I går förmiddag kom jag hem från sjukhuset.

Allmäntillståndet lika illa som när jag kom in, men av annan anledning.

Natten innan knappt sovit alls, legat i den obekväma sjukhussängen i den värsta migränen.

Egendomliga mardrömmar om korta, varierade tvångsdrömmar och enorm huvudvärk.

Väcktes före fem av sjuksjötaren som skulle ta blodprov, jag var nästan medvetslös och orkade inte ge instruktioner så han hade svårigheter, det gjorde mycket ont, jävla klant.

Senare untraljud på njurarna av en vacker, blond tjej av stureplantyp, vänlig och skicklig i det skönt dunkla ultraljudsrummet, hon måste ha börjat sin läkarutbildning före tjugo.

Allmänt var läkarna suveränt skickliga i kunnighet och beteende.

Sköterskorna mer varierande, särskilt när det gällde kontakten, där brister det i utbildningen.

Till och med utlänningar förekom, hur kan man anställa utländsk personal i ett civiliserat land? Helt främjande det dåliga allmäntillståndet, själv drabbades jag av en smitare från Kroatien, vänlig och leende. Förnedrande. Sorgligt. Deras hemländer lider (annars skulle dom väl knappast smita) och skulle helt säkert behöva hur mycket  utbildad samspråkig personal som helst.

Allmänt är det värsta den stora personalomsättningen. Träffar de avgående vid intagningen, lite initiala förklaringar och service, senare  på kvällen kommer då nattpågående och hälsar, det är trevligt. Dom ser man knappast mer förrän den pågående dagpersonalen hälsar vid sex-sju tiden

Det var alltså inte lungorna utan njurarna, illa nog, resultatet av förra veckans nedkylningstrauma vid hemgången från Peas begravning. Hade jag fortssatt till Bergshamra tunnelbanestation, hade jag varit hemma utan problem trots Anders välmenande extraskjuts.

Äter nu penicillin, och ska bli frisk igen.

Natten avslutades av dröm. En upprepningsdröm i kretsen av en mängd okända vänner som flamsade glatt och var allmänt trevliga. Jag fann den stora spaken och låtsades dra i den, farliga saker. Det visade sig vara spaken som öppnade slussportarna långt borta vid slussen. Vilken sluss? En sluss nära havet vid en sandstrand, märkligt.

Orkade i går nätt och jämnt ut till apoteket.

Köpte något ohyggligt till middag, gör aldrig om det! Guldfågelns"Chicken nuggets".   

Smaklöst i betydelsen ingen förnimbar smak. De flesta oformliga bitarna ligger torkande kvar på en tallrik på matbordet.

Men under konsekvensens rubrik smakar mig inte morgonkaffet heller. Med julbröd och smör. Inget annat pålägg. En oöppnad edamer som jag inte orkar öppna nu, en gammal äckligt mager skinkbit från födelsedagen.

Men som sagt var, har sovit några timmar, känns hoppfullt.

Den nyvunna livsuppfattningen ännu ett steg på vägen av finslipning.

Fann en bok i sjukhusets bibliotek som jag läst förut, men alltid lika lyckliggörande, Peter Englunds "Förflutenhetens landskap". Plockade fram den i går kväll ur min bokhylla och tackar Ola för lånet.

Lider lite emotionellt med de svenska killarna som dömts till fängelse i Etiopien, men dom får ärligt talat skylla sig själva, ingen ska tillåtas på detta flagranta sätt lägga sig i andra länders inrikespolitik, alla våra stora katastrofer har börjat på det sättet. Såg en fin intervju med landets president, en intelligent person som kunde tala. Dock är hans uppgift endast att skriva under, som presidenters uppgifter är.

Fast sista ordet är ju inte sagt ännu. Men jag tycker att "journalisterna" attityder är oroande. Dom tar det inte på allvar i stället för att skämmas aschlet av sig. Det kan gå åt pipan.

Tacka vet jag Biggles, Algy och Ginger trots deras osjälvpåtagna roller i det politiska spelet.