Sänkningen av Laconia.

Jag råkade se första delen av detta förträffliga TV-program uppe hos kompisen, och blev helt betagen, men så småningom ganska irriterad på de små åsnesparkar som den i bakgrunden allestädes närvarande segrarmakten lyckats peta in.

De tyska ubåtsmännen under första, men i synnerhet det andra, världskriget var de skickligaste och tappraste sjöfolk som någonstans seglat jorden runt i sin rättmätiga vilja att försvara sin kultur och sitt land.

Men de var inga onda skurkar, utan hade en ofrånkomlig anledning till att ingå i denna segerrika flotta.

Tyskland hade nämligen av i första hand engelsmännen satts i en skruvstädsliknande blockad, som avsåg att hindra all tillförsel av nödvändiga produkter till det isolerade och krigande Tyskland.

Det fanns bara ett sätt att bekämpa denna blockad, nämligen genom att slå tillbaka mot den grymma fienden varhelst han kunde träffas på.

Som bekant var det inte Tyskland som började det andra världskriget, utan England och snart även det viljelösa Frankrike.

Att Hitler angrep Polen var något som skedde först efter oerhörda polska provokationer, då Polackerna var alltför väl medvetna om spelets möjligheter och farligheter. Allt det kan man läsa i den tidens dagstidningar, men det är sällan man hör om det i senare tider, när Tyskland hade förlorat andra världskriget.

Hitlers primära avsikt var att öppna vägen till de av polskt territorium sedan Versalliesfreden avklippta delarna av Tyskland.

Tänk bara på sådana kulturella pärlor som Köningsberg, där filosofen Kant levde i hela sitt liv. Staden och slottet senare jämnade till marken av ryssarna

När England förklarade krig var det ett inträngande i Tysklands inre angelägenheter, som ända sedan det första världskriget legat sargat efter dessa Polens märkligt tilldelade gränser.

Vad som står först i historieböckerna kommer alltid att skifta enligt segrarmakternas godtycken.

Att sedan Churchill, som var den verkliga skurken, lyckades lura med USA, var orsaken till att Tyskland förlorade, liksom i det första världskriget. Ingen kan slåss mot alla, det omöjliga låg inbakat i sakens natur, senare uppbackad av en med tiden fullkomligt vettlös anförare vid namn Adolf Hitler.

Var det ingen som reagerade när amerikanska flygplan i filmen angrep U-156? Med vilken rätt skedde det? Är det ingen som har funderat över de amerikanska styrkornas vettlösa bombningar av civila mål, som bara accelererade ända intill krigets sista dag?

Efter att i TV-programmet ha kastat in oss i den tragiska olyckan med Laconia, fick man vid något tillfälle höra jamsat om familjer som stupat av tyska bomber, men i rättvisans namn måste jag erkänna att det senare vid något tillfälle även mumlades om de sanslösa, onödiga och kriminella bombningarna av tyska territorier som var av mycket större omfattning än de rätt obetydliga engelska.

Hitler hade aldrig någon avsikt att bekämpa England, det var först efter en sommars envisa provokationer (1941) som ilskan vaknade, och han i kraft av sitt märkliga diktatorskap beslöt anfalla London, tidigare var det uteslutande militära mål som gällde.

Tyskland är idag återuppbyggt, men jag kan ge mig attan på att de sluga engelsmännen har låtit några bombade ruiner ligga kvar för att påminna den aningslösa befolkningen vad som hände under kriget. Det lär ännu finnas gamla engelsmän som inte känner till hur Tyskland bombades sönder och samman under kriget.

Nuförtiden är det andra slags bombningar som avses, när man pratar om bomber i London

Bombning av civila mål är för övrigt kanske en av Winston Churchills största historiska illgärningar, innan den sommarens envisa provokationer var det i hela världen antaget och accepterat (även av Hitler) att sådant aldrig skulle kunna tillåtas.

Sommar med Ernst.

Jag fullkomligen hatar den odrägliga karln.

Han är kanske snäll och skicklig, men så ohemulans truffsig.

Troligen beror det på hans övermänskligt besserwetande framtoning, men framför allt det där barfotaklafsandet.

För mig kunde han lika gärna gå omkring med kuken utanför, varför gör han inte det? Tänk efter!

En dag skär han väl tårna av sig, när någon tappar en tunnskärvigt vinglas bland hans dårhusmässiga konstruktioner, som dessutom förmodligen betingar astronomiska summor. Jag för min del är nöjd, om jag kan få råd att köpa en bra badrumsmatta, men barfota skulle aldrig falla mig in att gå, ens om jag är ensam hemma.

Människans fötter, och i synnerhet tårna, liksom den mera dolda blindtarmen, är outvecklade konstruktioner som endast gravt defekta utan normala lemmar kanske kan nyttja efter åratal av specialträning. Vörda våra händer, de är suveräna redskap och sannolikt de organ, förutom hjärnan som gjort oss överlägsna på den här planeten!

Bara för att man KAN gå barfota är det på intet sätt nödvändigt att göra det, och den som behagar ta risken att visa sina degenererade utskott på gångpartiklarna, ska väl i himmelens namn åtminstone ge sjutton i att göra det så att man kränker andra människor?

Det är sant att infödingar i forna kulturer tvingades visa sina outvecklade organ, men kläderna gav oss betydligt ökade överlevnadskraft, och att fötterna kom sist i beklädnadskedjan, visar ju hur utvecklingen har framskridit. Den dagen vi slutar operera bort blindtarmen, kommer det inte att ta många hundra år förrän den naturliga utvecklingen tillbakabildar det lilla misslyckade tarmbihanget för att gå en mer stärkt framtid till mötes.

Kanske är det tåproblemet som är förklaringen till att det utbredda fotbollspelandet tagit sådan fart under de senaste hundra åren, och att individer som i själva verket är totala nollor kan uppnå miljonärskap medelst ett tricksigt joxande med fötterna, då varken hjärnan eller händerna behöver inverka störande.