Nu måste jag ransonera!

Det känns konstigt nog lite ledsamt, lite sorgligt.

Jag gör en noggrann förteckning över vad jag äger, och fördelar det på tretton dagar då pensionen kommer. OBS! Jag glömde! Har ett ägg också i kylskåpet!

Känner mig väldigt trött, och orkar inte genomföra fördelningsarbetet, tog en liten tallrik filmjölk med müssli o mycket strösocker. Det är gott, och får duga till middag i kväll.

Jag undrar om det finns någonting, som är så oändligt tröttsamt, som att se utländska bordtennispelare på elitnivå slåss om medaljer i ett olympiskt spel?

Dom är otroligt duktiga, jaha, så är det med det.

Lika trist som att se roddarna i ledningen tappa taget totalt och sacka ner till sjätte plats vid målgången.

Ingen post i dag heller, om man inte räknar fakturan från Fortum.

Man har blivit psykiskt totalkopplad till kuvertens form och färg.

Till detta kommer de dårhusmässiga erbjudandena från Ellos.

Ve den dagen jag i förhoppning om att hålla kostnaderna nere köpte för små plagg som grisen i säcken.

Men OK, jag bara slänger skiten, knappast utan den minsta fläkt av sorg över att tacka nej till de onödiga erbjudandena.

Men handbollsgrabbarna vann oväntat i kvartsfinalen över Danmark, enorma kraxande glädjetjut från kommentatorerna. Den evigt långhårige Staffan Olsson i kommentarsbåset i OS-TV. Semifinalen är visst på fredag.

Såg uppe hos kompisens TV att SL kanske ämnar bygga in tunnelbaneperrongerna som i Danmark och Paris.

Man har räknat ut att de femtio fall om året där folk blir påkörda och dödade av tågen kostar för mycket pengar.

Påkörda säger dom, och menar självmorden liksom den tragiska händelsen med Klara Lundgren för några månader sedan.

Hon var fjorton år och tog livet av sig genom att kasta sig framför ett inkommande tåg vid Sankt Eriksplans tunnelbanestation. Fastnade mellan första och andra vagnen, och släpades med tills tåget äntligen stannade. Den unga, vackra flickan var ännu vid liv, och fördes sargad och blödande till Sankt Görans sjukhus. Vilken ohygglig och fullkomligt onödig död! Skrev om det i blogg.

Efter olyckan uppstod vid tunnelbanestationen omedelbart ett berg av kondoleanser, blommor, ljus, meddelanden, med en samling tysta, gråtande och kramande människor, en del kompisar, men även många som bara råkade passera.

I nästa andetag får man höra från SL-mannen i TV, att biljettpriserna förstås kommer att stiga för "någon måste ju betala".

Det kapitalistiska tänkandet. Att debitera någon som inte har bett om det.

Är inte SL ett kommunalt företagande som drivs på skattebetalarnas fördelade bidrag, va?

Vad man kommer att tänka på är förstås att Klara Lundgren naturligtvis haft mycket svårare att i impuls låta sin tonårings sjudande impulsivitet leda till döden, om stationen varit inbyggd nere vid perrongen, men det finns ju hur många självmordsmetoder som helst utan tunnelbanestationer.

Så oändligt sorgligt.