Kajsa ringde i går förmiddag och undrade om jag hade lust att titta på Miras arbeten, som de ställde ut i Värmdö Gymnasium vid Gullmarsplan, där hon går i sista gymnasieklassen.

Ringar hette det förr, det var en bra beteckning, som skiljde sig  från andra nivåuppsättningar; undras vilka övernitiska städande hjärnor som tog bort det? Ringar hette det i Göteborg och sannolikt hela Sverige redan i början av nittonhundratalet, kanske ännu tidigare, vad var det för fel med det? Att historiken härleds ur betydelsen "sitta i ring" runt sin lärare, gör väl inte ordet årskurs som infördes på 1960-talet roligare? Förresten heter det ännu boxningsring, men det är väl ingen som bryr sig, hur fyrkantig den än numera av många skäl är.

Det är trevligt med gamla begrepp! En fasa är nuvarande Västermalmsgallerian som är ny och definitivt ligger på Kungsholmen, och inte minst Norra Station ett namn sedan järnvägens i Sverige tillkomst på 1800-talet, som alla ännu känner till , men som ska transsubstansieras till Hagastan, fastän det alls inte ligger i vårt kära gamla Haga.

Dumt, sjukt, enfaldigt och med doft av profitvärldens obehag. SÄG INTE EMOT!

Skolan hade öppet hus kombinerat med en liten julmarknad.

Det blev ett  trevligt besök.

Efter tolv minuters väntande vid den vidlyftiga men trevliga Gullmarsplans tunnelbaneentré, kom så Kajsa, och vi gick ner till skolan.

Det hade kommit helt lätt med snö på marken för första gången i år, men täckte kanske till max tio procent.

Redan i skolentrén märkte man den positiva och trevliga miljön.

Unga människor på väg, oftast glada och söta, viss övervikt av tjejer.

Vi steg in genom dörrarna och ser omedelbart till vänster ett välskött akvarium med kolblock som dekoration på botten.

På den södra kortvägen sitter två rätt omfångsrika anslagstavlor med koncentriskt halvcirkelformat uppsatta färgbilder på skolans personal. Vi studerade tavlorna ett tag, innan vi gick upp trapporna till nästa plan, som tydligen fungerar som en central med stor ljushall med en hel del sittgrupper runtom.

Där vid ett långbord till vänster satt Mira med klasskamrater helt avspänt och bevakade elevarbeten och annat som fungerade som julmarknad.

Lucia

Just som vi kom fram till bordet, började sång uppifrån tredje planet i ljushallen.

Det visade sig vara generalrepetition av ett kommande Luciaframträdande.

Vilken lycklig tur!

Jag satte mig i en bekväm stol och lyssnade igenom hela föreställningen.

Mycket väldisciplinerat och vackert. En egendomlig dragning på vissa toner som nog måste skyllas på den moderna svenska popsångtekniken.

Dirigenten stod mitt emot kören på första radens balkong. Hon gjorde några få avslag och kommentarer, annars verkar allt komma att fungera mycket bra.

Så fick man även i år höra de vanligaste luciasångerna, och helt gratis dessutom, framförallt får man slippa gå upp sex på morgonen, även om det onekligen har sin stora stämning.

Alla låtar var välbekanta, utom en kongenial tonsättning av Viktor Rydbergs Tomten, som jag aldrig hört tidigare.

Midvinternatterns köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma, alla sover i enslig gård, djupt under midnatts timma.

Tack Maggan för denna rättelse i den höglitterära minnesgrytan!
Naturligtvis tänker jag på salig MADs travesti, som en gång inlärd inte glöms i första taget:

Midvinternattens köld är hård, kärnorna knastra och flamma, Allan sover i enslig gård, samma gör Allans mamma.

Så gick vi runt o tittade litet. Allt verkade städat och välordnat, ingen störande livlighet, endast ett intryck av att här pågår någon form av dagligt arbete eller studier.

Men det fanns ett ganska irriterande undantag.   

Samtliga bord ute i ljushallens periferi var fulla av matrester som brödbitar, papper, smulor, halvtorkade gurkskivor och senap, äckligt och fullkomligt onödigt.

Här var det något som har brustit i organisationen.

Sannolikt borde detta städas av barnen själva, men det hela strandar troligen på kontrollbrist och obefintligt delegerande.

Om inte annat borde det dagligen utses någon jourfunktion som har ansvar.

Detta påminner om den bristande sjukhusstädningen som en gång sköttes minutiöst av avdelningarna själva med en stenhård översköterska i den högsta ledningen.

Den är nu utdelegerad på entreprenad, på alla sätt otillfreställande.

En parallell i denna skolas julmarknad var att man inte fick servera/sälja kaffe, då det påstods skulle inkräkta på entreprenadverksamhetn hos skolans kafé på nedre botten. Urdåligt!

Bort med entreprenader och profitiskt tänkande i ett samhälle som en gång var, och som annars vore så vackert.

Vi gjorde en sväng in i bilblioteket också, vilket gav ett intryck av mycket god organisation och ordning.

En grupp koncentrerade elever var till synes engagerade i någon slags grupparbete, kanske en inlämningsuppgift. De var så koncentrerade att jag tror de knappt märkte av vi gick runt och tittade.

Tack för en trevlig upplevelse, Värmdö Gymnasium!   

Jag försökte skicka ett epostbrev till skolans expedition för att få svar på frågan om varför skolan ligger i Johanneshov, men heter Värmdö gymnasium, och för övrigt när skolan byggdes och startade sin verksamhet. Men där kom man inte fram. Antingen fungerar adresserna inte, eller svarar folk inte, det är en sorglig spinoff i dagens högteknologisa värld. En sak är klar, skolan är populär och framgångsrik och alla elevplatser upptagna de närmaste terminerna.