Sedan skriver jag ut alla sidorna och sätter in i en pärm. Vad annars är det för mening, om man inte i lugn och ro kan sitta och bläddra igenom; det blir som en hel bok, fast den kräver antagligen nytt kolpulver till skrivaren för tusen kronor. Ve!

Stoppade låneboken i kassen.

Ner till Pressbyrån o köpte månadsmärke för fyrahundranittio kronor, ett ohyggligt ingrepp i den krympande soliditeten.

Bort till treans busstation just som trean naturligtvis gled ut ifrån hållplatsen.

Sitta och vänta, börjar det inte rentav snöa lite finkornigt?

Fyran kom, tog den i stället och for till Stadsbiblioteket.

Numera är alla läsplatser i biblioteket upptagna. Jag minns i min barndom när det var endast några få enstaka kunder, och man måste tala mycket tyst, annars kom tanterna och sa till.

Boken in i det stora återlämningsinkastet med streckkoden neråt.

Boken återlämnad OK, man trycker på bildskärmens kvittosymbol och kvitto kommer, boken är återlämnad: Håkanson, Kaj, *Ovetande och vetande", som jag lånat i avsikt att finna något om människans tidsuppfattning. Men där stod ingenting sådant, det var mest psykologi, om människors beteende vid otrohet och annat hjärnskrynkligt.

Gick upp till Odenplan och upplevde röran. En buss Två kom, men han skulle inte passera  Karolinska.

Bakom kom en fyra, som smet iväg.

Jag gick neråt Sankt Eriksplan.

Två tuffa små snyggisar i tjugoårsåldern passerade arm i arm i rask takt, så lika, så unga, så glada.

De stannade plötsligt och fnittrade av någon obekant anledning, och jag passerade.

Efter några minuter kom de farande igen och gick om mig, stannade igen och snodde in i en antikbutik. När jag kommit ner till Sankt Eriksplan gick naturligtvis trean, och arm-i-armtjejerna kom ikapp igen.

Det var alltså den andra trean som gick just som jag kom. Jag gick över till hållplatsen ändå, och sedan, märkligt nog, kom en trea till, och den var dessutom nästan tom. En skön färd till Karolinska sjukhuset.

In till kassan som var köfri, tjejen tog leg och knackade på datorn, det tog en oväntat lång tid, 390 kronor till, fasansfullt, men hon fyllde i det i frikortet, kanske det blir någon utdelning i förlängningen.

Gick in på toiletten, men vände då det stank något avskyvärt och jag vandrade in till nästa WC som var tom och ren.

Passerade då provtagningsavdelningen och satte mig i kön på ren impuls. Lika bra att få det gjort. Jag hade skjutit upp alltför länge.

Min tur, pling-plong.

En liten söt, lagom knubbig sköterska. Det luktade vitlök och jag påpekade det, hon berättade ett det var en tidigare patient.

Så blev hon alldeles konsternerad, när jag bad henne sticka i den stora, tydliga venen i underarmen som jag lärde mig av en proffsköterska på en akutmottagning för många år sedan. Honr ropade, aningen desperat, på sin kollega, åjo, det skulle väl gå bra, gjorde ett försök som gjorde enormt ont, och nålen kom ingenstans. Kollegan demonstrerade och stack nästan helt smärtfritt. Jag kommer att tänka min avsky och irritation när man visar nålstick i TV. Varför i fridens namn ska dom fokusera på sådant? Det är ju klart obehagligt och onödigt.

Minns när jag låg på militärsjukhuset på I4 i Linköping för en förkylning. Om man hade minst 38 graders feber, blev man rutinmässigt inlagd.

Det skulle tas prover, kanske sänkan, och en ny sjukvårdare skulle lära sig.

Vi var sex sjuklingar i salen. Sköterskan styrde efter en kort tvekan stegen direkt mot mig.

Det var en stor tur, hon skulle visa hur man gjorde för sjukvårdaren, som skulle göra det för allra första gången.

Sen låg jag där, smärtfritt stucken, och följde hur de andra med svårighet sökte dämpa ljuden av smärta, det var en stor fasa i salen.

Tog en bild av  Foyen på Karolinska som minne. Med kvällstidningarnas löpsedlar och allt.

Tänkte köpa en bit godis, men struntade i det.

Ner till buss Trean. Nu massor av folk, det var den mörka tiden på sena eftermiddagen när folk slutar jobbet. Jag fick dock en sittplats med fin utsikt, men många fick stå i bussen som blev alldeles fullsat.

Den korta resan in till Sankt Eriksplan tog ovanligt lång tid.

Når jag kom in i porten och halade fram nycklarna kom en liten blond dam nerstruttande för trapporna i värsta fläng, där kunde man verkligen prata om full rulle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...