Det är bara att konstatera faktum. Mer än 73 % av alla som tittar på mina sidor använder Netscape.

SCALAMUSICA kan bara köras i Windows.

Detta betyder alltså att jag måste skriva program i C, eller något annat som kan kompileras i flera plattformar. Ett avsevärt jobb. Är det möjligt?

Värmen knäcker mig långsamt, nu är det 27 grader och stigande.

Migränflimmer med synbortfall, huvudvärk, tinnitus, dricker saft.

Hjälp

Den första levande människan som fastnade på ett fotografi, stod stilla tillräckligt länge för att förevigas i åtta minuters exponeringstid. Han stod och fik skorna putsade, men jag undrar. Åtta minuter är väldigt länge. Det var 1832 i Paris, och min farfar far Carl Johan Bergh var sexton år gammal.

 Längtar. Ligga stilla, stilla. Djupa andetag. Alvedon, vatten.

Man ska inte måla fan på väggen.

Det vill säga, man ska inte börja med att klaga, och hävda att detta kommer att gå illa.

Men när man av övertygande erfarenhet mycket noga vet hur det kommer att gå, liksom det alltid har gått till i detta speciella läge, känns det inte särskilt svårt att vidta en del adekvata åtgärder för moteldens befrämjande.

Visst skapar det sorg och resignation, och en dov underliggande uppgivenhet i medvetandet om att hela situationen faktiskt leder till gnäll och kverulans.

Nu är det redan tjugoen grader ute, och temperaturen stiger obevekligt. En dov huvudvärk har börjat förnimmas, blandad med smärtor och stelhet i nacken.

Det kommer att bli en fasansfull dag. Ett helvete på jorden. Det går inte att komma undan, det måste genomlidas, utan möjlighet till att komma undan.

En väldigt trist bieffekt är att man blir så trött, trög och sengångaraktig. Letargi.

Jag gick ner, stapplade ner, till tvättstugan och fann att just denna morgontid  var ledig. Jag bokade omedelbart in den, och sedan blir det hängning av fem skjortor, några T-tröjor, samt en del hängning över stolsryggarna lite runtomkring.

Finns det verkligen ingenting som hjälper? Jag måste äta, stapplade fram till kaffevrån, och inledde tillverkningen av en kopp kaffe.

Ut i kokvrån, böjde mig mödosamt ner till kylskåpet och plockade fram en nyinköpt ostbit, sträckte mig upp till saxen, och lyckades med möda få upp det täta plastomslaget. Tog fram en lagom bit tunnbröd, bredde tjockt med smör, skar upp två skivor port salut. Fram med en fryspåse för osten, och la den i kylskåpet igen. Ut till kaffehörnan, la en sockerbit i den kannelerade älsklingskoppen, en tesked nescafé, och fyllde i halva koppen med kokande vatten ur den utmärkta vattenkokaren, som faktiskt hållit i flera år nu. Lade mig på sängen och förtärde denna goda lilla frukost.

Jag tvingar mig ner till tvättstugan, där tvätten borde vara klar nu, hängde fem skjortor och det andra, sedan bara vänta.

Kommer att tänka på andra sommarmorgnar, upplevda eller levandegjorda på annat sätt. Det fanns en bild från  Rävsnäs, innan jag själv någonsin besökt stället, där John och Märta kommer roende inåt Finnviken en stilla sommarmorgon 1945, efter att ha tagit upp nät, kan man förmoda.

Värmen stiger, jag kommer inte undan. Läget är förfärligt. Nu är det klart varmare ute än inne. Vidrigt.

Tar mig ett glas sat till.