärnan inte består av grönsaker och fibrer, utan av 70% (sjuttio procent) fett.

Värst är det med Europaunionen, EU. Först när vi äntligen vågar dra oss ur denna hemska drakes käftar och slipper de 30 milliarderna i medlemsavgift, kanske vi kan återfå fattningen om livet. De sista åsnesparkarna handlar om att det finns olika sorters fett. Hur många som helst verkar det som.

Men för oss Västerlänningar som levt i jordens mest framgångsrika jordbruksamhällen i många mijoner år, är det jordbruksprodukter som gäller.

Det andra är att späck faktiskt finns.  Jag gick av en händelse in i en till synes helt normal ICA-butik nära Skanstull och vågade fråga.

Späck?

Javisst!  Hur mycket ?

Dom har det i frysen. En rejäl bit kostade drygt 5 kronor. (Jag har här skrivit DOM, fastän jag vet att kasus här är nominativ, och korrekt skrivspråk är de, men dom säger man, så jag skriver talspråk, bara för att jag vill det just nu)

Så kommer vi till det tredje.

Vaddå späcka? Mamma späckade aldrig nånting, utom med katrinplommon, men det är att späcka i överförd betydelse.

Eller gjorde hon det? Ja, säkert förr i tiden.

Därför att utan späckning blir oxsteken intill döden torr och trist, hur man än försöker ändra på den saken med goda gräddsåser och gélé.

Men vad har nu detta med arrangemangen till studentorkestern att göra?

Jo, det är frågan om KNOW HOW.

Hur späckar man i praktiken? Hur skriver man musiken?

Fråga mej gärna, det är ett långt livs erfarenheter, men bäst lär man sig själv genom flitig praktik och övning år efter år efter år.

Om man har någon vision vill säga. Man måste ha en inre upplevelse av hur man vill ha det.

En inre kraft som man själv tror på.

Då segrar man till slut, om man kämpar.

Här nu en Mise en place av späckningsförberedelsen:

Späcknålen består av två delar, en späcknål (kanyl) och en påfösare med träknopp.

Jag köpte den en gång på Coq Roti.  Tillsammans med en körbärsurkärnare och en ostronkniv...  

Börja med att skära späcket i fina strimlor, SALTA och VITPEPPRA duktigt , och lägg in späckstrimlorna i frysen igen.

Annars  blir dom sladdriga, mjuka och totalt lealösa och kan inte föras in i kanylen.

När dom väl har börjat frysa däremot, är det enkelt att stoppa in dem när de stelnar. (Blandat lite talspråk och skrift språk här, bara för att retas...)

Pressa sedan in den fyllda kanylen i köttet och börja fösa på med påfösaren.

Men samtidigt måste du förstås dra ut nålen, du måste ha en vision av hur späcket stannar kvar i kötthålet.

Alltså håll i princip påfösaren still och dra ut kanylen.

Gör det på så många ställen du önskar, och använd frysen emellanåt om späckstrimlorna blir för sladdriga och mjuka.

Detta var början på arret!

Bryn sedan steken i en smörad järngryta, vänd med träskedar. Detta tar en viss tid, och låter sig inte forceras.

På med köksfläkten så att inte brandvarnaren går igång!

Salta och peppra många gånger runtom, det går naturligtvis bra att redan från början gnida in köttet med finkornigt salt och vitpeppar.

Använd inte grovkornigt havssalt, det kommer från havet med allt vad det innebär av läbbigheter.

Finkristallerat havssalt kan vara kul, om man vill känna saltkornen på tungan, men det är samma sak:

Natriumklorid i varierande renhetsgrader, smaken är exakt densamma.

Havssaltet innehåller jod, så använd jodsalt, det behöver din sköldkörtel för att funka bra.

Häll några deciliter vatten i grytan och bräsera, dvs låt det hela koka långsamt under lock.

Använd stektermometer. Max 70 grader, det är den klassiska innertemperaturen för nötkött, men tänk  på att det kan variera beroende på exakt var i steken termometernålspetsen sitter.

Ja, sedan reder du av vätskan och smaksätter ytterst nog, blandar med färsk, söt, tjock gädde, smaksätt ännu mer enligt ditt överlägsna smaksinne, och det vattnas i munnen vid blotta tanken på stekskivor, gräddsås, potatis och vinbärsgélé...

Kommer att tänka på den underbart skicklige Kårsdragstrummissen Perre Elwinger (skapare av det förnäma Kårsdragsällskapet Kråsmagarna) som några år gick i en kockskola.

En föreläsare av den gamla säkra, välrenommerade kökschefsorten höll en avslutande föreläsning, som han inför de ytterst uppmärksamma kockeleverna helt sonika avslutade med

"Gör det GOTT!".

Ett sus i salen av outtalade frågor.. men.. hur då, hur gör man, va... gott...

Det var allt!

Gör det gott! Arr, Jamm, Mat, Konst, Kärlek: Gör det gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...