Det är väl inget bra?

Bättre att hålla käften, bättre att inte säga något alls.

Om man säger hur det är, blir folk ofta ledsna, kanske till och med arga.   

Jag tycker det är dumt och onödigt, men det har tagit lång tid att lära sig.

Har lyssnat på Max Raabe f -62, han är helt fantastisk och så uppskattad, publiken applåderar, så man gråter av glädje.

Nu sortear jag album, numrerar och dricker kaffe med en läckert spröd Kristinakardemummaskorpa med smör.

Då är det bra.

  Tror det är sol och vackert väder ute. Har diskat och röjt, ser trevligt ut. Kaffe och en Sportbröd med Wästerbotten.

Mejslar emellanåt på hemsidan.

Smärtorna tilltar emellanåt. Äter Alvedon Ibomutin.   

Ska försöka lägga in ett lokalankare i kontaktformulären. Skriva ett perlskript som modifierar bildstorlekar, speciellt högtalarsymbolerna till musikspelaren.

Någon av supportkillarna på Surftown vet inte att man kan köra perl på en Windowsdator, deras kompetens är högst begränsad, om man frågar något får man oftast meningslösa standardformulär till svar.   

Norge - Sverige 5 - 4 i sudden i går kväll, märkligt. Det var den första matchen. Alla var bra, alla lätt förvirrade, alla tjatar "det är många matcher kvar". Vem bryr sig? Tja, det är ju bara det att det är VM såhär som alltid i denna vårens tid.

Bästa ishockeykommentatorn Niklas Wikegård lätt bekymrad.

Norrmännen sjöng så krafigt med i "Ja, vi elsker dette lannet" och de konsternerade svenskarna fick stå i rad och höra på, har väl knappast hänt tidigare.

Det hela handlar om den nyare inblandningen av proffs, de lag som har chansen i en turnering är de som har många spelare i kanadensiska ishockeyligor. Helt knäppt.

Inslag av kanadensiska ishockeylag finns i samtliga VM-lag, även de från de forna öststaterna. De nationella värderingarna suddas ut, även om den patriotiska entusiasmen och glädjen håller sig inom det egna landet, kanske till och med värre än någonsin.

Niklas skarpa, intelligenta ögon påminner om Viktors, glömmer aldrig hans blickar bakom kassan i Seven-Eleven.

Kårsdraget lär ha spelat på Solliden i går, undras hur det gick.
Spelningen föregicks av nära hundra internmail angående någon liten showrekvisita, har jag hört. Också knäppt.
Det var nog ingen stor publik i den svala, sena valborgsmässoaftonen.

Jag tror jag skickar upp stämmorna till senaste arret (Please Don't Talk...) på någon av mina webbservrar. Så får dom hämta ner efter behag. Det finns nog inget större intresse av det heller, men who cares...

Tempora mutantur nos et mutamur in illis.