Man ska inte måla fan på väggen.

Det vill säga, man ska inte börja med att klaga, och hävda att detta kommer att gå illa.

Men när man av övertygande erfarenhet mycket noga vet hur det kommer att gå, liksom det alltid har gått till i detta speciella läge, känns det inte särskilt svårt att vidta en del adekvata åtgärder för moteldens befrämjande.

Visst skapar det sorg och resignation, och en dov underliggande uppgivenhet i medvetandet om att hela situationen faktiskt leder till gnäll och kverulans.

Nu är det redan tjugoen grader ute, och temperaturen stiger obevekligt. En dov huvudvärk har börjat förnimmas, blandad med smärtor och stelhet i nacken.

Det kommer att bli en fasansfull dag. Ett helvete på jorden. Det går inte att komma undan, det måste genomlidas, utan möjlighet till att komma undan.

En väldigt trist bieffekt är att man blir så trött, trög och sengångaraktig. Letargi.

Jag gick ner, stapplade ner, till tvättstugan och fann att just denna morgontid  var ledig. Jag bokade omedelbart in den, och sedan blir det hängning av fem skjortor, några T-tröjor, samt en del hängning över stolsryggarna lite runtomkring.

Finns det verkligen ingenting som hjälper? Jag måste äta, stapplade fram till kaffevrån, och inledde tillverkningen av en kopp kaffe.

Ut i kokvrån, böjde mig mödosamt ner till kylskåpet och plockade fram en nyinköpt ostbit, sträckte mig upp till saxen, och lyckades med möda få upp det täta plastomslaget. Tog fram en lagom bit tunnbröd, bredde tjockt med smör, skar upp två skivor port salut. Fram med en fryspåse för osten, och la den i kylskåpet igen. Ut till kaffehörnan, la en sockerbit i den kannelerade älsklingskoppen, en tesked nescafé, och fyllde i halva koppen med kokande vatten ur den utmärkta vattenkokaren, som faktiskt hållit i flera år nu. Lade mig på sängen och förtärde denna goda lilla frukost.

Jag tvingar mig ner till tvättstugan, där tvätten borde vara klar nu, hängde fem skjortor och det andra, sedan bara vänta.

Kommer att tänka på andra sommarmorgnar, upplevda eller levandegjorda på annat sätt. Det fanns en bild från  Rävsnäs, innan jag själv någonsin besökt stället, där John och Märta kommer roende inåt Finnviken en stilla sommarmorgon 1945, efter att ha tagit upp nät, kan man förmoda.

Värmen stiger, jag kommer inte undan. Läget är förfärligt. Nu är det klart varmare ute än inne. Vidrigt.

Tar mig ett glas sat till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...