Man lär sig mer och mer.

Men upplever den skrämmande förvirringen hos omvärlden.

Dom säger vad dom tycker. Sedan, sedan, sedan, sedan, sedan, ingen, så, sedan.

Sedan börjar man ana, att dom tror, att dom tycker, det dom tycker.

Sedan inser man mer och mer, att det faktiskt är så, att dom tror på, vad dom själva säger.

Sedan förstår man att dom reciterar något de har hört någon annan säga, liksom barnen som animerat ger uttryck för mammas och pappas åsikter, när dom blir tillfrågade om sånt de i själva verket inte begriper någonting av.

Sedan klarnar något mystiskt, grumligt ur dimmorna, och man börjar förstå att det som träder fram, är den häpnadsväckande sanningen, nämligen att det faktiskt inte alls finns någon sanning.

Ingen sanning alls finns, vilket man kan utrycka på engelska, franska, latin, grekiska och norska, i värsta fall på italienska, även om detta mest kommer till användning i termer som berör musik.

Så skönjer man bilden av en voluminös centralfigur, som ställer frågor, och ler med något, som mången upplever som en vänligt överseende blick av klokhet.

Sedan hör man en lösryckt mening ur ett samtal på gatan, hos två kloka tjejer som just råkar passera.

Den ena sade något som gjorde mig förvånad, inte för att hon sa något särskilt klokt, utan fastmer för att hon sa något som verkade sakna all möjlig betydelse.

Nej, jag tror jag tar en kopp kaffe, även om den gör mig illa. Det onda mildras med mycket socker och mycket grädde i den kannelerade koppen, som jag älskar.

Skönheten här utanför på gården gör mig lugnare, sedan jag insett att den inte finns, samtidigt som alltfler kombinationer ger uttryck för defateism, slapphet och indolens.

Detta såg jag uppe i konstiga program i Lunkans TV. Det är min granne som har en stor hibiskus, som jag lovat att vattna, nu när han är Italien på en kortare resa.

Vad han gör i Italien är omöjligt att förstå, eftersom det inte finns några positiva egenskaper i detta överhettade land. En gång i tiden fanns där duktiga människor, men det var i en annan tid, så annorlunda att man rentav pratar om ett annat land med ett annat folk, de så kallade Romarna, och inte de sybaritiska virrhjärnor som bebor området idag. Makaronerna kan nog vara bra, dock endast med stekt falukorv, men så långt som till att  utveckla denna balanserade matprodukt, har de inte kommit i utvecklingen där nere. Det senare gäller också Kalles kaviar, vilket man nog får vänta på ett bra tag, ja, förmodligen aldrig se realiseras i ett land, som skjuter sina ledare, hänger dem upp och ner, och sedan låter fotografera dem.

Jag går ofta upp till denna snälle kompis, eftersom han ju bor i våningen närmast ovanför min, och jag har att välja mellan trappor och hiss. Jag har fått hans nycklar, och har lärt mig noga stänga dörren efter mig. Det är trevligt att gå upp till honom, därför att någon gång händer det, att fröken Besch, som bor i lägenheten mitt emot hans, också är på väg ut eller in, och hon är mycket vacker med sitt ärriga ansikte, så vacker att man blir förvånad, och dessutom hälsar hon vänligt och pliktskyldigt på mig, när vi får syn på varandra. I övrigt vet jag absolut ingenting om fröken Besch, inte ens vad hon heter i förnamn, och tror inte att jag är särskilt intresserad av att få veta det.

Jamen, det var ju riktigt gott med detta kaffe! Jag har funnit fjorton nya ämnen att skriva om, och dessutom funnit en mycket duktig person, som jag funderar på ska få illustrera mina texter. Det känns som en trygghet.

 
Den kannelerade koppen.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...