Var uppe o fikade hos Systrarna Andersson.

Synnerligen tilltalande tjej bakom disken, söt med kort och svarta leggins i fantastiskt fina konturer, men började med att konstatera leverpastejen slut.

Visade sedan trista, torra, färdiga franskamackor med ost och ost och ost och en massa äckliga grönsaker i form av sallad, paprika och kanske något mer, men förmodligen obetydligt med smör.

Elli tog ett vaniljhjärta, kaffet var dock OK.

Vaniljhjärtat fullkomligt igentorkat inuti, när kan det vara tillverkat?

Seg vaniljfyllning som verkar ha legat framme flera dygn.

Vid bordet bredvid en laptop som satt och skrev en bok, totalt intensivt, men han lyssnade säkert på vår konversation.

- Pussla ihop hjärtat och be och att få ett nytt!

Sagt och gjort efter en stunds tvekan.

Tjejen såg livrädd ut, klart störd, slängde det hoplappade, men levererade ett nytt.

Hurra!

Men det var lika igentorkat inuti, det.

Detta en gång så fantastiskt fina bageri dit mången vallfärdade efter stans godaste bröd. Finns själva bageriet överhuvudtaget kvar därinne bland maskiner och ugnar? Man undrar.

Utanför stod den fina bruden och rökte som många fina brudar gör i dessa gaturökningens tider. Men hennes ansikte lyste upp i ett leende när vi passerade neråt Birkagatan.

Vi gick till Konsum och såg Wilhelm på sommarjobb vid kassan, första dagen, med en duktig instruktör. Han log glatt när vi köpte mjölk och kaffe.

Jag hem och duscha, det kommer cumulus på himlen, men är säkert tjugofem grader, hoppas på regn i morgon, fast man undrar om man verkligen kan lita på väderlekstjänsten. Pratar hellre om solchanser än regnchanser, idioter.

This is all for now.

Vakna tidigt

duscha.

oroligt, jobbigt.

till rsg, vi tog med oss matsäck, skruvmakaroner med skinka, ärtor o curry

buss till Karro.

In till receptioen.

Otrevlig tjej

- Har du tänkt på att fråga sjukhusdirektionen om dom har nåt jobb i tvättsorteringen åt dej, så att du slipper ha med folk att göra?

På väg till avdelningen passerade vi en liten trädgård på höger sida i glaskorridoren, och Wilhelm levererade en kommentar om att det var en gullig trädgård.

Väldigt lång väntan på hissen, redan tio minuter försent, liten tjej i rullstol  höll på att gå av fel, men Wilhelm hjälpte henne. Påminner om den gamla sjukhuschefen som på 1930-talet frågade en liten flicka hur det var fatt.

- Ser du inte att jag har tappat ett ben, så är du en ovanligt dum gubbe.

Kort väntan på att bli uppropad, jag in med läkaren.

- Har du gjort det förut?

- ha-ha, många gånger.

- Påminner mig om när jag låg på ett militärsjukhus och de värnpliktiga sjukvårdarna skulle lära sig ge sprutor. Man styrde stegen direkt mot min säng av alla sex i salen.

Det var mej sköterskan skulle demonstrera på.

Skratt.

Lokalbedövning, skarpt stick, det gör ont.

Sedan borra med stor nål, verkligt ont, man vrider sig, skarpa ischiassmärtor ner i benet.

Samtidigt gjorde sköterskan ett referensstick i högra pekfingret, fan, jag hatar dessa stick, jag har utvecklat en patologisk stickfobi, utan tvekan.

- Nu är nålen på väg upp sa sköterskan.

Tjockt med förband, förra gången blödde det i tre dygn, fick med lite extra grovt plåster och förband.

Efter tio minuter åter i väntrummet. Vi gick ner till stora hallen.

Köpte O´boy och jag en sockermunk.

Satt på muren utanför och åt, rätt skönt väder, inte så varmt ännu.

Embarkerade buss trean och for till Sankt Eriksplan.

Sedan tunnelbana till Sergel, ner efter mjölk i Hemköp, gick fram över plattan till spårvagnen, den var överfull, så vi började gå.

Funderade på båt vid Nybroplan.

Började gå i den skuggiga lindallén på Strandvägen, satt på en bänk och åt makaroner  och tittade på Svens båt på andra sidan, Blomås,som vi en gång varit och tittat på i Hammarbyhamnen för elva år sedan, när den just kommit från Norge . 

Kom till Djurgårdsbron i vackra Stockholm.

  Nu Nu började det bli alltför varmt, och värre skulle det bli. Passerade den ena glasskiosken efter den andra.

Enorma köer till Wasa.

Jag uppäckte att jag glömt klistra på årsmärket. Tavla.

Wilhelm tyckte att vi skulle försöka ändå, går det så går det, annars får vi ta det en annan dag.

Ja tjejen i kassan log vänligt och önskade oss välkomna in.

Inne i museet klart luftkonditionerat, bra att komma ihåg.

Enormt mycket folk, vi for med hissarna och besåg det viktigaste, seglen, manövrarna, stormärsen, roderfunktionen, bärgandet av Wasa, de ur skelletten rekonstruerade människorna. Coolt, tyckte Wilhelm.

Såg en jätteintressant film om hela projektet.

Såg massor av japaner, engelsmän, italienare, holländare, norrmän och svenska turister förstås.

Gick förbi suvenirshopen.

Gick på toiletten.

Så ut i värmen, nu var det definitit för varmt. Skjortan kletade fast vid kroppen, obehagligt. Man blir matt och trött som en sengångare.

Köpte wåfflor med romrussin och jordgubb, blåbärs fanns inte.

Fullsatt spårvagn.

Vi lät den åka förbi, satt oss på ledig bänk och väntade en kort stund.

Nästa spårvagn ett extratåg, nästan tom.

Strandvägen mot Norrmalmstorg.

Passerade också gamla Styrmansgatan som fram till 1920-talet var en gigantisk trappa, där har man bott sedan 1940, tänka sig:

Gick till Sergel T-Centralen och for hem efter en högst trevlig dag.

Hem och klistrade på årsmärket på medlemskortet:

Stegräknaren visade 7317 steg efter dagens promenad:

ont i ryggen, ömt, kan varken sitta eller ligga, usch.